SAOL

publicerad: 2015  

futhark

futhark [futar´k] substantiv ~en ~er • run­alfabet, run­rad

Singular
en futhark	obestämd form
en futharks	obestämd form genitiv
futharken	bestämd form
futharkens	bestämd form genitiv
Plural
futharker	obestämd form
futharkers	obestämd form genitiv
futharkerna	bestämd form
futharkernas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

futhark futharken futharker

futhark·en

substantiv

[futar´k]

● runalfabet

SE runa 1

äldre futharken; yngre futharken

belagt sedan 1876; bildn. till runalfabetets första bok­stäver f, u, þ, a, r, k

Till SO

SAOB

publicerad: 1926  

FUTHARK futar4k l. fɯ-, stundom FUTHORK -or4k, r. ((†) n. HHildebrand); best. -en; pl. -er.

Ordformer

(-ark 1876 osv. -ork 1876—1904)

Etymologi

[jfr nyisl. fuþork (Verelius Run. 24 (1675)), eng. futhorc, äv. futhark; bildat av de sex första bokstäverna i runalfabeten: f, u, þ, a (senare o), r, k]

(i fackspr.) runrad, runalfabet. Runor af det längre futhork. HHildebrand i VittAMB 1876, s. 379. Den svenska futharken Uppl. 2: 452 (1908).

Till SAOB