SAOL
publicerad: 2015
fyrtiotal
fyr·tio|tal
el. vard. fyr·ti|tal
substantiv
~et; pl. ~ 1 ett fyrtiotal (personer) ca 402 det femte decenniet av ett århundrade
| Singular | |
|---|---|
| ett fyrtiotal (ett fyrtital) | obestämd form |
| ett fyrtiotals (ett fyrtitals) | obestämd form genitiv |
| fyrtiotalet (fyrtitalet) | bestämd form |
| fyrtiotalets (fyrtitalets) | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| fyrtiotal (fyrtital) | obestämd form |
| fyrtiotals (fyrtitals) | obestämd form genitiv |
| fyrtiotalen (fyrtitalen) | bestämd form |
| fyrtiotalens (fyrtitalens) | bestämd form genitiv |
SO
publicerad: 2021
fyrtiotal
fyrtiotalet, plural fyrtiotal, bestämd plural fyrtiotalen
även vardagligt
fyrtital
fyrtitalet, plural fyrtital, bestämd plural fyrtitalen
substantiv
[fört`i-] 
el. [fört`io-]
el. [fört`io-]
1
antal om ca 40
ett fyrtiotal (några)
ett fyrtiotal personer
belagt sedan 1871
2
vanligen bestämd form sing.
det femte decenniet av ett århundrade
(på/under) fyrtiotalet
(på) fyrtiotalet
(under) fyrtiotalet
belagt sedan 1878
SAOB
publicerad: 1926
FYRTIO fœr4tiω, ngn gg vid högtidlig uppläsning fyr4-, l. 302, l. (ngt vard.) fœr4ti l. 32; l. (ngt vard.) FÖRTI fœr4ti l. 32; l. (arkaiserande) FYRATIO fy3ra~ti2ω (jfr: ”y har ljud av öppet ö .. i fyratio (som vanligen uttalas förrti)”. Moberg Gr. 89 (1815), ävensom: ”Fyrtio (uttalas i dagligt tal fy`rrti ell. fö`rrti ..)”. Dalin (1851)), räkneord.
Ordformer
(fi(j)re- 1530—1612. fyr- 1673 (: fyrti') osv. fyra- 1526 osv. fyre- (fyri-) 1526—1690. fyro- c. 1616—1660. för- 1902 osv. förre- BtFinlH 4: 365 (1568). -ti (-ti', -tj) 1673 osv. -tigi 1620—1641. -ti(j)e (-tiye, -tyie) 1530—1878. -tio (-t(i)jo, -tiyo, -tyio) 1526 osv.)
Etymologi
[fsv. fiuretighi (fiuru-, fyre-, fyra-, fire-), motsv. fd. fyritiugu, varav d. fyrre(tyve), isl. fiorir tigir, got. fidwor tiguns (ack.), fsax. fiuwartig (fior-, fier-), ffris. fiuwertich, holl. veertig, fht. fiorzug, t. vierzig, feng. fēowertig, eng. fourty; av FYRA, räkneord, o. ett germ. teȝu-, tiotal (se TJOG)]
grundtal angivande ett (an)tal som är fyra gånger större än tio (tio taget fyra gånger); utom i löpande text vanl. skrivet 40, äv. XL; jfr FEMTIO. Fyrtio tusen, äv. sammanskrivet. Mat. 4: 2 (NT 1526). Ej må man straffas med flera, än fyratijo par spö. SB 5: 2 (Lag 1734). — särsk.
a) (numera bl. arkaiserande) i uttr. en, två osv. och fyrtio, förr äv. fyrtio och en, två osv. fyrtioen, fyrtiotvå osv. I sex och fyretiyo åår. Joh. 2: 20 (NT 1526). RA 1: 411 (1544; se under FYRA, räkneord I b).
b) i uttr. fyrtio martyrer, äv. fyrtio riddare, i den gamla sv. almanackan: namn på den nionde mars (namngiven till minne av fyrtio romerska soldater som uppgivas ha lidit martyrdöden vid Sebaste i Armenien denna dag c. 320). Alm. 1638, s. 8. Schwartz Alm. 1647, s. 8. Kexlerus Alm. 1678, s. 8. Alm(Ld) 1900, s. 8.
Ssgr (jfr anm. vid FEMTIO ssgr): FYRTIO- l. FYRTI-TAL.
1) i sg. best.: talet fyrtio.
2) antal av fyrtio; ofta med obestämdare innebörd, särsk. i uttr. ett fyrtiotal, omkring fyrtio. Kindblad (1871). I ett fyrtiotal fall. Fahlbeck Ad. 1: 103 (1898).
3) i sg. best.: tiden från o. med fyrtio till o. med fyrtionio år; äv.: fyrtioårsåldern. Runeberg 4: 246 (1836). Ungmör på fyrtitalet. Andersson Plautus 21 (1901). b) elliptiskt i sg. best. om åren 40—49 av ett århundrade, då av sammanhanget framgår vilket århundrade som avses. Lysander Almqvist 42 (1878). —
-ÅRIG. som är fyrtio år gammal l. som varat (varar) i fyrtio år. LexTrip. 1: 873 (1742). En fyrtiårig qvinnas toilett räcker ganska länge. Elgström Frunt. 88 (1809). Ingenting är .. bedröfligare än en 40årig Student. Tegnér (WB) 7: 357 (1833). —
-ÅRS-ÅLDER(N).
Avledn.: FYRTIONDE4010, äv. 3020 (fy`rationde (uttal. vanl. För`tionde) Weste (1807)), räkneord. (fyrtionde 1891 osv. fyr(e)ti(j)ende 1539—1701 (: Fyrtijende Tunna). fyrati(j)onde 1734—1891. fyrotijonde c. 1616) [fsv. fiuratighunde, fyretighinde] ordningstal till fyrtio; ofta skrivet 40:de. GR 12: 273 (1539). Fyrtionde dag jul, Maria kyrkogångsdag eller kyndelsmässodagen. Fehr Und. 80 (1894). särsk. (numera bl. ngn gg arkaiserande) (gm och förbundet) med föregående l. efterföljande ordningstal l. föregående, förr äv. efterföljande grundtal. I thetta siu och fyretiende året. RA 1: 520 (1547). Anno Fyretijende Fyre. GR 15: 74 (1548). Siätte och fyrotijonde (i ordningen) war / Then biskop nys i skara satt. Messenius Christm. 257 (c. 1616). Jfr (†): På thet fyretijende och eena (dvs. fyrtio(nde)första) åhret. Tegel G1 2: 147 (i handl. fr. 1541).
-spannmål. kam. benämning på det årliga anslag av kronotionde som 1637—1869 utgick till allmänna barnhuset i Stockholm med fyrtionde tunnan av all kronotionde i vissa län, barnhustunna. NF (1882). —