SAOL

publicerad: 2015  
gåva
gåva substantiv ~n gåvor • ngt som ges, present​ – I sammansättn. gåvo-.
Singular
en gåvaobestämd form
en gåvasobestämd form genitiv
gåvanbestämd form
gåvansbestämd form genitiv
Plural
gåvorobestämd form
gåvorsobestämd form genitiv
gåvornabestämd form
gåvornasbestämd form genitiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
gåva gåvan gåvor
gåv·an
substantiv
gå`va
● något som ges bort utan att någon mot­prestation krävs av mot­tagaren
SE ge 1 SYN. 1present JFR allmosa, donation, 2skänk
gåvopaket; bröllopsgåva; dopgåva; julgåva; minnesgåva; penninggåva
en gåva (från någon) (till någon/något)
en gåva (från någon) (till någon)
en gåva (från någon) (till något)
ge en gåva; över­lämna en gåva; museet fick målningen i gåva; en del av före­målen har de köpt, annat har de fått som gåva
○ äv. bildligt, spec. om talang eller dylikt ibland något hög­tidligt
JFR begåvning 1, fallenhet
siargåva; utförsgåva
livets gåva; han har verkligen talets gåva; den äldre systern är en duktig sångerska, men den yngre har inte fått den gåvan
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska gava; trol. av lågtyska gave med samma betydelse; bildn. till 1giva!! (se ur­sprung till ge); jfr ur­sprung till begåva
Till SO

SAOB