SAOL

publicerad: 2015  

gaffel

gaffel [gaf´el] substantiv ~n gafflar • ett ätverktyg; i sammansättn. ofta om före­mål med liknande form

Singular
en gaffel	obestämd form
en gaffels	obestämd form genitiv
gaffeln	bestämd form
gaffelns	bestämd form genitiv
Plural
gafflar	obestämd form
gafflars	obestämd form genitiv
gafflarna	bestämd form
gafflarnas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

gaffel gaffeln gafflar

gaffl·ar

substantiv

gaff´el

1 ett ät­verktyg i form av några lätt böjda piggar på ett skaft

matgaffel

äta med kniv och gaffel

○ äv. om liknande före­mål som an­vänds för (spetsning och) förflyttning av (bitar av) andra ämnen vanligen i sammansättn.

JFR grep, ljuster, treudd

eldgaffel; högaffel

○ äv. om andra före­mål med liknande ut­seende vanligen i sammansättn.

gaffelgrenad; gaffeltruck; framgaffel; stämgaffel

ha någon/något på gaffeln ha något in­om räck­hålllänge såg hon ut att ha segern på gaffeln men i sista kurvan snubblade hon

belagt sedan senare hälften av 1400-talet (Latinskt-svenskt glossarium); fornsvenska gaffel; av lågtyska gaffel med samma betydelse, urspr. 'hö­tjuga'; av om­diskuterat urspr.

2 stång som är vinklad bak­åt och ut­åt från huvud­mast och an­vänds för att bära upp över­kanten av ett gaffel­segel

JFR ¹bom 2, klo 2, ²rå

mesangaffel

belagt sedan 1691

Till SO

SAOB

  gaffel subst.1
  -gaffel subst.2