SO
publicerad: 2021
gagnelig
gagneligt gagneliga
gagne·lig
adjektiv
[gaŋ`n-] 
●
ålderdomligt
som ger gott och nyttigt resultat
SYN.
gagnerik
gagnelig (för någon) (att+verb)
ett ärligt och gagneligt liv i samhällets tjänst
belagt sedan 1335 (stadga utfärdad i Skänninge av kung Magnus om frid m.m. (Svenskt Diplomatarium));
fornsvenska gaghnliker
SAOB
publicerad: 1928
GAGNELIG gaŋ3nelig2, numera sällan GAGNLIG gaŋ3nlig2, adj. -are ((†) superl. -ligst Bullernæsius Lögn. d 6 a (1619). gangnelest Annerstedt UUH Bih. 1: 52 (i handl. fr. 1604)). adv. -A (†, Linc. Oooo 7 a (1640)), -EN (†, Roberg Beynon 149 (1697), Ekblad 452 (1764)), -T.
Ordformer
(-elig 1526 osv. -leg 1547. -lig 1532—1921. gangligh VarRerV 62 a (1579). — -lighen 1526. n. sg. -igit (-iget) 1526—1790)
1) motsv. GAGNA 1: som är till gagn (för ngn l. ngt), som gör nytta, nyttig; numera bl. om ngt sakligt, i sht om ngt abstr., särsk. handling l. värksamhet o. d.; stundom åtföljt av en av prep. till inledd bestämning; förr äv. om person. War hon (dvs. människan) them (dvs. djuren) .. en nyttog och gagnlighen herre. OPetri MenFall A 5 b (1526). Intet (är) nyttigere och gagneligere .. än sämje och enighet. RA 3: 86 (1593). Att man .. holler fienden i en annars land, synes wara högnödigt, och wårt fädernessland gagneligitt. RARP 1: 57 (1627). Han visste huru litet en armée utan lydnad är gagnelig. Celsius G1 2: 246 (1753); möjl. till 3. Utveckla en för det allmänna gagnelig verksamhet. Cavallin (1875). Njords egen son, den blide och gagnelige .. Fröj. Rydberg Gudas. 141 (1887). Att denna åtgärd (dvs. att utsträcka fridlysningstiden) verkat gagneligt på andstammens bevarande är obestridligt. Högdahl Jaktb. 283 (1913). Det är Anden som gör levande; köttet är till intet gagneligt. Joh. 6: 63 (Bib. 1917). jfr O-, RIKS-, SAMHÄLLS-GAGNELIG m. fl. — särsk. i vissa numera obr. anv. Christelige Academier och Scholæståndh .. äre them Christrognom högnödigaste och gangneligste bruuk. Bullernæsius Lögn. d 6 a (1619). Ett företag, som var af allmänt gagnelig vigt. Englund Ged. 27 (1853). Friherrinnan .., motnaturlig och tillkonstlad, hade mera än gagneligt tråkigt på sitt Stensö. Wetterbergh SamhKärna 1: 155 (1857); jfr GAGN 1 e.
3) (numera knappast br.) till GAGNA 4: användbar, brukbar. Försöka, om och huruvida de (dvs. de sjöskadade kaffebönorna) kunde blifvit gagnelige. TörngrenMål. 355 (1802). En stadgad Karl, gagnelig till Gårds-Inspektor eller Skrifvare. VexiöBl. 1831, nr 40, s. 4.
Avledn.: GAGNELIGHET, r. l. f. till 1. Lind (1749). Bönens gagnelighet. Lehnberg Pred. 1: 181 (c. 1800). Östergren (1924).