SAOL
publicerad: 2015
gallergrind
galler|grind
substantiv
~en ~ar 1galler grind
| Singular | |
|---|---|
| en gallergrind | obestämd form |
| en gallergrinds | obestämd form genitiv |
| gallergrinden | bestämd form |
| gallergrindens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| gallergrindar | obestämd form |
| gallergrindars | obestämd form genitiv |
| gallergrindarna | bestämd form |
| gallergrindarnas | bestämd form genitiv |
SO
publicerad: 2021
1galler
gallret, plural galler, bestämd plural gallren
gallr·et
substantiv
gall´er 
●
anordning med parallellt monterade (metall)stänger inom en ram ibland äv. med stängerna i andra formationer; anv. som avgränsning, stängsel och dylikt
gallerglugg; gallergrind; gallerport; fängelsegaller; spjälgaller
det var galler framför källarfönstren
○
äv. om liknande anordning med annan användning, ofta för att underlätta luftväxling, värmning el. avkylning och samtidigt skydda
de stekte äpplena på ett galler ovanför elden; framför elementen var sirliga galler monterade
○
spec. om trådgaller el. -nät mellan anod och katod i ett elektronrör
JFR
gitter
gallerspänning; gallerström
○
spec. äv. i uttryck för fängelsevistelse
skaka galler; sitta bakom galler
belagt sedan 1541;
jfr fornsvenska galdror, plur., ev. sammanhängande med fornsvenska gadder 'galler'; av lågtyska gaddere med samma betydelse
Jag står och ser på världen genom gallret;
jag kan, jag vill ej slita mig från gallret. Gustaf Fröding, En ghasel (i Gitarr och dragharmonika, 1891)
jag kan, jag vill ej slita mig från gallret. Gustaf Fröding, En ghasel (i Gitarr och dragharmonika, 1891)
2galler
gallern, plural galler
även
gallier
galliern, plural gallier
substantiv
gall´er
el. gall´ier
el. gall´ier
●
medlem av någon keltisk stam i det forntida Gallien dvs. särsk. Frankrike och Norditalien
gallern Asterix
belagt sedan 1626;
av lat. Gall´us med samma betydelse
SAOB
publicerad: 1928
GALLER gal4er, sbst.2, n. (GR 18: 21 (1546: Järngaller, pl.) osv.) ((†) r. l. m. 2Mos. 27: 4 (Bib. 1541), Schenberg (1739)); best. gallret (Nordenflycht QT 1746—47, s. 174, osv.) (ss. r. l. m. gal(l)ren (galdren), galleren); pl. = (ss. r. l. m. gal(l)rar (galdrar)); pl. best. gallren (Nordberg C12 1: 285 (1740; möjl. best. sg. m.), Törneros Brev 1: 346 (1826; uppl. 1925) osv.) l. gallerna (Törneros Brev 2: 389 (c. 1825; uppl. 1925) osv.);
förr äv. GALLRA, sbst.1, r. l. f.; best. -an; pl. -or (-er HSH 3: 88 (1566), Säfström Banquer. Tt 4 b (1754); de äldsta ex. kunna dock möjl. föras till GALLER, m.); förr äv. GALLRE, sbst.1 (m. l. f. Rudbeckius MemQvot. 93 a (1630: träägallre), Linc. (1640; under reticulus)). Anm. Lind (1749) angiver böjningen: sg. galler, n., pl. gallror.
Ordformer
(gal(l)- 1538 osv. gald- 1541—1742. — galler 1541 osv. gal(l)ra 1538—1829 (: Gallror, pl.). gal(l)re Rudbeckius MemQvot. 93 a (1630: träägallre), Lind (1749))
Etymologi
[y. fsv. (PMånsson 164) galdror, pl., i bet. 1 c α; sannol. av en ej uppvisad (västlig) form (med övergång av d till l) av nt. gaddere, f. (jfr fsv. gadder o. GADDERPORT), motsv. fht. cataro, t. gatter; besläktat med GITTER, ävensom sannol. GADDA, v.2; jfr GALLRIKA]
1) av korsvis sammanfogade l. (enbart) parallellt i rad anbragta (metall)stänger l. spjälor l. trådar l. dyl. gjord o. till stängsel l. skrank l. skydd l. dyl. avsedd anordning som släpper igenom ljus o. luft; spjäl- l. flät- l. nätvärk. Sätta galler för, äv. kring (ngt). I skydd av gallret. 2Mos. 27: 4 (Bib. 1541). Ett litedt stenhuss, som står utöffver (dvs. invid?) galleren vid clöstergårdenn. GR 29: 78 (1559). (Man skall) giöra sig en Gallra uthaff Qwistar .. (o. låta honungen rinna) uthur Kakorna ther igenom. IErici Colerus 2: 116 (c. 1645). Vignolas port, mellan hvars galler terrasstrappan .. lyste så inbjudande som någonsin. Rydberg RomD 144 (1874, 1877). — jfr BALKONG-, BALUSTRAD-, HÅRDUKS-, JALUSI-, JÄRN-, KOPPAR-, KORS-, SKYDDS-, SPJÄL-, STÅLTRÅDS-, TRÅD-, TRÄ-GALLER m. fl. — särsk.
a) [jfr lat. cancelli] (†) i pl. (bl. i formen gallror) med koll. bet. VarR 24 (1538). Ekblad 42 (1764).
b) om dylikt stängsel i port l. fönster l. glugg (med l., särsk. i sydligare länder, ofta utan samtidigt användt glas); särsk. om dyl. stängsel (av grova järnstänger) anbragt i fängelse o. d. för att hindra ngn som inspärrats från att rymma. Låta sätta galler för fönstren. VarR 24 (1538). J fenstret på mitt hws, sågh iagh vth genom galdren. Ordspr. 7: 6 (Bib. 1541). Schroderus Comenius 541 (1639). Grefve Fersen och andra ledamöter (av adeln) .. förvarades inom galler och bommar. Adlerbeth Ant. 1: 111 (c. 1792). SFS 1908, nr 25, s. 11. särsk. (†): gallerbur (för vilda djur). (De) satte .. (lejonet) vthi en galler. Hes. 19: 9 (Bib. 1541). — jfr FÄNGELSE-, FÖNSTER-, PORT-, STRÄNG-GALLER m. fl.
c) hist.
α) fällgaller i portvalv. 1 galra öffwer porttgången. BoupptSthm 1671, s. 43 (1668). Arnell Moore 1: 61 (1829). (†) (Lat.) Pensiles clatri .. (sv.) hengiande galror. VarR 36 (1538; i pl. med koll. bet.; jfr a). jfr FÄLL-GALLER.
d) i mer l. mindre bildl. anv. Hvad vi säga genom det slutna gallret, det hör Biktfadern derutanför, som äfven är mensklighetens fader, är vår. Tegnér (WB) 5: 466 (1825). Mellan löfvens galler. Runeberg 2: 220 (1830). Jag står och ser på världen genom gallret; / jag kan, jag vill ej slita mig från gallret. Fröding Guit. 67 (1891); jfr b.
2) i vissa, huvudsakligen i fackspr. nyttjade specialbet. l. utvidgade anv. av 1. — jfr BRYLÅ-, GLÖGG-, LUFTTRUMS-, SIL-, SKRAP-, SPRÄNG-, TORK-GALLER m. fl. — särsk.
a) av i ram insatt ståltrådsnät o. d. förfärdigat skydd mot gnistor o. bränder, vilket inpassas i öppning till kakelugn o. d.. Ahlström Eldsl. 92 (1879). — jfr KAKELUGNS-, SPRAK-GALLER m. fl.
b) (i sht i fackspr.) inrättning varpå bränslet i eldstad vilar, rost. Ässjor, som hafva galler i botten, samt högt askrum. VetAH 1789, s. 177. — jfr ANTRACIT-, ROST-GALLER m. fl.
c) (numera knappast br.) fys. o. astr. för framkallande av diffraktionsspektrum avsedd inrättning gjord av parallella, tätt invid varandra spända, fina trådar l. av på glas l. metallspegel tätt uppdragna, parallella linjer: gitter (se d. o. 2 a). Fock 1Fys. 367 (1854). — jfr BÖJNINGS-, DIFFRAKTIONS-GALLER.
d) [jfr t. gitter] tekn. i radioapparat o. d.: mellan glödtråden o. anodplattan i ett vakuumrör belägen elektrod (den s. k. tredje elektroden l. hjälpelektroden); jfr GITTER 2 b. Erix 107 (1923).
f) (förr) mål. för större bilders överförande i mindre format l. tvärtom avsedd fyrkantig träram med trådar spända i kvadratiska rutor. Dalin (1852). Kindblad (1871). — jfr KONTERFEJ-GALLER.
g) kok. rutvärk (av smördeg, spunnet socker l. dyl.) som användes på tårtor o. d. Grafström Kond. 55 (1892).
h) (numera föga br.) genombruten del av klädesplagg; äv.: rutformigt spets- l. snörmakeriarbete. Gallret (på ärmarna till hovdräkten) består af 6 Rimsor af samma slag och färg som sjelfva Hof-Råcken. UnderrFruntKläd. 7 (1778). Schück FUpsala 229 (cit. fr. c. 1880; om förh. på 1820-talet). — jfr HATT-, HÅLSÖMS-, PÄRL-, SNÖRMAKAR(E)-GALLER m. fl.
3) (†) om enskild stång i galler. Fenstret (är försett med) .. 4. galler på bredden, hvars ändar äro fastspikade i fensterkaret. VDAkt. 1790, nr 524. Heinrich (1814: Gallra). — jfr: (Fönster-) Gluggar, som .. med tiocka Gallror flätade voro. Mörk Ad. 2: 46 (1744); jfr 1 a.
Ssgr (i allm. till 1): A: (2) GALLER-BJÄLKE. tekn. av gallervärk sammansatt balk. Rothstein Byggn. 366 (1875). —
-DÖRR. dörr med l. av galler(värk). Wikforss 1: 678 (1804). Det södra (gallerskranket) hade en ekdörr, .. det norra en .. gallerdörr. Brunius Metr. 130 (1854). —
(1 b) -FÖNSTER. med galler försett fönster. Florinus Voc. 46 (1695). Lagerlöf Berl. 1: 202 (1891). Med gallerfönster försedda byggnader. Sundberg Fångv. 18 (1892). —
(1 b) -GLUGG. med galler försedd glugg. Ekblad 101 (1764). Ett riktigt fängelse: ett rum med nakna stenväggar och gallergluggar. Lagerlöf Holg. 2: 56 (1907). —
-GRIND. grind av gallervärk. Gallergrind i en hiss. Tvenne .. öppningar .. inleda till .. grafkor(et) och tillslutas med gallergrindar. Brunius Resa 1838 42 (1839). Gallergrinden. Gripenberg (1913; boktitel). —
(jfr 2 h) -HATT. (†) fruntimmershatt av genombrutet l. genomskinligt material. BoupptVäxjö 1837. Gallerhatt af halm, klädd med gröna band. SthmModej. 1854, s. 30. UpsP 1860, nr 37, s. 4. —
-JÄRN. (galler- 1653 osv. gallre- 1621)
1) tekn. till 1: järnten avsedd att ingå ss. del i galler (i sht i vissa ugnar). NoraskogArk. 5: 130 (1621; koll.). På hvarje sida (i en rostugn) insattes 10 st. gallerjern. JernkA 1828, 2: 103.
(2 f) -LÄCKA, r. l. f. tekn. i radioapparat o. d.: stort motstånd parallellkopplat med den till gallrets strömkrets hörande kondensatorn. Erix 138 (1923). Att insätta kristall i stället för gallerläcka är ej lämpligt. RadioAm. 1925, s. 32. —
-PORT. (galler- 1671 osv. gallre- 1640)
1) gallerdörr, gallergrind. Envallsson Friarne 25 (1795). Gallerskrank, .. hvilka hade ungefär 4 fot breda (o.) 7 (fot) höga gallerportar. Brunius Metr. 130 (1854). Ödman UngdM 2: 20 (1876, 1881). Rydberg Vap. 16 (1891).
2) (†) = GALLER, sbst.2 1 c α. Linc. (1640; under cataracta). Widekindi KrijgH 582 (1671). Hallenberg Hist. 3: 174 (1793). —
-SKRANK. skrank av gallervärk. Gallerskranken (i Lunds domkyrka i ä. tid) utgjordes af fina jernstänger, hvilka voro .. inskjutna i hvarandra och omfattades af grofva ekramar. Brunius Metr. 130 (1854). —
-SVAMP. [jfr t. gitterschwamm] bot. till släktet Clathrus Lin. hörande svamp, vars fruktkropp har en likt ett galler genombruten yta. Nemnich Naturg. 1: 1058 (1793). Klint (1906). —
-VÄRK, se d. o. —
(2 h) -ÄRM. hist. (i form av ett galler) uppskuren ärm som låter underärmen bliva synlig; särsk. om dylik ärm i den svenska nationella kvinnodräkten under senare delen av 1700-talet; jfr HOV-ÄRM. Ingen af Noblessen, få bära de så kallade galler ärmar som icke i Stockholm blifvit präsenterade. SP 1779, s. 49. Schröderheim Fjäsk. 11 (1791). Weste (1807). 2NF 27: 967 (1918).
B (†): GALLRE-JÄRN, -PORT, se A. —
Avledn. (till 1): GALLRA, v.2 sätta galler för (ngt, särsk. fönster o. d.); numera bl. (mindre br.) i p. pf. i adjektivisk anv.: försedd med galler. Linc. (1640). Envallsson Savoy. 1 (1794). Heinrich (1814). Den gallrade gluggen (i fängelset). Rydberg Ath. 388 (1876; uppl. 1859, 1866: gallerförsedda). Hallström VenezKom. 114 (1901). jfr FÖR-, FÖRE-, IN-GALLRA, BE-, JÄRN-GALLRAD. —