SAOL

publicerad: 2015  

garanti

gar·­anti [‑anti´] substantiv ~n ~er • det att garantera; borgen, säkerhet: ​ett års garanti på alla varor

Singular
en garanti	obestämd form
en garantis	obestämd form genitiv
garantin	bestämd form
garantins	bestämd form genitiv
Plural
garantier	obestämd form
garantiers	obestämd form genitiv
garantierna	bestämd form
garantiernas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

garanti garantin garantier

gar·anti·er

substantiv

[-anti´] äv. [-aŋti´]

● löfte om att något kommer att fungera plan­enligt eller enligt överens­kommelse

JFR borgen 1, säkerhet 4

garantisedel; lånegaranti; lönegaranti

garanti (för någon/något/sats)

garanti (för någon)

garanti (för något)

garanti (för sats)

garanti (mot/på något)

garanti (mot något)

garanti (på något)

ge garantier; lämna garantier; garanti mot makt­missbruk är nästan omöjligt att få

○ spec. i sam­band med köp

det är ett års garanti på damm­sugaren

○ äv. om mot­svarande dokument

har du garantin med dig?

○ äv. om före­mål el. före­teelse som ut­gör ett tecken på att något är äkta, kommer att fungera eller dylikt

det sägs att ett starkt militärt försvar är en garanti för fred; en högskoleutbildning är ingen garanti mot arbets­löshet

belagt sedan 1756

Till SO

SAOB

publicerad: 1928  

GARANTI gar1anti4, äv. -aŋti4 (garanngti´ Dalin), r. (f. Nordforss (1805), Lundell) ((†) n. SvBrIt. 2: 53 (1792)); best. -en (RARP 7: 180 (1660) osv.) l. -n (GHT 1896, nr 295 B, s. 1, osv.); pl. -er.

Ordformer

(ga- 1680 osv. gua-, gva- 1660—1756. förr skrivet -tie)

Etymologi

[av fr. garantie, ä. fr. guarantie (jfr ä. t. guarantie), till fr. garant (se GARANT); jfr eng. warrant(y), ävensom GARANTERA]

garanterande av att en förbindelse infrias l. fullgöres; numera nästan bl. konkretare: säkerhet för uppfyllande av en förbindelse. — särsk.

a) i sht i fråga om folkrättsliga förh.: förbindelse att upprätthålla (vissa bestämmelser, avtal rörande ngts bestående i förutvarande skick o. d.); upprätthållande, vidmakthållande; äv. övergående i bet.: skydd(ande), värn(ande). RARP 7: 180 (1660). Konungen aff Engeland hade på tagit sigh Guarantien aff dhet på 20. åhrs tijd slutne Stilleståndet. OSPT 1687, nr 25, s. 6. Sverige måste hålla sina engagemens (till Danmark) i anseende till garantien af Schleswig. HSH 1: 314 (1743). Under Engelsk garantie. DA 1808, nr 27, s. 1. VL 1906, nr 277, s. 2. jfr FREDS-, NEUTRALITETS-GARANTI. — särsk. (†): garantifördrag. Een guarantie till stadens Dantzichz defension. RARP 7: 139 (1660).

b) i sht jur. o. handel. (särsk. av offentlig myndighet lämnad) säkerhet l. borgen (för skuld l. annan förbindelse); förbindelse att ansvara för att ngt är av god beskaffenhet l. äger vissa angivna egenskaper o. d., ansvar(ighet); förhållande l. omständighet som betryggar ngt, trygghet; förr äv. (i förb. med prep. för): säkerställande (emot). Konstitutionella garantier. Fordra (skriftlig) garanti av ngn för ngt. Lämna l. ställa garanti för ngt. Utan tillräckliga garantier. Jag måste ha garantier mot att detta upprepas. Vi ikläda oss ingen garanti för varans beskaffenhet. Hertig Christopher (erhöll) et förskått af 1500 mark lödig emot .. guarantie af tvenne svenska printzessor. Corylander LundDomk. 33 (1756). Kassor till gemensam garanti för skada. Geijer I. 4: 161 (1822). Kôersner PolHlex. 96 (1883). Den nya författningen syntes innebära alla garantier för framtida trygghet och lycka. Odhner G3 1: 164 (1885). — jfr INTECKNINGS-, RÄNTE-, STATS-GARANTI m. fl.

Ssgr (i allm. till b; i sht jur. o. handel.): GARANTI-BELOPP. jfr -SUMMA. AB 1865, nr 258, s. 3. —

-FOND.

1) fond som i vissa affärsföretag (i sht försäkringsbolag) bildas för att täcka eventuella förluster utöver det egentliga aktiekapitalet l. de egentliga fonderna. Thule 1873—1898 1: 9 (i handl. fr. 1872).

2) till betryggande av ett företag (t. ex. en utställning) hopskjuten l. utlovad summa, som utkräves bl. om företaget går med förlust. NerAlleh. 1896, nr 35, s. 3. —

(a) -FÖRDRAG. folkrätt. folkrättsligt avtal med syfte att upprätthålla vissa angivna folkrättsliga förhållanden. NF (1882). —

-FÖRENING. sammanslutning avsedd att ekonomiskt betrygga ngt företag (t. ex. en läroanstalt l. en tidning). PedBl. 1877, s. 12. —

-FÖRSÄKRING.

1) (till ersättning för uppbördsborgen avsedd) försäkring varigm garanti lämnas för redovisning av omhänderhavda medel. SFS 1891, nr 63, s. 1.

2) hypoteksförsäkring. 2NF (1908). —

(a) -MAKT. folkrätt. stat som åtagit sig garanti av ngt folkrättsligt fördrag. NF 7: 753 (1883). —

-SKRIFT. (†) revers? HH XXI. 1: 56 (1710). —

-SUMMA. jfr -BELOPP. Björkman (1889). —

(a) -TRAKTAT. folkrätt. = -FÖRDRAG. Höpken 2: 639 (1760). IllSvH 4: 509 (1880).

Till SAOB