SAOL

publicerad: 2015  

garnityr

garn·­it·­yr [‑y´r] substantiv ~et; pl. ~ • garnering; upp­sättning äv. av personer, sats

Singular
ett garnityr	obestämd form
ett garnityrs	obestämd form genitiv
garnityret	bestämd form
garnityrets	bestämd form genitiv
Plural
garnityr	obestämd form
garnityrs	obestämd form genitiv
garnityren	bestämd form
garnityrens	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

garnityr garnityret, plural garnityr, bestämd plural garnityren

garn·it·yr·et

substantiv

garnity´r

1 utsmyckning ofta runt kanten av något men äv. all­männare

spetsgarnityr

ett garnityr (till något)

servera rätten med färsk timjan eller andra örter som garnityr

belagt sedan 1667; av franska garniture 'till­behör; prydnad', till garnir, se ur­sprung till garnera

2 delvis historiskt ofta i sammansättn. sammanhörande upp­sättning före­mål som ibland fyller en prydande funktion

möbelgarnityr; skrivbordsgarnityr

ett garnityr (av något/några)

ett garnityr (av något)

ett garnityr (av några)

○ spec. om upp­sättning lös­tänder var­dagligt

tandgarnityr

hon skrattade så att hon nästan tappade garnityret

○ ibland äv. om grupp av personer

ledargarnityr

belagt sedan 1729

Till SO

SAOB

publicerad: 1928  

GARNITYR gar1nity4r, n. (Salé 62 (1664) osv.) ((†) r. l. f. l. m. Nordenflycht QT 1746—47, s. 138, TT 1873, s. 218); best. -et; pl. = (KKD 10: 65 (1707: garnatör) osv.) l. -er (BoupptSthm 22/7 1667 osv.).

Ordformer

(garna- 1667—1779. garne- 1788. garni- 1664 osv. -tyr (-ture, -tur) 1664 osv. -tör (-teur, -teure) 1667—1776 (: Garnateursband))

Etymologi

[liksom d. garniture, t. garnitur, eng. garniture, av fr. garniture, vbalsbst. till garnir (se GARNERA, v.2). Anm. Ordets flesta bet. äro utvecklade redan i fr.]

1) garnering (i konkret anv.), prydnad; äv. allmännare: tillbehör; jfr GARNERA, v.2 1, 2.

a) till GARNERA, v.2 2 a; i sht om större, sammanhängande (ofta löst påsatt) garnering l. besättning å (numera bl. kvinnlig) dräkt; äv.: (löst) tillbehör till kvinnodräkt. 1 Gehängh något borderat(,) 2 garnateurer ..(,) 9 St. Swarta Linnbandh (osv.). BoupptSthm 22/7 1667; möjl. till 2. Klädningen af tyll med et garniture af blå rosor och blad. KonstNyhMag. 1: 40 (1819). Bergman JoH 132 (1926). — jfr AXEL-, BAND-, HATT-, KJOL-, LINNINGS-, SNÖRMAKERI-, SPETS-, ÄRM-GARNITYR m. fl.

b) kok. till GARNERA, v.2 2 b. Salé 62 (1664). Med garnityr .. förstås birätter, hvilka serveras såsom tillbehör till soppor, kötträtter och finare entréer i allmänhet och antingen serveras särskildt eller uppläggas som garnering omkring dem. Hagdahl Kok. 200 (1879). Högstedt Kokb. 97 (1920).

c) tekn. om tillbehör till maskiner l. apparater l. värktyg. Kardmachiner utan garnityr. SFS 1865, nr 10, s. 25. — särsk. [jfr motsv. anv. i d.] (†) mil. beslag. Garnituret, det vill säga Bakplåten, Bygeln och Sidblecket (på geväret). KrigVAH 1817, s. 59.

2) fullständig samling av (eg. prydnads)-föremål som höra tillsammans (i sht med avs. på material, stil o. användning): uppsättning, (upp)sats, omgång. Ett garnityr underkläder, borstar, löständer. Ett garnatur knappar, är så mycket som behöfs til en klädning. Biurman Brefst. 139 (1729). De .. förnämsta Garniturerne af .. (änkekejsarinnans) Juvelsmycken. SP 1792, nr 131, s. 2. Ett .. garnityr, bestående af armband, brosch, örhängen, medaljong och knappar. TT 1871, s. 169. Hedin KrRyssl. 258 (1915). jfr: På de sista sex åren har .. (en kvinna på 118 år) fått et fullständigt garniture nya tänder. SP 1786, nr 297, s. 3. jfr DIAMANT-, JUVEL-, SALS-, SKRIV-, SMYCKE-, TAND-, VÄXEL-GARNITYR m. fl. — särsk. boktr. Samtliga grader af en stilsort, t. ex. nonpareille t. o. m. dubbelmittel, med samma karaktär i gravyren, kallas ett garnityr. Nordin Boktr. 54 (1881). jfr STIL-GARNITYR m. fl.

Ssgr (till 1 a): A: GARNITYR-BAND. (garnityr- 1687. garnityrs- 1667—1776) (numera knappast br.) till besättning avsett l. användt band. BoupptSthm 22/7 1667. BoupptVäxjö 1776.

B (†): GARNITYRS-BAND, se A. —

-KRAGE. fin krage som användes till högtidsdräkt? BoupptSthm 15/5 1683.

Till SAOB