SAOL
publicerad: 2015
garnityr
garn·it·yr
[‑y´r]
substantiv
~et; pl. ~ • garnering; uppsättning äv. av personer, sats
Singular | |
---|---|
ett garnityr | obestämd form |
ett garnityrs | obestämd form genitiv |
garnityret | bestämd form |
garnityrets | bestämd form genitiv |
Plural | |
garnityr | obestämd form |
garnityrs | obestämd form genitiv |
garnityren | bestämd form |
garnityrens | bestämd form genitiv |
SO
publicerad: 2021
garnityr
garnityret, plural garnityr, bestämd plural garnityren
garn·it·yr·et
substantiv
1
utsmyckning ofta runt kanten av något men äv. allmännare
spetsgarnityr
ett garnityr (till något)
servera rätten med färsk timjan eller andra örter som garnityr
belagt sedan 1667;
av franska garniture 'tillbehör; prydnad', till garnir, se ursprung till
garnera
2
delvis historiskt
ofta i sammansättn.
sammanhörande uppsättning föremål som ibland fyller en prydande funktion
möbelgarnityr; skrivbordsgarnityr
ett garnityr (av något/några)
ett garnityr (av något)
ett garnityr (av några)
○
spec. om uppsättning löständer
vardagligt
hon skrattade så att hon nästan tappade garnityret
○
ibland äv. om grupp av personer
ledargarnityr
belagt sedan 1729
SAOB
publicerad: 1928
GARNITYR gar1nity4r, n. (Salé 62 (1664) osv.) ((†) r. l. f. l. m. Nordenflycht QT 1746—47, s. 138, TT 1873, s. 218); best. -et; pl. = (KKD 10: 65 (1707: garnatör) osv.) l. -er (BoupptSthm 22/7 1667 osv.).
Ordformer
(garna- 1667—1779. garne- 1788. garni- 1664 osv. -tyr (-ture, -tur) 1664 osv. -tör (-teur, -teure) 1667—1776 (: Garnateursband))
Etymologi
[liksom d. garniture, t. garnitur, eng. garniture, av fr. garniture, vbalsbst. till garnir (se GARNERA, v.2). Anm. Ordets flesta bet. äro utvecklade redan i fr.]
a) till GARNERA, v.2 2 a; i sht om större, sammanhängande (ofta löst påsatt) garnering l. besättning å (numera bl. kvinnlig) dräkt; äv.: (löst) tillbehör till kvinnodräkt. 1 Gehängh något borderat(,) 2 garnateurer ..(,) 9 St. Swarta Linnbandh (osv.). BoupptSthm 22/7 1667; möjl. till 2. Klädningen af tyll med et garniture af blå rosor och blad. KonstNyhMag. 1: 40 (1819). Bergman JoH 132 (1926). — jfr AXEL-, BAND-, HATT-, KJOL-, LINNINGS-, SNÖRMAKERI-, SPETS-, ÄRM-GARNITYR m. fl.
b) kok. till GARNERA, v.2 2 b. Salé 62 (1664). Med garnityr .. förstås birätter, hvilka serveras såsom tillbehör till soppor, kötträtter och finare entréer i allmänhet och antingen serveras särskildt eller uppläggas som garnering omkring dem. Hagdahl Kok. 200 (1879). Högstedt Kokb. 97 (1920).
c) tekn. om tillbehör till maskiner l. apparater l. värktyg. Kardmachiner utan garnityr. SFS 1865, nr 10, s. 25. — särsk. [jfr motsv. anv. i d.] (†) mil. beslag. Garnituret, det vill säga Bakplåten, Bygeln och Sidblecket (på geväret). KrigVAH 1817, s. 59.
2) fullständig samling av (eg. prydnads)-föremål som höra tillsammans (i sht med avs. på material, stil o. användning): uppsättning, (upp)sats, omgång. Ett garnityr underkläder, borstar, löständer. Ett garnatur knappar, är så mycket som behöfs til en klädning. Biurman Brefst. 139 (1729). De .. förnämsta Garniturerne af .. (änkekejsarinnans) Juvelsmycken. SP 1792, nr 131, s. 2. Ett .. garnityr, bestående af armband, brosch, örhängen, medaljong och knappar. TT 1871, s. 169. Hedin KrRyssl. 258 (1915). jfr: På de sista sex åren har .. (en kvinna på 118 år) fått et fullständigt garniture nya tänder. SP 1786, nr 297, s. 3. jfr DIAMANT-, JUVEL-, SALS-, SKRIV-, SMYCKE-, TAND-, VÄXEL-GARNITYR m. fl. — särsk. boktr. Samtliga grader af en stilsort, t. ex. nonpareille t. o. m. dubbelmittel, med samma karaktär i gravyren, kallas ett garnityr. Nordin Boktr. 54 (1881). jfr STIL-GARNITYR m. fl.
Ssgr (till 1 a): A: GARNITYR-BAND. (garnityr- 1687. garnityrs- 1667—1776) (numera knappast br.) till besättning avsett l. användt band. BoupptSthm 22/7 1667. BoupptVäxjö 1776.
B (†): GARNITYRS-BAND, se A. —