SAOL

publicerad: 2015  

generalissimus

gen·­er·­al·­iss·­im·­us [‑is`‑ el. ‑is´‑] oböjligt substantiv • högste befäl­havare i vissa länder i äldre tid: ​en generalissimus

Singular
en generalissimus	obestämd form
en generalissimus	obestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

generalissimus ingen böjning, utrum

gen·er·al·iss·im·us

substantiv

[-lis`-] el. [-lis´-]

● något ålderdomligt (titel för) ett lands högste befäl­havare som ibland ock­så har den politiska makten; i vissa länder, ofta i kombination med militär­diktatur

generalissimus Stalin

belagt sedan 1649; av ita. generalissimo med samma betydelse, superlativbildn. till generale, se ur­sprung till general

Till SO

SAOB

publicerad: 1928  

GENERALISSIMUS jen1eralis3imus2 l. je1n-, äv. 100400 (jenerali`ssimuss Dalin), m.; i best. anv. utan slutartikel ((†) -en Ekeblad Bref 2: 109 1659). Anm. Ordet förekommer ngn gg i gen. sg. l. i pl. med den lat. formen generalissimi.

Etymologi

[jfr d., t. o. eng. generalissimus, av nylat. generalissimus, av it. generalissimo, superlativbildn. till generale (se GENERAL, sbst.)]

mil. högste befälhavare för fälthär (flotta); äv. (i fråga om ä. förh. i Sv.) om högste befälhavare för rikets krigsmakt till lands o. sjöss. Vthtogh30ÅhrKrijgh B 1 b (1649). Öfveramiralen Puke är nämnd generalissimus öfver alt hvad som flyter. HT 1918, s. 192 (1809). SDS 1905, nr 103, s. 1.

Till SAOB