SAOL

publicerad: 2015  

gliring

glir·ing substantiv ~en ~ar • pik, stick­ord

Singular
en gliring	obestämd form
en glirings	obestämd form genitiv
gliringen	bestämd form
gliringens	bestämd form genitiv
Plural
gliringar	obestämd form
gliringars	obestämd form genitiv
gliringarna	bestämd form
gliringarnas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

gliring gliringen gliringar

glir·ing·en

substantiv

gli`ring

● spydigt på­pekande om någon svaghet eller dylikt

en gliring (mot någon) (om något)

de båda "svikarna" fick en del gliringar när de åter­såg de gamla lag­kamraterna

belagt sedan 1846; sv. dial. gliring, eg. 'flin; hån­leende', till sv. dial. glira 'plira; flina'; besläktat med gli, glimma

Till SO

SAOB

publicerad: 1929  

GLIRING gli3riŋ2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.

Etymologi

[sv. dial. (Smål., Skåne, Hall., Blekinge) gliring; vbalsbst. till GLIRA i en bet.: flina o. d.; jfr sv. dial. (Västerb.) glir, flin]

(vard.) i förbigående l. antydningsvis framställt klander, ”pik”, ”snärt”. Kullberg Syskonb. 66 (1846). I stället för repliker ger man hvarandra gliringar. Strindberg RödaR 194 (1879). Nilsson FestdVard. 177 (1925).

Till SAOB