SAOL

publicerad: 2015  

globetrotter

globe|­trotter [glå^o´b‑] substantiv ~n ‑trottrar • vitt­berest person, jordenruntresenär

Singular
en globetrotter	obestämd form
en globetrotters	obestämd form genitiv
globetrottern	bestämd form
globetrotterns	bestämd form genitiv
Plural
globetrottrar	obestämd form
globetrottrars	obestämd form genitiv
globetrottrarna	bestämd form
globetrottrarnas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

globetrotter globetrottern, plural globetrottrar el. globe­trotter äv. globe­trotters

globe|­trott·ern

substantiv

[glå^o´btråt-]

● person som reser runt hela jord­klotet

belagt sedan 1894; av engelska globetrotter med samma betydelse, till globe 'jord­klot' och trot 'trava; lunka'; jfr ur­sprung till glob, foxtrot, trottoar

Till SO

SAOB

publicerad: 1929  

GLOBETROTTER glå4b~trot1er, m.||ig.; best. -n; pl. (med eng. pl.-ändelse) -trotters -trot1-ers.

Etymologi

[av eng. globetrotter, av globe, jordklot (jfr GLOB 1 a), o. trotter, travare]

person som (i turistsyfte) färdas omkring i l. besöker alla huvuddelar av jorden; stundom med särskild tanke på att färden (huvudsakligen) företages till fots. Ekbohrn (1904). Mrs Humphries är den piggaste och raskaste kvinnliga globetrotter, som hittills nött ut fyra par näpna skor. NDA 1912, nr 247, s. 4.

Avledn.: GLOBETROTTERSKA, f. (föga br.) kvinnlig globetrotter. NDA 1912, nr 247, s. 4.

Till SAOB