SAOL
publicerad: 2015
gnugga
gnugga
verb
~de ~t
| Finita former | |
|---|---|
| gnuggar | presens aktiv |
| gnuggas | presens passiv |
| gnuggade | preteritum aktiv |
| gnuggades | preteritum passiv |
| gnugga | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att gnugga | infinitiv aktiv |
| att gnuggas | infinitiv passiv |
| har/hade gnuggat | supinum aktiv |
| har/hade gnuggats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| gnuggande | |
| Perfekt particip | |
| en gnuggad + substantiv | |
| ett gnuggat + substantiv | |
| den/det/de gnuggade + substantiv | |
SO
publicerad: 2021
gnugga
gnuggade gnuggat
verb
gnugg`a 
1
gnida hårt med små, korta rörelser
någon gnuggar någon (i något)
JFR
gno 1
någon gnuggar någon/något (med något)
någon gnuggar någon (med något)
någon gnuggar något (med något)
han gnuggade de frusna händerna framför elden; hon gnuggade de stela läderremmarna tills de mjuknade
○
ibland refl.
gnugga sig i ögonen
gnugga händerna
se
hand
belagt sedan början av 1500-talet (Läke- och örte-böcker);
fornsvenska gnugga; nära besläktat med
gno
2
vardagligt
utsätta för intensiv träning särsk. som förberedelse inför någon svår uppgift
någon gnuggar någon (på/i något)
någon gnuggar någon (i något)
någon gnuggar någon (på något)
de blivande cheferna gnuggades i organisationsteori
gnugga geniknölarna
se
geniknölarna
belagt sedan 1875
gnuggagnuggande, gnuggning
SAOB
publicerad: 1929
GNUGGA gnug3a2, v. -ade ((†) imper. sg. gnugg Hildebrand MagiaNat. 257 (1654)). vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (tillf., Wikforss 2: 386 (1804), Heinrich (1814)), -ERSKA (tillf., Wikforss 2: 386 (1804), Heinrich (1814)).
Ordformer
(gnugg- 1526 osv. gnug- 1730)
1) (hårdt o.) hastigt gnida (ngt), gno; i förb. med prep.-uttr. med prep. ur: gm hårdt o. hastigt gnidande avlägsna (ngt) från ngt; äv. (numera bl. ngn gg i fackspr.) utan obj.; utom i fackspr. o. med avs. på kroppsdel numera i sht i fråga om gnidning av en del av ett böjligt (o. mjukt) föremål mot annan del (andra delar) därav. PErici Musæus 5: 293 (1582). Med mercurial pulvre gnuggades en kopparhalfwöre, och blef densamma något hwijt. CollMedP 11/10 1697, s. 102. Gnugga fläckarna ur en klädning. Lind (1749). Vidare göra de lädret smidigt dermed, at de gnugga det i händerna och slå det mot en sten. Ödmann MPark 285 (1800). Åsnan .. / .. än sin nos mot bordets kanter gnuggar. MarkallN 2: 203 (1821). Hon bröt af en liten lavendelqvist .., gnuggade den emellan händerna. Almqvist Går an 32 (1839). (Han) gnuggade sig om näsan. Cavallin Kipling Wi 159 (1897). Under isens rörelse gnugga blocken mot varandra och erhålla därigenom avrundade kanter. Ramsay GeolGr. 193 (1909). (Rektorn) drog .. upp sin stora, vita näsduk och gnuggade ansiktet .. ivrigt. Bergman Mark. 281 (1919). Siden bör (vid tvätt) aldrig gnuggas eller vridas, det förstör vävnaden. SDS 1924, nr 66, s. 11. — särsk.
a) i fråga om gnidning av ögonen (ofta för att se bättre l. för att bli riktigt vaken); i sht i vissa uttr., ss. gnugga (sig i) ögonen l. gnugga sömnen ur ögonen. Spegel GW 37 (1685). Lagerlöf Holg. 2: 45 (1907).
b) i fråga om gnidande av händerna mot varandra (oftast mot kyla l. av belåtenhet). Gnugga händerna l. sina händer l. (ngn gg) gnugga händer, äv. bildl.: vara belåten l. förtjust. Eurén Kotzebue Redl. 74 (1797). Hatet gnuggar händer, / När sakens utgång till vår tuktan länder. CVAStrandberg 3: 109 (1868). Den lilla frusna gubben gnuggar händerna mot varandra. Rydqvist Kar. 23 (1924). Bergman JoH 276 (1926).
d) (vard., föga br.) bildl., refl.: komma i intim beröring (med ngn), ”frottera” sig (se d. o. 2). (Mottagningskommitténs damer hade) hållit på med förberedelser i flera månader för att få tillfälle att gnugga sig mot landets högste. Didring Malm 1: 258 (1914).
2) (†) gm gnidande (mellan händerna) söndermala l. söndersmula, söndergnugga; äv. i p. pf. med (mer l. mindre) adjektivisk bet. Torra gnuggade Salwiebladh. Kockeb. B 5 b (1650). Någre gnuggat (dvs. gnugga sönder tobaken) / Som Puder at thet skal förhöija theras Hierna. Spegel GW 120 (1685). Broocman Hush. 3: 29 (1736). — särsk. ss. vbalsbst. -ning; stundom konkret, om ngt söndergnuggat. Schultze Ordb. 1558 (c. 1755). LURuneberg (1824) hos Strömborg Runebg 3: 273 (om snus).
3) (i vissa trakter, vard.) ”gno” (se d. o. 4), ”knoga”, ”slita”. Den livskraftige lille herrn malde och gnuggade från bittida till sent och hade ännu mycket kraft kvar efter hustruns död. Blomberg Uvd. 104 (1917).
4) (i vissa trakter, vard.) ”gno” (se d. o. 5), ”hålla (ngn) varm”. Cavallin (1875). Studenterna ”gnuggade” han dugtigt i tentamen. Svedelius Lif 299 (1887). Läraren gnuggade och pluggade, förevisade och demonstrerade. Blomberg Överg. 54 (1915). Lieberath Friluftspojkar 155 (1921).
5) [jfr motsv. anv. i sv. dial.] (föga br.) snåla o. knussla, småaktigt ”vända på slanten”, ”gnida”, preja; äv. i p. pr. ss. adj.: knusslig. Backman Reuter Lifv. 1: 25 (1870). Denna gnuggande småaktighet i sparandet jämnsides med denna kungliga storslagenhet i skänkandet. Lindqvist Herr. 170 (1917).
Särsk. förb.: GNUGGA AV10 4. till 1: gm gnuggning borttaga l. avlägsna (ngt) l. rengöra (ngt). Spegel 380 (1712). Björkman (1889). jfr AVGNUGGA. —
GNUGGA BORT10 4. till 1: gm gnuggning borttaga l. avlägsna (ngt). Gnugga bort en fläck. Franzén Skald. 1: 209 (1824). jfr BORTGNUGGA. —
GNUGGA SÖNDER10 40. till 1: gm gnuggning söndermala l. söndersmula (ngt); äv. bildl. Hans läryungar rychte vp ax, och gnuggadhe sönder medh henderna. Luk. 6: 1 (NT 1526). Monte-Catini gnuggade sönder min anspråkslösa teori. Essén Prim. 233 (1919). jfr SÖNDERGNUGGA. —
GNUGGA UT10 4. (föga br.) till 1.
2) gm gnuggning uttaga (sädeskorn ur ax); jfr GNUGGA 2. Trose Andhrsses barn .. hade plockat ax och gnuggat rogen vth. BtSödKultH 12: 75 (1597).
Ssgr (till 1): A: GNUGG-SKIFFER. petrogr. skifferartad gnuggsten, kakirit. Högbom Norrl. 69 (1906). Ramsay GeolGr. 406 (1909). —
-STEN. petrogr. kataklastisk bärgart som vid förkastningar o. överskjutningar i jordskorpan uppkommit gm krossning l. söndermalning av vissa delar av bärggrunden o. därpå följande sammankittning med cement av kvarts, kalkspat o. d.; mylonit. 2NF (1908). Ramsay GeolGr. 1: 62 (1912).
B: GNUGGNINGS-MOTSTÅND~02 l. ~20. tekn. i fråga om papper: hållfasthet mot gnuggning. TT 1898, Allm. s. 250. SFS 1920, s. 2469. —
-PROV. tekn. i fråga om papper: prov företaget i syfte att pröva gnuggningsmotståndet. TT 1898, Allm. s. 250.