GRADUERA grad1ɯe4ra, l. gra1-, l. -u-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[jfr d. graduere, t. graduieren, fr. graduer, ävensom eng. graduate; av mlat. graduare, avledn. av lat. gradus (se GRAD, sbst.1). Jfr GRADERA]
a) (†) trappstegsformigt uppstigande. Lärosalarne äro bygde oftast runde med graduerade bänkar. Thunberg Resa 1: 54 (1788).
b) (förr) med. i uttr. graduerad kompress, om kompress bestående av flera kompresser av gradvis avtagande storlek, lagda ovanpå varandra. VetAH 1820, s. 57. Svalin Ordl. (1847).
2) (†) motsv. GRAD, sbst.1 2 o. 3: gradera (se d. o. 1), uppskatta, värdera, värdesätta. De värkelige Philosopher, som .. graduera dygderne efter deras mer och mindre allmänna nytta. SP 1780, s. 709.
3) (†) motsv. GRAD, sbst.1 3 a, med avs. på skala l. mätinstrument o. d.: gradera (se d. o. 2). DZHallman (1758) i SvMerc. IV. 1: 427.
a) tr.: tilldela (ngn) en lärdomsgrad; i Sv. numera i sht i fråga om doktorsgraden; nästan bl. i pass.; i sht i p. pf. ss. adj. Graduerade personer. RP 12: 154 (1647). Graduerad studerande, hvartill räknas den som aflagt kandidat- eller högre examen inom någon af fakulteterna äfvensom den som aflagt någon embetsexamen. Bahr StatutUniv. 56 (1897). (Furst Oyamas) hustru var en af de första unga kvinnor (i Japan), som skickades att studera i Amerika, graduerades där vid Vassar college. 2NF 20: 1193 (1914). — jfr O-GRADUERAD.
b) (numera mindre br.) intr.: förvärva ngn lärdomsgrad, i sht doktorsgraden. De, som ville graduera inom filosofiska fakulteten. Annerstedt UUH II. 1: 382 (1908; efter handl. fr. 1706). Docenten B. åberopar sig .. på, att han graduerat med filosofi som hufvudämne och för docentur i teoretisk filosofi. VL 1908, nr 37, s. 2.
