SAOL

publicerad: 2015  
grekiska
grek·­iska [gre´k‑] substantiv ~n grekiskor knappast pl.; ​språket i Grek­landkvinna från Grek­land
Singular
en grekiskaobestämd form
en grekiskasobestämd form genitiv
grekiskanbestämd form
grekiskansbestämd form genitiv
Plural
grekiskorobestämd form
grekiskorsobestämd form genitiv
grekiskornabestämd form
grekiskornasbestämd form genitiv

SO

publicerad: 2021  
grekiska grekiskan grekiskor
grek·isk·an
substantiv
gre´kiska
1 knappast plur. det officiella språket i Grek­land el. dess antika före­gångare
forngrekiska; nygrekiska
() grekiska
klassisk grekiska
vara rena grekiskan vara obegripligtpoker­jargong kan vara rena grekiskan för den oinvigde
belagt sedan 1526; jfr fornsvenska greska med samma betydelse
2 kvinna från Grek­land
belagt sedan 1790

SAOB

publicerad: 1929  
GREKISKA gre4kiska, förr äv. GRESKA, i bet. 1 f., i bet. 2 r. l. f.; best. -an; pl. (i bet. 1) -or.
Ordformer
(gre(e)k- 1526 osv. gräk- 1698. græk- c. 16621781. -esche 1670. -eskà c. 16621698. -esko, oblik kasus 1541. -iska 1640 osv. -isko, oblik kasus 15261716. grekska 17541914. greeska 1678. greska 16721796. gresko, oblik kasus 1635. græska 16951754)
Etymologi
[avledn. till GREKISK]
1) (föga br.) grekinna. Möller (1790). Klint (1906).
2) grekiska språket (i sht om det forntida); jfr GREKISK e. En ängel .. huilkers nampn .. på Grekisko (är) Apollion. Upp. 9: 11 (NT 1526). Den vidtbereste Presidenten, / Som kände flugors namn på greska och latin. Lenngren (SVS) 2: 175 (1796). Den grekiska språkfamiljen omfattar knappast .. mer än ett .. språk: grekiskan. Noreen VS 1: 70 (1903). — jfr BIBEL-, FORN-, NY-, SEN-GREKISKA m. fl.