SAOL

publicerad: 2015  

grekiska

grek·­iska [gre´k‑] substantiv ~n grekiskor 1 knappast pl.; ​språket i Grek­land2 kvinna från Grek­land

Singular
en grekiska	obestämd form
en grekiskas	obestämd form genitiv
grekiskan	bestämd form
grekiskans	bestämd form genitiv
Plural
grekiskor	obestämd form
grekiskors	obestämd form genitiv
grekiskorna	bestämd form
grekiskornas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

grekiska grekiskan grekiskor

grek·isk·an

substantiv

gre´kiska

1 knappast plur. det officiella språket i Grek­land el. dess antika före­gångare

forngrekiska; nygrekiska

(på) grekiska

klassisk grekiska

vara rena grekiskan vara obegripligtpoker­jargong kan vara rena grekiskan för den oinvigde

belagt sedan 1526; jfr fornsvenska greska med samma betydelse

2 kvinna från Grek­land

belagt sedan 1790

Till SO

SAOB

publicerad: 1929  

GREKISKA gre4kiska, förr äv. GRESKA, i bet. 1 f., i bet. 2 r. l. f.; best. -an; pl. (i bet. 1) -or.

Ordformer

(gre(e)k- 1526 osv. gräk- 1698. græk- c. 1662—1781. -esche 1670. -eskà c. 1662—1698. -esko, oblik kasus 1541. -iska 1640 osv. -isko, oblik kasus 1526—1716. grekska 1754—1914. greeska 1678. greska 1672—1796. gresko, oblik kasus 1635. græska 1695—1754)

Etymologi

[avledn. till GREKISK]

1) (föga br.) grekinna. Möller (1790). Klint (1906).

2) grekiska språket (i sht om det forntida); jfr GREKISK e. En ängel .. huilkers nampn .. på Grekisko (är) Apollion. Upp. 9: 11 (NT 1526). Den vidtbereste Presidenten, / Som kände flugors namn på greska och latin. Lenngren (SVS) 2: 175 (1796). Den grekiska språkfamiljen omfattar knappast .. mer än ett .. språk: grekiskan. Noreen VS 1: 70 (1903). — jfr BIBEL-, FORN-, NY-, SEN-GREKISKA m. fl.

Till SAOB