SAOL
publicerad: 2015
guldgalon
guld|gal·on
substantiv
~en ~er • till 2galon guld 1
| Singular | |
|---|---|
| en guldgalon | obestämd form |
| en guldgalons | obestämd form genitiv |
| guldgalonen | bestämd form |
| guldgalonens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| guldgaloner | obestämd form |
| guldgaloners | obestämd form genitiv |
| guldgalonerna | bestämd form |
| guldgalonernas | bestämd form genitiv |
SO
publicerad: 2021
1galon
galonet el. galonen
gal·on·et
substantiv
galo´n 
●
en tjock, plastbelagd väv till regnkläder, säten i fordon m.m.
JFR
oljeduk
galonbyxor; galonjacka
klädsel i röd galon
belagt sedan 1947
jfr varumärket Galon®
2galon
galonen galoner
gal·on·en
substantiv
galo´n
●
dekorativt uniformsband eller uniformssnöre av guld- eller silvertrådar anv. som hög gradbeteckning el. prydnad, vanligen på mössa, axel el. nederkant av ärm
generalsgalon; guldgalon
en vit serveringsjacka med galoner
belagt sedan 1637;
av franska galon med samma betydelse, till galonner 'pryda, utsmycka'
SAOB
publicerad: 1929
GULD gul4d, äv. (jfr anm. nedan) GULL gul4, n. ((†) f.? BtÅboH I. 6: 8 (1633; i bet. 3 c)); best. -et; pl. (numera bl. tillf. i bet. 4) = (GR 12: 22 (1538; i bet. 3 c), Isogæus Segersk. 32 (c. 1700; i bet. 3 c)).
Ordformer
(gold 1532—1785 (: Goldstriemer). goll 1532. gol(d)t(t) 1557—1670. gul (gwl) 1523—1708. gu(u)l(l)d(h) 1526 osv. gull (gwll) 1526—1915 (i poesi). gulle, oblik kasus 1526—1651. Anm. Av ordets båda huvudformer, guld o. gull, tillhör den förstnämnda företrädesvis skriftspråket o. den sistnämnda talspråket. Dock tenderar guld alltmera att bliva den vanligaste formen äv. i talspråk. Detta gäller dock icke bet. 4, där gull är så godt som enarådande i såväl tal som skrift. Vidare märkes, att gull ofta förekommer i poesi (t. ex. ss. rimord), i ordspråk l. bildl. användningar l. för att förläna en framställning en ålderdomlig l. folklig prägel. Jfr vidare under ssgrna)
Etymologi
[fsv. gul, gull, guldh, gol, gold, motsv. d. guld, isl. gull, goll, got. gulþ, fsax. gold, fht. golt, t. gold, feng. o. eng. gold; av germ. gulþa-; i avljudsförh. till fslav. zlato (av gholto-) o. lett. ʃelts (av ghelto-); besläktat med GUL. Jfr GULDEN, GYLDISK, GYLLA, GYLLEN, sbst.1—3, GYLLENE, sbst. o. adj. Formen guld i de nordiska språken är etymologiserande l. beror på inflytande från t.]
1) sedan äldsta tider känd o. uppskattad, synnerligen smidbar o. sträckbar, starkt glänsande, gul, tung, ädel (i luften oföränderlig) metall (”metallernas konung”), som i naturen vanl. träffas i gediget tillstånd, insprängd i bärgarter, särsk. kvartsgångar, l. löst inblandad i alluviala avlagringar; oftast mer l. mindre oeg. (jfr 2), om legering vari denna metall utgör en mera framträdande beståndsdel, särsk. om legering vars guldhalt icke understiger ett visst lagstadgat minimum (i Sv. f. n. 66,7 procent), för att arbeten, som framställas av densamma, officiellt (gm åsättande av statlig kontrollstämpel) skola erkännas ss. guldvaror; äv. (i sht i vissa uttr. o. ssgr) om guldimitation (ss. guldlegering med mycket ringa guldhalt). Gräva (efter) guld. Utvinna guld ur alluviala avlagringar genom vaskning och slamning. Vaska guld. På elektrolytisk väg utfällt guld. Gediget, fint, rent guld. Nativt guld (i fackspr.), se NATIV. 18, 20, 23 karats guld, se KARAT. Äkta, oäkta guld. Godt, dåligt guld; jfr e. Franskt guld, se FRANSK a. Alkemisternas försök att göra l. framställa guld av oädla metaller. Drickbart guld [efter lat. aurum potabile], alkemistisk guldlösning. Arbetat, oarbetat guld. Uthamra l. utvalsa guld i tunna bläck l. blad. Utdraga guld till tråd. Ringar, smycken av guld. Stadzens gatur (voro) rena guldit såsom genomskinandes glaas. Upp. 21: 21 (NT 1526). Han .. vthslogh guldet, och skaar thet j trådhar, så at man kunde konsteligha wircka thz in medh thet gola silket. 2Mos. 39: 3 (Bib. 1541). Hår hafuer hun som spunnet guldh (dvs. guldtråd). Visb. 1: 127 (c. 1620); jfr d. Dvergarne hamra sitt gull in i fjällen. Tegnér (WB) 2: 96 (1812). Av guld producerades (i Sverge) 1905 omkr. 55 kg., det mesta vid Falu kopparverk. Rönnholm EkonGeogr. 29 (1907). — jfr ARBETS-, BLAD-, BLICK-, BÄRG-, CEMENT-, DUKAT-, FABRIKS-, FIN-, FLOD-, HEL-, KNALL-, KRON-, PISTOLETT-, TALMI-, TELLUR-, VASK-, YNSE-, ÖNSE-GULD m. fl. — särsk.
a) i fråga om guldprov l. rening av guld; ofta i ordspr. o. jämförelse (jfr b, e β, f). Han bepröffuar them såsom guld j vgnen. Vish. 3: 6 (Bib. 1541). Gullet pröfwas i glöd, och wänner i nödh. Grubb 242 (1665). Si, Herrans ord är rent och klart, / Som guld, i degeln skäradt. Ps. 1819, 121: 5. Låt din själ förädlas af olyckan, såsom guldet luttras i elden. Wallin 2Pred. 2: 180 (1822).
b) med särskild tanke på guldets glans l. gula (gulröda) färg; ofta i ordspr. o. jämförelse (jfr a, e β, f). Glänsa, lysa, skimra som guld. Det är ej guld allt som glimmar o. d., se GLIMMA. Skenactig (dvs. glänsande) som guld. VarRerV 53 (1538). Hans hår var skönare än gull. Cnattingius SnE 9 (1819). — särsk. bildl.: vad som har guldets färg, vad som glänser likt guld; äv. abstr.: guldskimmer, guldfärg (se d. o. 1); jfr c β. Franzén Skald. 1: 14 (1810, 1814). Dessa tjusande dalar, der ängarna utbreda sina blomstermattor och sädesfälten vagga sitt guld i solen. IllSv. 1: 20 (1875). Öfver fjord och berg och stad göt just nu aftonsolen sitt rikaste guld. Ödman VårD 2: 150 (1888). jfr AFTON-, BLÅ-, SOL-GULD m. fl.
c) om guld (l. ngn guldimitation) användt till prydande l. skyddande beläggning l. infattning o. d.; äv. om färg(ämne) l. skrivbläck o. d. som innehåller guld (l. en guldimitation). Belägga, beslå, överdraga (förr äv. bedraga) ngt med guld. Infatta ngt i guld. Testamentsens ark, på alla sidhor beslaghen medh guld. Ebr. 9: 4 (NT 1526). Therföre är en sådan en skrymptare .. som .. är lijka såsom itt förgyldt werck, som inwertes föga doger sedan gullet är affskafwet. Muræus Arndt 3: 99 (1648). Under taket så är .. (kyrkan) ganska med guldh öffwerstruken. Bolinus Dagb. 19 (1667). Då .. (målaren) tömt sin sista kapsel cinober och förbrukat allt sitt guld. Heidenstam End. 194 (1889). Med guld är (i Codex Argenteus) .. skriven början av varje sektion. Friesen (o. Grape) CodArg. 36 (1928). — jfr APOTEKAR(E)-, BLAD-, BOK-, BOKBINDAR(E)-, DAMASKENER-, FLITTER-, GLITTER-, METALL-, MUSIV-, MÅLAR(E)-GULD m. fl. — särsk.
α) (vard.) i uttr. må som pärla (stundom pärlor) i guld, (för tillfället) må synnerligen bra; förr äv. stå l. sitta som pärla i guld, befinna sig midt i prakt o. härlighet liksom en i guld infattad pärla. Medh hurudana härligheet och Mayestet han (dvs. Tor) mitt ibland twå andra Gudar Oden och Frigga, såsom Perla i Gull ståndet hafwer, .. ther om kan man läsa Sveopentaprotopolim Messenii cap. 4. IErici Colerus 1: 5 (c. 1645). VDAkt. 1795, nr 468. Östergren (1926).
β) abstraktare: färg åstadkommen gm guldbeläggning l. förgyllning; jfr b slutet. Ett rum, en möbel i vitt och guld. Låt kärlek måla permeboken full / Med miniatyrer, skinande i gull! Wirsén Dikt. 83 (1876). (Stockholms slottskapell) är särdeles prydligt, hållet i marmor och gull. VLS 5 (1884). Guldet är .. en beståndsdel i Karl-Johanstilen, som är av största vikt. KarlJohStil. 7 (1924).
d) om guld (l. guldimitation) i form av resp. ss. en framträdande beståndsdel i smycken, vävnad o. d.; ofta övergående i bet.: guldtråd. Ath qwinnonar prydha sigh .., icke medh flätat håår, eller medh gull eller perlor, eller kostelighom clädhnat. 1Tim. 2: 9 (NT 1526). Han giorde lijffkiortelen aff guld, golt silke, skarlakan, rosenrödt, och twinnat hwitt silke. 2Mos. 39: 2 (Bib. 1541). Ett artigt Wijf .. / .. / Glimmand' i Pärlor och Gull. Stiernhielm Herc. 7 (1648, 1668). Bruden then tigh är myckit kär, / På högra handen står tigh när, / Beprydd medh gullet klara. Ps. 1695, 55: 5. Sätherberg Dikt. 1: 6 (1862; i bild). (†) Idhor .. prydning ware icke vtwertes, then ther är j flätat håår, eller cringhengiandes guld. 1Petr. 3: 3 (NT 1526; Bib. 1917: gyllene smycken).
e) med särskild tanke på guldets värdefullhet (dyrbarhet) l. dess anv. ss. värdemätare l. betalningsmedel l. myntmetall (ämne för framställning av huvudmynt) l. handelsvara; ofta liktydigt med: (obestämd) mängd av guldmynt; jfr 3 c. Import, export av guld. Myntat, präglat guld. Åsätta en vara ett visst pris i guld (i fackspr.). Guldets köpkraft (i fackspr.). Betala en summa i guld l. med guld. 100 kronor i guld. Vara värd sin vikt i guld; jfr β. Icke kunna uppvägas med guld; jfr β. Selfwer ok peningha ok gwl ok fetalia. GR 1: 63 (1523). Skal hann åter igän bettale .. så månge päninger i gull som vij nw opburit haffue. Därs. 6: 2 (1529). Hertig Albert och Hendrich aaff Mækelborg latha til sig vesla alt dhet gul dhe öwer komma. Därs. 8: 363 (1532). Skal viss vahra utmätas, och finnes then ej; tå bör then med reda penningar, eller med guld, eller silfver, gäldas. UB 5: 1 (Lag 1734). (Riksbankens skyldighet) att utlämna guldmynt mot omyntadt guld och att inlösa guld i plants. 2NF 37: 599 (1925). — jfr MYNT-GULD. — särsk.
α) [efter t. tonne goldes] (numera bl. vid skildring av ä. förh., i sagostil l. i folkligt spr. i vissa trakter) i överförd anv., i uttr. (en) tunna guld, summa av 100.000 daler silvermynt, motsvarande äldst 400.000 kr., efter 1776 års myntrealisation 66.666 2/3 kr. (16.666 2/3 rdr spec.) o. efter 1830 års myntrealisation 25.000 kr. (16.666 2/3 rdr b:ko). Kongen aaf Frankrijke hawer nu löst syn och syne söners frihet och land ygen med XX Tunnor gold. GR 8: 364 (1532). (Tisbe) war så gladh och frögde full, / Som hon hade fåt Siu tunnor guld. Asteropherus 36 (1609). En förmögenhet af inemot två tunnor guld. Kexél 1: 102 (1788). Arftagarinnan till tjogtals tunnor guld. Kullberg Portf. 72 (1836). Odhner G3 1: 211 (1885).
β) i ordspr. o. mer l. mindre bildl. anv. (jfr a, b, f); särsk. ss. symbol för rikedom l. mycket pängar. Hava gods och guld. Morgonstund har guld i mun, se MORGON-STUND. Thå sadhe Petrus, Sylffuer och gull haffuer icke iach, men thet iach haffuer thet gefuer iach tigh. Apg. 3: 6 (NT 1526). En egen Skorsteen, är Guldh wärdh. Balck Es. 187 (1603); jfr: Egen härd, är Gull värd. Grubb 12 (1665). Vårt land är fattigt, skall så bli / För den, som guld begär. Runeberg 2: 3 (1847). Melin Dikt. 2: 60 (1904). — särsk.
α') i uttr. som beteckna att man lätt förtjänar mycket pängar l. kommer till stor rikedom: skära guld med täljknivar. Uti Peruvia ther man sägs Guldet skära / Med Telle-Knijfwar. Spegel GW 111 (1685). VL 1894, nr 265, s. 3. — (mindre br.) skörda guld. Östergren (1926). — (numera knappast br.) gripa guld med göpnar. Dalin 1: 656 (1852).
β') i uttr. (lova l. förespegla ngn, vänta o. d.) guld och gröna skogar, (lova osv.) rikedom l. välstånd (o. lycka); ofta i fråga om löften l. förespeglingar l. förhoppningar som icke infrias l. förvärkligas. Gull och gröna skogar. Hiärne 2Hdskr. 156 (c. 1715). Han väntade sig guld och gröna skogar. Rhodin Ordspr. 68 (1807). På en gång började .. (Curius) skrytande att lofva guld och gröna skogar. Ritterberg Sall. 32 (1832). Feta löften om guld och gröna skogar. AB 1916, nr 308, s. 2.
γ') i uttr. som hänsyfta på guldets (pänningens) makt l. demoraliserande inflytande över människan. När Gullet förer Ordet, så giäller ingen Wijszdom. Grubb 588 (1665). Advocatetungor måste smörias med gull. Hiärne 2Hdskr. 195 (c. 1715). Guld och Silfver äro nyklar til alla lås. Linné Stenr. 10 (c. 1747); jfr: En nyckel af guld låser upp många lås. Granlund Ordspr. (c. 1880). När gullet talar, så tiger hela verlden. Schultze Ordb. 1488 (c. 1755). Då guldet klingar, äro inga löften så högtidligt gifna, som icke kunna ryggas. Hagberg Pred. 4: 116 (1818).
δ') i sådana uttr. som den aktar icke guld som aldrig guldet ägde; äv. (numera föga br.) den (han) gråter icke l. aldrig guld (stundom för guld) som aldrig guld ägde l. har ägt o. d., den begråter icke förlusten av guld osv. Han gråter aldrigh Gull, som aldrigh åtte. Grubb 291 (1665). Den aktar inte guld, som aldrig guldet ägde. Bellman 1: 118 (1770). Granlund Ordspr. (c. 1880).
ε') i uttr. (vara) bättre än guld o. d. Thet är bättre haffua henne (dvs. visheten) än silffuer, och hennes frucht bättre än guld. Ordspr. 3: 14 (Bib. 1541). Lagerlöf Holg. 2: 405 (1907).
ζ') i uttr. som beteckna att man icke bör överskatta guldet (pänningen) l. att guldet trots sin värdefullhet är en förgänglig l. timlig sak l. kan förvärvas till för högt pris, t. ex.: guld ej annat är än mull. Gull eij annat är än mull. Ps. 1695, 274: 2; jfr Ps. 1819, 215: 2. Anm. Skämts. citeras detta psalmboksställe stundom med tillägget: ”tacka vet jag silver”. Östergren (1926). — (numera knappast br.) guld förgår, konst består. Grubb 422 (1665). — man kan också köpa guld för dyrt o. d. Grubb 514 (1665). Granlund Ordspr. (c. 1880). — ta(ga) l. få troll(et) för guld, äv. behålla trollet l. hava trollet kvar, när guldet är borta o. d., i fråga om giftermål för pängar; nästan bl. om man. Petreius Beskr. 5: 28 (1615). Mången han älskar Trwllet, / Om han thärmedh kan bekomma Gullet. Chronander Bel. E 8 a (1649). Dhen som taar Trull för gull, han behåller Trullet, när borta är Gullet. Grubb 133 (1665). Thet ähr som the plägia säijia när gullet ähr alt så hafwar jagh trållet igien. VDAkt. 1683, nr 196. Östergren (1926). — (numera bl. starkt bygdemålsfärgat) guldet är aldrig så rödt, det går dock ut för bröd o. d., dvs. är icke så nödvändigt som bröd (föda); jfr b. Aldrigh är guldet så rödt, thet går jw vth för brödh. OMartini QuatCons. C 3 a (1603). Hembygden 1912, s. 126 (anfört fr. Finl.).
η') (vard.) övergående i bet.: pängar, kontanter. Fanns det händelsevis ”guld” i kassan, så var August Falk själfva hjälpsamheten. Hellander Teat. 167 (1898). Fader Bourmaister hade öppnat en .. rundlig kredit för sina .. barn i Paris. .. han (ville) lära dem att klokt umgås med guldet. Bergman JoH 35 (1926).
f) i ordspr., jämförelse o. mer l. mindre bildl. anv. (jfr a, b, e β) ss. symbol för ngt synnerligen utmärkt l. fint (det bästa l. finaste man vet). Vara god, ren, trogen som guld. Tro på ngn som på guld; jfr e. Hava ett hjärta av guld, som guld. En karaktär av renaste guld. Tala är silver, men tiga är guld; jfr e. Godh som gull. Hiärne 2Hdskr. 156 (c. 1715). (Loefling) ägde en Själ, ren som Gull, utan all skrymtan i tal och åtbörder. Linné (1758) hos Loefling Resa Föret. 2. O tid af guld, o lif blott tändt / För nöjet och behagen, / Då man är ung, och är student, / Och har fullt opp för dagen. Runeberg 2: 8 (1848). (Forskaren) Bryter med möda upp sitt guld ur vetandets schakter. Sätherberg Blomsterk. 93 (1879). Det bor idel guld på botten af folkets själ, bara man förstår att göra sig omtyckt. Högberg Vred. 2: 364 (1906).
2) oeg. (jfr under 1).
3) (†; jfr dock a) om enskilt föremål av guld (i bet. 1). Stego Ingborgs böner, / bleka mör, mot Valhall, / böjde liljehvita / knän på Gudars guld (dvs. golv av guld). Tegnér (WB) 5: 76 (1825). — särsk.
a) (numera bl. i ssgn FINGER-GULD) om ring av guld. Reenhielm OTryggv. 260 (1691; isl.: gull). I ögonblicket neddykte fågeln, grep ringen .. och flög emot mig med det fångade gullet. Palmblad Nov. 2: 16 (1841). — jfr FINGER-, ÖRNA-GULD.
b) guldbägare. Odel Sincl. 9 (1739). I blinken / Tömde han vinets flod ur det fraggande gullet till bottnen. Adlerbeth Æn. 26 (1804).
c) guldmynt; gyllen; gulden. Opå thet han sådane gull (dvs. ungerska gyllen) tess bättre bekome skall. GR 12: 22 (1538). Ett Reensz Gull wägher 1 Vngersk Gyllen, 1/16 Deel ringare. AJGothus ThesArithm. 131 (1621). Thet Nederländiske kriget haar kostat Spanien meer än 100 Millioner guld. Isogæus Segersk. 32 (c. 1700).
4) [utvecklat ur 1 e, f] ss. smeksam benämning på person (särsk. barn l. käresta) som man tycker mycket om: älskling, ”hjärta”; vanl. i tilltal; nästan bl. i formen gull. Mit guld. Knöppel Mannssch. 33 (1741). Icke äger jag, som andra, / Fader, som vid namn mig nämner, / Moder, som sitt guld mig kallar. Runeberg 3: 35 (1846). Vyssan lull mitt lilla gull, / vyssan lull mitt hjärta. Landsm. V. 5: 10 (1886; anfört fr. Bohuslän). Kom hit .. lilla gullet, och låt bjuda sig på ett glas munk. Wägner Kärleken 125 (1919). — jfr HJÄRTE-GULL.
Ssgr (i allm. till 1). Anm. Förhållandet mellan formerna guld- o. gull- i ssgr av typ A regleras i det stora hela av vad ovan anmärkts i fråga om motsv. former av det enkla ordet. Sålunda är formen gull- så godt som enarådande i ssgr till 4. Vidare märkes en avgjord tendens att föredraga denna form vid sådana ssgr till 1 b som beteckna insekter l. växter. I de flesta fall torde gull- härvid, bortsett från ssgr vilkas senare led börja med l-, vara den enda l. mest använda formen. I fråga om andra djur än insekter är bruket mera vacklande.
A: (1 b) GULD-, äv. (se anm. ovan) GULL-ABBORRE~020, äv. ~200. zool. sällsynt, guldfärgad varietet av abborre. Lilljeborg Fisk. 1: 50 (1881). FoFl. 1910, s. 142. —
(1 e) -AGIO. nat.-ekon. om överpris vid betalning i sedelmynt som sjunkit under det sedeln åsatta nominella värdet, t. ex. så att nominellt 15 kr. i sedlar värderas lika med 10 kr. i guld. NordT 1892, s. 436. Guldagiot (i Argentina) steg så högt, att man måste betala 300 pesos pappersmynt för 100 pesos guld. NF 19: 362 (1895). —
(1 b) -AKLEJA. den från Amerika härstammande, som prydnadsväxt odlade ranunkelväxten Aquilegia chrysantha Gray, med guldgula blommor. PrisförtAlnarpTrädg. 1893, s. 56. FolkskV 1901, s. 159. —
-AMALGAM, förr äv. -AMALGAMA. (i fackspr.) legering av guld o. kvicksilver (använd särsk. vid förgyllning). Rinman 1: 53 (1788). 2UB 3: 361 (1897). —
-ANLEDNING~020. bärgv. jfr ANLEDNING 2 b. Andersson Verldsoms. 2: 132 (1854). Inmutare af guldanledning. FFS 1872, nr 14, s. 7. —
-ARBETARE~0200. person som arbetar i guld, förfärdigar guldarbeten; numera i sht: arbetare hos guldsmed; äv. (i sht förr): guldsmed. BtÅboH I. 7: 83 (1635). Rinman 1: 701 (1788). SFS 1918, s. 2439. —
-ARBETE~020, äv. ~200. särsk. konkret; jfr ARBETE 11 b. Eneman Resa 1: 222 (1712). SFS 1922, s. 769. —
-ARMBAND~02, äv. ~20. Brahe Tideb. 24 (1597). (Fru Markurell hade pyntat sig med) tjocka, massiva guldarmband. Bergman Mark. 118 (1919). —
-AX.
1) förgylld l. av guld framställd imitation av ax (se AX, sbst.1 1). KonstNyhMag. 3: 40 (1821). Festoner af lager, sammanhållna i knytpunkterna af hvita rosor och nedhängande klasar af guldax. PT 1907, nr 129 A, s. 2.
2) (i sht i poesi) om guldfärgat (moget) sädesax; jfr GULD 1 b; äv. bildl., ss. symbol för rik gröda l. växtlighet; stundom (med anslutning till GULD 1 e β) om pängar. Wallin VittFörs. 230 (1821). Vidgade hyddor, sparda lunder, / Tegar af guldax vare mig segrar nu. Runeberg 1: 379 (1844). Från jorden skaror fly. Dem andra tegar locka, / där det är lätt mån tro att lyckans guldax plocka. LAHT 1913, s. 19. —
-BAD. (i fackspr., särsk. tekn. o. fotogr.) jfr BAD 1 c. Wikforss 1: 692 (1804). (Det vid förgyllning använda) Guldbadets sammansättning liknar silfverbadets; det består af cyanguld löst i cyankaliumlösning. 2UB 3: 368 (1897). 2NF 8: 999 (1907). —
(1 b) -BAGGE. [jfr gr. χρυσοκάνϑαρος, χρυσομηλολόνϑη] benämning på olika skalbaggar med stark metallglans, ss. olika arter av släktet Chrysomela Lin.; särsk. (i sht zool.) om skalbaggar av släktet Cetonia Lin., i sht om den guldgröna l. kopparrödt glänsande arten Cetonia aurata Lin.; äv. allmännare, om skalbagge av underfamiljen Cetoniinæ. IErici Colerus 1: 174 (c. 1645). Fischerström 2: 37 (1780). Guldbaggarna, som äro finsmakare på ljusa rosor .. äro alldeles begifna just på Rosa alba. Gellerstedt Gläntor 113 (1909). —
-BAND3~2, äv. (i danslek) 04. band av guld (l. guldtråd); jfr BAND, sbst.1 6, 15, 29. Visb. 1: 33 (1572). Urnor af guld och af kristall, omringade med tjocka guldband. Strinnholm Hist. 2: 609 (1836). Jungfrun går i dansen med röda gullband. Nilsson FestdVard. 80 (1925); jfr SvForns. 3: 204-212. —
(4) -BARN. (gull- 1898. gulle- 1895—1900) [i formen gulle- äv. anslutet till GULLE] (i vissa trakter) Hedenstierna Fideik. 5 (1895). Han kallades för lille-bror och för Nenne, .. för klimpen och gullebarn, allt som det föll sig. Geijerstam Lillebr. 91 (1900). —
-BARR, r. l. m. (i fackspr.) (fyrkantig) stång av guld; jfr BARR, sbst.2 1. TaxaStSjötull. 1719, s. B 4 a. Östergren (1926). —
(1 b) -BEGLÄNST, p. adj. (i poesi, numera föga br.) jfr -SKIMRANDE. PoetK 1819, 1: 66. Gullbeglänsta töcken. Stagnelius (SVS) 2: 217 (c. 1820). Gullbeglänst dagg. Ling As. 199 (1833). —
(1 e) -BEHÅLLNING. Summan af utlöpande sedlar (i Finlands ständers bank) utgjorde (år 1892) 46 millioner mark; häremot svarade guldbehållningen i bankens hvalf. Finland 136 (1893). —
-BELASTAD, p. adj. särsk. (numera mindre br.) till 1 d; jfr -SMIDD. Gullbelastade uniformer. Liljecrona RiksdKul. 31 (1840). Hvem kan känna igen honom i denna guldbelastade drägt? Lundin NSthm 317 (1888). —
(1 c) -BELÄGGA, -ning. belägga (ngt) med guld; i sht i p. pf. o. ss. vbalsbst. -ning; ss. vbalsbst. -ning äv. i konkret anv.; äv. bildl., med anslutning till GULD 1 b. Guldbelagda knappar. Leopold 2: 182 (1801, 1815). I purpurvågor, / Guldbelagda, azurskiftande, / Blomma vesterns moln vid qvällens lågor. Sätherberg Dikt. 1: 152 (1837, 1862). 2NF 19: 158 (1913). —
(1 c, d) -BEPRYDD, p. adj. (i sht i poesi, numera mindre br.) Stenhammar 184 (c. 1798). Guldbeprydda drägter. Nicander 1: 384 (1825). Sätherberg Dikt. 1: 284 (1838, 1862). —
(1 c, d) -BESLAG. jfr BESLAG I 1 b. BoupptSthm 22/2 1678. Fyra guldbeslag till ett svärdfäste. SvH 1: 186 (1903). —
(1 c, d) -BESLAGEN, p. adj. jfr BESLÅ I 1. Nordforss (1805). Biblar, som i sina guldbeslagna pärmar väga 80 kilogram var. Hedin Pol 1: 43 (1911). —
(1 c, d) -BESMIDD, p. adj. (numera mindre br.) guldbeslagen; guldsmidd. Guldbesmidda svänner. Gyllenborg Bält 169 (1785). En guldbesmidd hjelm. Strinnholm Hist. 1: 356 (1834). Guldbesmidda kläder. Snoilsky 1: 173 (1869). Andersson Sudr. 34 (1899). —
-BESTRÖ. särsk. (i vitter stil, numera föga br.) bildl., till 1 b; vanl. i p. pf. Den guldbeströdda flodens bölja. Phosph. 1810, s. 339. Solen .. guldbeströr Medelhafvets (vågor). Estlander KonstH 2 (1867). —
-BESTÄNKA. särsk. (i vitter stil, numera föga br.) bildl., till 1 b; vanl. i p. pf. Phosph. 1811, s. 324. (Biets) gullbestänkta vingar. Runeberg 5: 337 (1864). —
(1 d) -BESYDD, p. adj. (numera knappast br.) utbroderad med guldtråd. JGOxenstierna 5: 23 (c. 1817). Hon gaf .. / Guldbesydda skor åt sina gossar. Runeberg 3: 121 (1832). —
-BEVINGAD, p. adj. särsk. (i vitter stil) bildl., till 1 b: som har guldfärgade vingar. Guldbevingad, öfver bäcken / Fjäriln flög till rosenhäcken. Franzén Skald. 1: 6 (1793, 1824). Wallin Vitt. 2: 49 (c. 1805). Böttiger i SAH 50: 450 (1874). —
(1 d) -BINNIKA. (†) band av guldtråd (o. silvertråd). GripshR 1551. Fingers brede gulbindikor. GripshInv. 1553. Smala guldbinnickor af önseguld och silfver. VittAH 5: 155 (1796; i fråga om förh. på 1500-talet). —
-BLAD. [fsv. gulbladh] blad av guld.
a) (i poesi o. sagostil) i eg. anv. Bocken sitter i brunnen / med guldblad i munnen. Landsm. V. 5: 40 (1886; anfört fr. Gotl.).
b) oeg. o. bildl.
α) artificiellt blad av guld. (På slöjan) glittrade en .. mängd guldblad. Stiernstolpe DQ 4: 12 (1819).
2) (naturlig l. gm uthamring o. d. åstadkommen) tunn skiva av guld; stycke (äkta l. oäkta) bladguld; jfr BLAD 4. BOlavi 4 b (1578). Vid Electriska försök finnes en mässingstråd, ja, et tunt gullblad öfverföra ansenliga laddningar. Bergman IVetA 1764, s. 14. 2UB 3: 361 (1897).
(1 b) -BLANK, adj. (i sht i poesi) glänsande som guld. Atterbom LÖ 1: 246 (1854). Solnedg. 1: 20 (1910). —
(1 b) -BLINKANDE, p. adj. (†) glänsande som guld (l. av guld). Rudbeck Atl. 2: 468 (1689). Thorild 1: 246 (1778; Hansellis uppl.). —
-BLOMMA, r. l. f. (guld- 1664 (i bet. 2: Guldblomma Blomster)—1889 (i bet. 1). gull- 1659 (i bet. 2)—1867 (i bet. 2). gulle- 1751 (i bet. 2))
1) artificiell (vävd, sydd) blomma av guld (guldtråd); jfr GULD 1 d o. GYLLEN-BLOMMA. 1 Sparlakan .. af Silfwer Moer med silkes och guld blommor. Nordström o. Dahlander ÖrebroSl. 147 (i handl. fr. 1695). En med guld- och silkesblommor broderad handduk. Heidenstam End. 44 (1889).
2) [jfr gr. χρυσάνϑεμον] (†) benämning på olika växter med lysande, gula blommor, ss. Chrysanthemum segetum Lin., guldkrage, solsicka, Arnica montana Lin., hästfibla, Helianthus annuus Lin., solros; jfr GULD 1 b. Franckenius Spec. B 2 b (1659). Rudbeck HortBot. 30 (1685). Nyman VäxtNatH 1: 12 (1867). jfr: Saffran eller Guldblomma Blomster. Salé 115 (1664). —
(1 d) -BLOMMERAD, p. adj. (numera föga br.) jfr BLOMMERAD 1. Guld-blomerat Tyyg. Spegel GW 229 (1685). Franzén Skald. 4: 149 (1832). —
-BLOMMIG.
1) till 1 b: som har guldfärgade blommor. Ginstfamiljens guldblommiga släkte. Strindberg (o. Sjögren) SvNat. 30 (1901).
2) till 1 d, om tyg l. klädesplagg o. d.: vari guldblommor (se d. o. 1) äro invävda l. inbroderade. SvTyHlex. (1851). S:t Erik .. iförd fotsid guldblommig kåpa. Lagerlöf Berl. 2: 113 (1891). —
(1 d) -BLOND, r. (i sht förr) spets av guldtråd; i sht i pl.; jfr BLOND, sbst.1 SthmModej. 1847, s. 15. —
(1 b) -BLOND, adj. om hår: guldgul; om person: som har guldgult hår (o. även i övrigt är blond); jfr GYLLEN-BLOND. Ett gullblondt hår. Bååth GrStig. 26 (1889). Siwertz Sel. 2: 141 (1920). —
-BLÄCK, sbst.1 (stycke av) tunt utvalsat l. uthamrat guld; jfr BLÄCK, sbst.3 1, 2. (Bordet) var giordt af kosteligit trä, .. med guldbleck öfverdragit. Bælter JesuH 4: 47 (1757). Lenhardtson Tandl. 95 (1897). —
(1 c) -BLÄCK, sbst.2 guldfärgat skrivbläck bestående av en gummihaltig vätska med fint fördelat, äkta l. oäkta bladguld. VeckoskrLäk. 7: 126 (1786). Friesen (o. Grape) CodArg. 36 (1928). —
(1 b, c, d) -BLÄNKANDE, p. adj. som blänker av guld l. ss. guld; guldglänsande. Dalin Arg. 2: 59 (1734, 1754). Hår- och halsprydnader af silfver och guldblänkande metall. Ljunggren Resa 59 (1871). —
(1 b) -BO, r. l. m. l. f. [senare ssgsleden har utvecklats ur ett tidigare -buna (-bona); jfr BUNA, ävensom GRÅ-BO] (föga br.)
1) växt av släktet Senecio Lin., med gula blommor, korsört, stånds; särsk. om arten Senecio Jacobæa Lin. Fries BotUtfl. 3: 243 (1864). 2NF 36: 118 (1923).
2) växt av släktet Solidago Lin., med gula blommor, guldris. Fries BotUtfl. 243 (1864). Dens. Ordb. 35 (c. 1870). —
(1 c) -BODD, p. adj. (†) guldbeslagen, försedd med inläggningar av guld. Han gifver den äldsta (av systrarna) den guldbodda knif. SvFolkv. 2: 77. —
(1 c, d) -BOGEN, p. adj. [fsv. gulboin] (†) guldsmidd, guldbeslagen; jfr -BODD, -BONAD. Idor beletes gullbogna klädher. LPetri Jes. 30: 22 (1568). —
-BOJA, r. l. f. [fsv. gulboia] i sht i ordspr. o. mer l. mindre bildl. anv. Grubb 283 (1665). Gullboijor meer än dyrt den köper, / Som sig til träl åt Mammon gieer. Columbus BiblW E 4 b (1674). Söderwall Ordb. (1887; under gulboia). —
(1 c) -BOKSTAV~02, äv. ~20. [fsv. gulbokstaver] RelUlrEleonIntågh 1680, s. A 1 b. Friesen o. Grape CodArg. IV (1928). —
(1 c, d) -BONAD, p. adj. (i vitter stil, numera mindre br.) guldbeslagen; utstofferad l. smyckad med guld- (föremål); jfr -BOGEN. Alla hans vapn voro gullbonade. Björner Vols. 55 (1737). Stormännens guldbonade salar. Rydberg 2: 307 (1867). —
(1 d) -BORDERAD, p. adj. [jfr BORDERA] (†) Gulld och silf:r borderede geheng. OxBr. 11: 711 (1637). Björnståhl Resa 3: 62 (1778). —
-BORDERING. [jfr BORDERING] (†) särsk. konkret: bård l. kant l. broderi av guldtråd; jfr -BRODERI. Konungen har .. låtit .. förbiuda, at ingen skulle bruka Guld och Sölfwer borderingar på sine kläder. OSPT 1686, nr 38, s. 7. En altareduk af klosterlärft med gullbordering vid hörnen och midt uppå. Corylander LundDomk. 111 (1756). —
-BORSTE. särsk. bildl., till 1 b, ss. växtnamn.
1) (†) tisteln Cirsium heterophyllum (Lin.) All., borsttistel, brudborste. VetAH 1750, s. 100. Linné Fl. nr 721 (1755; fr. Jämtl.). Lyttkens Ogräs 25 (1885).
2) växten Aster Linosyris (Lin.) Bernh.; äv. om släktet Linosyris Cass. (som förr omfattade denna art). Liljeblad Fl. 279 (1792). Neuman o. Ahlfvengren Fl. 37 (1901). —
(1 c, d) -BOTTEN. botten av guldbeläggning l. guldtråd vid målning, vävnad, brodering o. d.; jfr -GRUND 2 o. BOTTEN II 1 b. Warandes alt uppå Gullbotn måhlat, och uphögningarne mycket rijkt med Gull graverade. BerC11Begrafn. 1697, s. D 1 b. Wrangel TessPal. 11 (1912). —
-BRAKTEAT. i sht arkeol. jfr BRAKTEAT 2. Iduna 7: 160 (1817). Guldbrakteat med run-inskrift. Montelius SvFornt. 2: 136 (1874). Rig 1919, s. 81. —
(3 a) -BRAND. (gull- 1886. gulle- 1902) [jfr BRAND, sbst.2] (i barnspr.) ringfinger. Tumitott, slekipott, langman, gullbrand okk lill pingiling. Landsm. V. 5: 86 (1886; anfört fr. Finland). Forsslund Arb. 150 (1902). —
(1 b) -BRAXEN. [jfr t. goldbrasse] zool. den guldskimrande medelhavsfisken Chrysophrys aurata Cuv. et Val., dorad; äv. generell benämning på fiskar av släktet Chrysophrys Cuv. et Val. Scheutz NatH 145 (1843). BonnierKL 5: 530 (1924). —
(1 d) -BRODERI. abstr. o. konkret. Trolle-Wachtmeister Ant. 2: 86 (1816). Branting PrydnSöm 84 (1910). En .. purpurdräkt med guldbroderier. Hallström Händ. 14 (1927). —
(1 d) -BROKAD. jfr GYLLEN-BROKAD. KKD 5: 64 (1710). Dräkter av guld- och silverbrokad. Grimberg SvH 322 (1907). —
-BRONS.
1) av guld l. en guldlegering l. guldimitation i pulverform bestående färgstoff till förgyllning l. bronsering; jfr GULD 1 c. Äkta, oäkta guldbrons. Almroth Karmarsch 191 (1838). Guldbrons, äkta, består av guld i pulver av olika färgnyanser. SFS 1922, s. 310.
2) guldliknande legering av koppar o. tenn l. aluminium l. av koppar, zink o. bly; aluminiumbrons. JernkA 1892, s. 347. En pendyl af guldbrons. Strindberg Inf. 65 (1897). —
(1 c) -BRONSERA, -ing. bronsera (ngt) med guldbrons (se d. o. 1); äv. bildl.; ss. vbalsbst. -ing äv. konkret. Rätticke-glansbaggen .. (är) under stålblå, ofvan metallgrön med någon gullbronzering på vingskuldrorna. Dahlbom Insekt. 82 (1837). AHB 131: 129 (1887). —
-BROSCH. SthmModej. 1856, s. 56. (Fru Markurell hade pyntat sig med) tjock, massiv guldbrosch. Bergman Mark. 118 (1919). —
-BRUD. kvinna som firar (l. har firat) guldbröllop; kvinna på sin guldbröllopsdag. Krona utaf myrten åt hans guldbrud. Böttiger 4: 43 (1862, 1869). GHT 1896, nr 229, s. 3. —
(1 b) -BRUN. jfr GYLLEN-BRUN. Billing Hipp. 126 (1836). En flicka .. med utslaget guldbrunt hår. Melin VikSaga 34 (1910). Bergman LBrenn. 231 (1928). —
-BRYGGA, r. l. f. särsk. tandtekn. jfr BRYGGA, sbst.1 5 i. Tänder på guldbrygga. SDS 1928, nr 51, s. 3. —
-BRÅSSE. (gul-) [fsv. gulbraza] (†) jfr BRÅSSA, BRÅSSE. Jtem En Gulbråsse med stener och trij siöblad. GR 13: 328 (1541). —
(1 b) -BRÄCKA, r. l. f. bot. växten Saxifraga aizoides Lin., med i allm. gula l. brandgula blommor; jfr BRÄCKA, sbst.2 I 3. Neuman o. Ahlfvengren Fl. 422 (1901). 2NF 24: 888 (1916). —
(1 d) -BRÄM. (i sht förr) Ett par lakan aff schirduch med guldbräm. FörtHertJohLösegend. 1563, s. 76. Han hade Gullbräm på bägge sidor. 1Saml. 4: 410 (1774). —
(1 d) -BRÄMAD, p. adj. (i sht förr) Stiernhielm Fateb. Föret. 4 a (1643). Hildegun bredde över .. (pilgrimen) sin kappa av guldbrämat scharlakan. Melin VikSaga 164 (1910). —
(jfr 1 e, f) -BRÖLLOP. [jfr DIAMANT-, SILVER-BRÖLLOP] festlighet varmed femtioårsdagen av ett bröllop firas; äv. bildl. PT 1758, nr 25, s. 4. Det britiska rikets alla folk (kunde) d. 20 Juni 1887 .. fira drottning Viktorias guldbröllop med Englands krona. NF 15: 691 (1891).
Ssgr (äv. bildl. använda): guldbröllops-dag,
-fest,
-högtid m. fl. —
(1 b) -BRÖTLING, bot. o. kok. svampen Lactarius volemus Fr., med i allm. guldgul hatt, mild brötling. Smitt Svamp. 40 (1863). Lundell (1893). —
(1 d) -BULJON. buljon (kantilj) av guldtråd; jfr BULJON 2. SthmModej. 1851, s. 6. ArmRulla 1915, s. 360. —
(1 b) -BULLE. (föga br.) växt av släktet Trollius Lin., med gula blommor, bullerblomster; särsk. om arten Trollius asiaticus Lin. Fries Ordb. 17 (c. 1870). PrisförtAlnarpTrädg. 1896, s. 84. —
(1 d) -BYXOR, pl. byxor med guldrevärer o. d.; ofta ss. symbol för statsrådsuniform (statsrådsvärdighet). AB 1890, nr 2, s. 2. (En kåsör) i Allehanda påstår, att jag övar mig i gullbyxor om söndagsförmiddagarna ute i Kabbarp. Nilsson Kabb. 10 (1911, 1916). —
-BÅGAD, p. adj. om glasögon: försedd med guldbågar. Tamm AvlÄndAdj. 8 (1899). Genom mina guldbågade glasögon. Engström (1911; boktitel). —
-BÅGE. glasögonsbåge av guld. Berndtson (1880). Glasögon med guldbågar. Tavaststjerna Barnd. 220 (1886). —
(1 d) -BÅRD. jfr BÅRD, sbst.1 3, 4. GR 23: 291 (1552). (Uniforms-)hatten (skulle) vara kantad med en guldbord. Spak Unif. 12 (1890). —
-BÄRG.
1) i eg. anv.: guldförande bärg; förr äv.: guldbärgvärk, guldgruva. BL 2: 113 (cit. fr. 1581). UB 4: 301 (1873).
2) (†) bildl.: rikedom, ”guld och gröna skogar”. OxBr. 11: 512 (1633). Then store bedragaren brukar thet maneret, at han .. gifver öfvermåttan goda ord, lofvar sina tienare guldberg. Münchenberg Scriver Får. 61 (1725). Der går den narren som drömde at få guldberg i Indien. Eurén Kotzebue Orth. 3: 68 (1794). —
-BÄRGVÄRK~02, äv. ~20. bärgvärk för utvinnande av guld, guldgruva. Dähnert 97 (1746). JernkA 1902, s. 66. —
-BÖRS. särsk. (numera knappast br.) till 1 e: börs till förvaring av l. innehållande guldmynt; förr äv. om ngns innehav av guldmynt (l. pängar). Nordberg C12 1: 852 (1740). Wittfoth bar ock in vackert med ducater; 10 eller 12, som var Yxkulls hela guldbeurs, strök med. Tersmeden Mem. 3: 77 (1741). Sturzen-Becker 3: 218 (1861). —
-CYANID. kem. ett slags förening av guld o. cyan; jfr CYANID, ävensom -CYANUR. Berzelius ÅrsbVetA 1843, s. 163. 2NF 10: 586 (1908). —
-CYANUR. kem. ett slags förening av guld o. cyan; jfr CYANUR, ävensom -CYANID. Berzelius ÅrsbVetA 1843, s. 161. Rosenberg OorgKemi 538 (1888). —
(1 c) -DAMASKERAD, p. adj. jfr DAMASKERA I 1. Almqvist RMar. 13 (1834). Ericson Fågelkås. 2: 75 (1907). —
-DOCKA.
2) (†) bildl., i anslutning till GULD 1 f o. 4 användt ss. smeksam benämning på barn l. kvinna; jfr DOCKA, sbst.1 4 a. Min flicka, min Ängel, min lilla vän, min Gulddocka. Weise 1: 171 (1769). Dalin (1852). särsk. i oegentlig användning, smeksamt om kvinnas fingrar. Tin mun är sötare än Socker, / Tin Fingrar är små Gulddocker. Chronander Surge B 3 b (1647).
3) [efter gr. χρυσαλλίς] (†) fjärilspuppa; jfr DOCKA, sbst.1 8. Palmquist Pluche 79 (1765). Meurman (1846). —
-DOFT, n. (numera knappast br.; jfr dock slutet) fint stoft l. pulver av guld; förr äv. om den enskilda guldpartikeln i sådant stoft. De fina guld- och silfverdoften. Rinman 2: 364 (1789). PoetK 1819, 2: 174. särsk. (i vitter stil, mindre br.) bildl., till 1 b. Phosph. 1811, s. 322. Den nedgående solen strödde gulddoft öfver skogen. Almqvist TreFr. 3: 114 (1843). —
-DOSA. HSH 7: 299 (c. 1750). Brillanterad gulddosa. Leopold 3: 447 (1795, 1816). Blix .. belönades af Hertigen — med en gulldosa. Atterbom Siare 5: 60 (1849). Östergren (1926). —
(jfr 1 d) -DRAGARE, m. handtvärkare som utdrager guld (o. silver) till fina trådar o. därav framställer olika arbeten, speciellt uniformssnören o. d. BoupptSthm 25/6 1670. AdrKalSthm 1921, s. 1600.
(jfr 1 d) -DRAGERI 1004 l. 0104, äv. 3~002. det arbete som utföres av l. det yrke l. handtvärk som utövas av gulddragare; äv. konkret, om inrättning för framställande av gulddragararbeten. Bellman SkrNS 1: 296 (1791). BonnierKL (1924). —
(1 c) -DYNA, r. l. f. bokb. dynliknande underlag varpå bokbindare vid förgyllning skära bladguldet i passande stycken. Thon o. Kirsch 11 (1856). WoJ (1891). —
-DYRK. (numera mindre br.) mer l. mindre bildl.; jfr GULD 1 e β. Lucidor (SVS) 456 (1674). Silfwernycklar och Guldhdyrckar läsa alla låsar vpp. Törning 135 (1677). —
(1 d) -EPÅLETT. (icke i officiellt militärt fackspr.) jfr EPÅLETT 1. Ett par nya Guld-Epauletter för Ridderskapet och Adeln. DA 1808, nr 105, Bih. s. 2. Lundin (o. Strindberg) GSthm 391 (1881). —
(1 c) -ETER. tekn. vid förgyllning av polerade järn- o. stålvaror använd lösning av guldklorid o. eter som, då etern avdunstat, kvarlämnar ett skikt vilket vid gnidning får guldglans. Almroth Karmarsch 509 (1839). WoJ (1891). —
(1 b) -FACKLA. (i poesi, numera föga br.) bildl. Länge må Solen dröja / Guldfacklan än att höja. Stagnelius (SVS) 1: 349 (c. 1815). När gullfacklan åter i Österlid höjdes. Ling As. 138 (1833). —
(1 b) -FAGER. (i sht i poesi) PoetK 1813, 2: 27. Det långa guldfagra håret. Carlén Familjen 13 (1849). —
(1 b) -FASAN. fasanen Phasianus pictus Lin., med ett starkt guldgult inslag i sin färgteckning. Atterbom FB 49 (1839). FoFl. 1907, s. 46.
Ssgr: guldfasan(s)-fjäder,
-höna,
-tupp m. fl. —
-FATTIG. särsk. om trakt, bärgart, guldlegering o. d. Åkerman KemTechn. 1: 313 (1832). Spaniorer och portugiser gingo stolt förbi de guldfattiga delarne af nya verlden såsom värdelös mark. Svensén Jord. 93 (1884). —
(jfr 1 e) -FEBER. särsk. i fråga om (allmänt spridd) feberaktig upphetsning efter upptäckten av ngt nytt gulddistrikt. Guldfebern i Kalifornien och Australien. Englund Ged. 127 (1853). 2NF 32: 950 (1921). —
(1 c) -FERNISSA, r. l. f. i rödt l. gult färgad fernissa som användes för att giva ett föremål (särsk. ett sådant av metall, i sht mässing) ett guldliknande utseende. Möller (1790). Den så kallade guldfernissan göres af .. kornlack, .. sandarak, .. venedisk terpenthin, .. drakblod, .. gurkmeja, .. gummigutta .. och .. terpenthinolja. Berzelius Kemi 4: 489 (1827). 2NF 8: 81 (1907). —
(1 c) -FERNISSA, v. bestryka (ngt) med guldfernissa. Almroth Karmarsch 546 (1839). TT 1897, Byggn. s. 24. —
(1 d) -FILIGRAN, stundom -FILIGRAM. jfr FILIGRAN 1. SthmModej. 1850, s. 32. Ett halsband af topaser och opaler, infattade i guldfiligran. Lönnberg Syrend. 10 (1888). —
(3 a) -FINGER. (numera knappast br.) ringfinger. Ringfingret (gulfingret). Schroderus Comenius 262 (1639). Landsm. V. 5: 88 (1886; från Västerb.). Östergren (1926; angivet ss. förekommande ibland). —
-FISK.
1) till 1 b, benämning på olika, guldskimrande fiskar; särsk. om rudan Carassius (Cyprinus) auratus Lin., vilken anses härstamma från Kina o. brukar hållas i akvarier. Linné Bref I. 2: 54 (1745). Oldendorp 1: 58 (1786; om guldmakrill, Coryphæna hippurus Lin.). På sina håll kallas kummeln guldfisk, emedan den som alldeles färsk har en vackert guldgul färg på kroppens sidor, hvilken färg .. efter fiskens upptagande ur vattnet öfvergår i silfverhvit. 2NF 36: 1257 (1924).
2) (vard.) bildl., till 1 e, om rik person (som man söker pungslå). Folk skulle ha tagit mig för en guldfisk, och det blir något dyrt på längden. Backman Reuter Lifv. 1: 113 (1870). Östergren (1926). —
-FLITTER. (numera föga br.) fjäll l. liten flaga av nativt guld; äv. om guldglänsande fjäll (av annat ämne än guld); äv. koll. Hiärne Förb. 50 (1706). Möller (1745, 1755; under arpailleur). —
-FLITTRA, r. l. f. (numera bl. ngn gg vid skildring av ä. förh.) paljett av guld. Ett kalke kläde sänckt (dvs. broderat) medh rödt silke medh Gulflittror. VadaKInvent. 1625. Fornv. 1910, s. 176. —
-FLOD.
2) bildl.
a) med anslutning till GULD 1 b. Snart, snart Aurora i sin gullflod simmar. Hedborn 1: 195 (1808). AAGrafström 1: 186 (1864).
b) med anslutning till GULD 1 e β. Mongen är fattig, ther guldfloder strömma. Kolmodin Dufv. 184 (1734). Den oerhörda guldfloden från Amerika. Klercker Cuba 141 (1898). Janzon Prop. 2: 91 (1908). —
(1 b) -FLUGA. om olika, guldskimrande flugor; särsk. om de metallglänsande, blåa l. gröna arterna av flugsläktet Lucilia R.-D.; äv. om guldbagge. Wikforss 1: 693 (1804). BonnierKL (1924). —
-FLÄTA, r. l. f. särsk. (i sht i vitter stil) till 1 b, om guldgul hårfläta. Då hon gick förbi med sin .. guldfläta på ryggen, nickade alla gummor och värmdes alla gubbar. Molin ÅdalP 54 (c. 1895). —
-FOLIE l. -FOLIUM. (i sht i fackspr.) guldblad (se d. o. 2); äv. koll.: (äkta l. oäkta) bladguld. Linderholm 2: 75 (1803). 5 Glaspärlor med guldfolium. Fornv. 1908, s. 241. —
-FOT.
1) fot av guld; jfr FOT 4. Se, der kommer mjödhorn / vandrande på guldfot. Tegnér (WB) 5: 77 (1825). Lovén Folkl. 105 (1847).
2) (mindre br.) elliptiskt för GULD-MYNTFOT; jfr GULD 1 e. Samtiden 1871, s. 404. Östergren (1926; angivet ss. mindre vanl.).
3) (bygdemålsfärgat) omskrivande benämning (”noabenämning”) på vilddjur l. skadedjur, särsk. björn o. varg, stundom räv; jfr GULD 1 f. At (björnarna) .. här nämnas med annor namn, .. (t. ex.) Gullfot, Nalle, Stolle, Storfar, Godfar, etc. thet är bekant. Broman Glys. 3: 236 (1736). Våre bönder .. kalla .. (vargarna) Guldfötter. Björnståhl Resa 3: 107 (1778). Man (har) kallat: .. Räf: Skogshund, Gullfot, Mickel. Rääf Ydre 1: 36 (1856). 4GbgVSH V—VI. 4: 26 (1903). —
(jfr 1 d) -FRANSAD, p. adj. äv. bildl. Atterbom LÖ 1: 295 (1824). Hedborn 1: 175 (c. 1830). Det guldfransade sidenskärpet frasade. Heidenstam Svensk. 2: 302 (1910). —
(1 b) -FRUKT. (i vitter stil) guldglänsande frukt (se FRUKT, sbst.1 2); äv. bildl., med anslutning till GULD 1 f. PoetK 1818, 2: 122. Den ädla konstens guldfrukt hänger mogen / I park, hvars kronor susa re'n om höst. Wirsén Sång. 228 (1884). Lundegård LaMouche 2 (1891). —
(1 b) -FRÖ.
1) (numera föga br.) växten Atriplex patulum Lin., vägmolla. Linné Fl. nr 922 (1755; från Skåne). Lyttkens Ogräs 78 (1885).
2) växt av släktet Xanthium Lin.; särsk. om arten Xanthium strumarium Lin. Liljeblad Fl. 100 (1792). Lundell (1893). —
(1 b) -FUX, förr äv. -FOX.
1) häst som har starkt glänsande, rödgul färg. Tvänne goda Hästar, Guld-foxar, .. äro til salu. DA 1793, nr 258, s. 3. Almqvist LycklL 101 (1904).
-FYLLNING. tandtekn. abstr. o. konkret. AHB 57: 59 (1871). SkandTTandläk. 1887, s. 80. 2NF 36: 367 (1924). —
-FYND. fynd av guld; äv. (i sht arkeol.) i fråga om fornfynd; oftast mer l. mindre konkret. De förledande berättelser man hör om guldfynden i Kalifornien. LfF 1854, s. 127. Det i en torfmosse på Fyen förliden sommar gjorda märkvärdiga guldfynd. Nilsson Ur. 2: 88 (1862). 2NF 28: 174 (1918). —
-FYNDIGHET~002. bärgv. jfr FYNDIGHET II b. Guld är en mycket utbredd metall och det måste ännu återstå hundra — ja, tusentals oupptäckta guldfyndigheter på det ena eller andra stället på jordklotet. SDS 1904, nr 257, s. 2. —
-FÅGEL.
1) (i sht i poesi) eg.: fågel av guld; guldglänsande fågel; jfr GULD 1 b. Guldfågel i Paradis. Almqvist (1821; sagotitel). Sjung Guldfogel! / Tystnar du bland gröna blad, / Blir jag aldrig mera glad. Snoilsky 2: 227 (1881).
2) (vard.) rik person (som man kan pungslå l. ”fånga”); jfr GULD 1 e. Månsson Rättf. 2: 31 (1916). —
-FÅNGST. bärgv. utvinnande av guld; vanl. konkret: kvantitet (under viss tid) utvunnet guld. Rinman 1: 712 (1788). Bergroth (1887). —
-FÄLT.
1) område innehållande en (större) samling av guldfyndigheter. UB 4: 304 (1873). Rönnholm EkonGeogr. 262 (1907).
2) förgyllt fält (parti) å en yta, t. ex. i vapensköld o. d.; jfr GULD 1 c. Dalin Hist. 2: 100 (1750). Santesson Nat. 226 (1880). —
-FÄRG, förr äv. -FÄRGA o. -FÄRGE.
1) guldets färg; färg sådan som guldet (l. ngn viss guldlegering) har; guldglänsande färg; jfr GULD 1 b o. FÄRG, sbst.1 1. VarRerV 21 (1538). Östergren (1926).
2) färgämne varmed man ger ett föremål l. en yta guldets färg; jfr AURIPIGMENT; äv. om vätska (lösning av salpeter, koksalt o. alun l. saltsyra) vari föremål av arbetsguld kokas för att på ytan förses med ett tunt lager av renare guld; jfr GULD 1 c (β) o. FÄRG, sbst.1 2. Till Slotzlåffuen på Stockholm om Målere Gull och Gullfärge. Johan iii (1585) i HB 1: 233. Friesen (o. Grape) CodArg. 42 (1928). —
-FÄRGA, v. -ning.
1) till 1 b: förläna (ngt) guldfärg (i bet. 1); nästan bl. i pass. Nu liknade molnet en lång, blågrå ödla, .. ryggkanten guldfärgades. Didring Malm 1: 185 (1914).
2) till 1 c: bestryka l. färga l. behandla (ngt) med guldfärg (i bet. 2). SvTyHlex. (1851). TT 1876, s. 66. —
(1 b) -FÄRGAD, p. adj. som har guldfärg (i bet. 1). Guldfergat håår. Linc. (1640; under auricomus). —
(3 a) -FÄSTA. (†) ”fästa” (ngn) med (guld)ring; jfr FÄSTA 12. Schultze Ordb. 1089 (c. 1755). Ihre (1769). —
-FÖRANDE, p. adj. eg.: som medför guld; som innehåller guld; om vattendrag, bärgart, bärg, sand o. d. Guldförande floder. Bergman Jordkl. 107 (1766). Silfver- och guldförande malmer. Torpson Eur. 2: 63 (1896). Guldförande sand. TT 1900, K. s. 25. —
-FÖREKOMST ~002, äv. ~200. äv. konkret. Till malmfynd i Lappmarken bör slutligen räknas guldförekomsten i Ivalojoki elfdal. Fennia IV. 1: 42 (1890). 2NF 33: 1150 (1922). —
-FÖRENING. kem. o. miner. förening av guld o. ett l. flera andra ämnen. Guldföreningar, t. ex. -klorid, natriumguldklorid. SFS 1917, s. 2323. —
-FÖRRÅD. förråd av guld: ofta till 1 e. Svedelius Statsk. 4: 82 (1869). SFS 1896, Bih. nr 46, s. 1. —
(1 d) -GALON. BtÅboH I. 4: 179 (1632). Den fjärde (mässhaken) är af rödt dammask med gullgalon omkring. Hallman Blacksta 70 (1748). Klädd i ägta Gullgalon / Sitter Kungen på sin Thron. Wadman Saml. 1: 76 (1830). Tingsten o. Hasselrot 52 (1902). —
(jfr 1 d) -GALONERAD, p. adj. prydd med guldgalon(er). Et magnifict gullgaloneradt sammets Hyende. ASparre (1702) i SvMerc. 6: 179. En svart guldgalonerad hatt. Spak Unif. 13 (1890). —
(1 d) -GANSER, pl. JournD 1853, s. 48. Berg Handarb. 11 (1873). 41 alnar guldganzer. BoupptVäxjö 1885. —
(1 d) -GENOMVIRKAD~0020, p. adj. (numera föga br.) genomvävd med guldtråd. SthmModej. 1854, s. 13. Tvenne guldgenomvirkade purpurtäcken. Lysander Äfv. 36 (1872). —
(1 b) -GLANS. glans av guld l. sådan som guldets; jfr GYLLEN-GLANS. Stiernhielm Herc. 436 (1658, 1668). Hennes hår hade den rena guldglans, hvilken Rafael plägade lägga i sina madonnors lockar. Kullberg SommarSmål. 28 (1847). Bring Dante 397 (1913). —
(1 b) -GLETE. (numera knappast br.) rödaktig blyoxid, blyglete. Ekenberg (o. Landin) 70 (1888). VaruförtTulltaxa 1: 414 (1912). —
(1 b, c, d) -GLIMMANDE, p. adj. (i vitter stil) Den guldglimmande pilten. BrölBesw. 47 (c. 1670). Mellin Nov. 1: 257 (1838, 1865). —
(1 b) -GLITT, förr äv. -GLETT. (numera knappast br.) = -GLETE. Roberg Beynon 79 (1697). Auerbach (1909). —
(1 b) -GLITTER. äv. konkret, om ngt guldglittrande, ss. tråd l. paljetter av äkta l. oäkta guld. Borg Luther 1: 120 (1753). Den ljusblå mössan, prydd med guld- och silfver-glitter. Bellman 2: 130 (1783). BygdFolk 333 (1927). —
(1 b, c, d) -GLITTRANDE, p. adj. Hagberg Shaksp. 3: 213 (1848). En blek man i guldglittrande dräkt. Heidenstam Svensk. 1: 175 (1908). —
(1 b, c, d) -GLÄNSANDE, p. adj. jfr GYLLEN-GLÄNSANDE. De stora, gullglänsande stjernorna. Atterbom Minn. 451 (1818). Lagerlöf HomOd. 164 (1908). —
(1 f) -GOD. (gull- 1828—1883. gulle- 1928) (numera föga br.) ”god som guld”. Den gullgoda grevinnans trevnad. Törneros Brev 2: 215 (1828; uppl. 1925). Bergman LBrenn. 134 (1928). —
(1 f, 4) -GOSSE. (guld- 1790—1927. gull- 1694—1923. gulle- 1688—1746) [i formen gulle- äv. anslutet till GULLE] (ngt vard.) gosse l. ung man som är sina föräldrars (sin faders l. moders) älsklingsbarn; ofta allmännare: gunstling, favorit. Warnmark Epigr. I 3 a (1688). Faders-väldet — har sina guldgossar, och sina hat-ungar. Thorild 3: 110 (1791). Min moder har mig mycket kär, / Gullgosse hos min far jag är. Sander Ar. 12 (1877). En lyckans gullgosse, .. i vars sköte allting faller utan möda. Athena 60 (1917). —
-GRAVÖR. VägvSthm 1790, s. 41. Lundin o. Strindberg GSthm 433 (1881; i fråga om förh. på 1700-talet). —
(1 c) -GRUND, r.
1) tekn. om äggvita, bolus, gummigutta, fernissa o. d. varmed arbeten överstrykas, innan bladguld pålägges. Guld-grund til förgyllning. Lind (1749; under gold-grund). Thon o. Kirsch 14 (1856).
2) tekn. o. konst. förgyllning ss. grund för målning; förgyllning som lyser igenom lasering. Laserad guld- eller silfvergrund framställes på så sätt, att man öfverstryker förgylda eller försilfrade papiermachéarbeten med genomskinliga .. färglacker, hvarvid metallens glans skimrar igenom. AHB 131: 97 (1887). 2) konst. förgyllning ss. bakgrund på målning. Nicander Minn. 120 (1831). De gamla byzantinska målningarnas enformiga guldgrund. PedT 1899, s. 5. —
-GRUVA, r. l. f.
1) i eg. anv. VarRerV 50 (1538). Ädelfors Gull-grufva, upfunnen uppå 1730-talet. Tessin Bref 2: 287 (1755). UB 4: 305 (1873).
a) om ngt varav man hämtar stora inkomster l. rikedomar; god inkomstkälla. Tersmeden Mem. 4: 17 (1747). Jordbruket är .. den ädlaste Guldgrufva en Stat kan updyrka. Fennia XVI. 3: 53 (i handl. fr. 1761). Den snälla, raska och trefliga Britgen, som blefve en riktig guldgrufva för sin tillkommande man. Carlén Skuggsp. 2: 200 (1865). VFl. 1911, s. 18.
b) om ngt som innehåller mycket värdefullt att tillvarataga. Palmær Eldbr. 86 (1838). I nyare tid har man åter vändt sig till Olai (Magni) storslagna arbete och funnit det vara en guldgrufva för den, som vill studera vårt folk i forna dagar. Hildebrand i 3SAH 12: 142 (1897). —
-GRÄVARE. person som utvinner guld (gm vaskning l. annan metod) ur lösa jordlager. Lind (1749; under goldgräber). Ibland hundrade guldgräfvare blir, enligt hvad vi nämt, sällan mer än en rik. LfF 1854, s. 127. Östergren (1926).
Ssgr: guldgrävar(e)-distrikt,
-läger,
-romantik,
-stad m. fl. —
(1 b) -GRÖN. grön med skiftning i guldglans; äv. (i n. sg.) i substantivisk anv.; jfr GYLLEN-GRÖN. Thunberg Resa 1: 293 (1788). Den skinande, i svagt guldgrönt förtonande aftonhimmeln. Anholm Gog 27 (1895). Gellerstedt Gläntor 66 (1909). —
-GUBBE.
1) till 1 b; i pl. ss. namn på olika växter med gula (röda) blommor.
2) (ngt vard., numera föga br.) till 1 f o. 4; om man som är innerligt älskad av sin hustru; i sht ss. smekord av hustrun till l. om mannen. SvTyHlex. (1851). Han hade en präkig gumma, .. som .. skötte om gubben på gamla dagar rätt som en guldgubbe. Topelius Läsn. 7: 39 (1891). —
(1 b) -GUL, förr äv. -GOL l. -GÅL. jfr GYLLEN-GUL. En Chrysolit, en guldgol ädelsteen. Linc. (1640; under chrysolithus). Guldgult hår. Tegnér (WB) 5: 142 (1821). Pilträden bära guldgula fransar. CFDahlgren 1: 298 (1836). Färgen å flaggans sidofält skall vara ljust mellanblå och å korset guldgul. SFS 1906, nr 55, s. 1.
(1 b) -GUMMOR, pl. (i Upplands skärgård) om gulblommiga exemplar av växten Orchis sambucina Lin.; jfr -GUBBE 1 d. —
-GYLLEN, förr äv. -GYLLENE, r. l. m. (förr) om olika av guld framställda mynt med namnet ”gyllen” till skillnad från silvermynt med samma namn; jfr GYLLEN, sbst.1 GR 11: 360 (1537). Rydberg Vap. 348 (1891). —
-GÅNG, pl. -ar. bärgv. guldförande fyndighet (särsk. sådan som har gångform) i ”fast klyft”; guldåder. Gull-Gångarne vid Ädelfors. VetAH 1745, s. 117. Rinman 1: 712 (1788). —
(1 b slutet) -HANE.
1) [efter t. goldhähnlein, goldhähnchen] (numera föga br.) kungsfågeln Regulus cristatus Koch, med en höggul fläck på hjässan. Lind 1: 854 (1749). Santesson Sv. 76 (1887).
2) (†) växten Lotus corniculata Lin., med gula blommor, käringtand, käringgigel. Möller (1790; med hänv. till käringetand). Meurman (1846). —
(1 b) -HARE. zool. den central- o. sydamerikanska gnagaren Dasyprocta aguti Wagn., med gulaktigt glänsande päls; äv. allmännare: gnagare av släktet Dasyprocta Illig.; jfr AGUTI. 1Brehm 1: 372 (1874). FoFl. 1911, s. 280. —
-HARPA, r. l. f. (i sht i folkvisestil) Det första slag, hon på gullharpan slog, / Så ljufligt det månde klinga. SvFolkv. 1: 34. PoetK 1812, 2: 25. Santesson Nat. 75 (1880). —
(1 b) -HAV. (i poesi) guldskimrande hav; äv. bildl. PDAAtterbom i Phosph. 1810, s. 2. I vågor kornets guldhaf rullar. Ingelman 60 (1828, 1843). —
(1 b) -HAVRE. gräset Trisetum flavescens (Lin.) PB, med guldglänsande vippa. Heinrich (1814). SFS 1925, s. 1000. —
-HJÄLM. Tegnér (WB) 5: 136 (1821). Med sin guldhjelm och den fagra brynjan och spjutet Gugner tågar .. (Oden) mot Fenrisulfven. Strinnholm Hist. 1: 187 (1834). Östergren (1926). —
-HJÄRTA.
1) guldsmycke i form av ett hjärta. Ett guldhiärtta för .. 2 dlr. BoupptSthm 15/4 1603. Hedenstierna FruW 188 (1890).
2) bildl.: ”hjärta av guld”, ”hjärta som guld”; jfr GULD 1 f. Mademoiselle Dorinne hade med alla sina små svagheter ett guldhjärta. Ahrenberg Haap. 76 (1894).
3) ss. smekord till l. om person (i sht barn); jfr GULD 1 f, 4. Hagberg Shaksp. 7: 286 (1849). Så säg nu fritt, lilla guldhjärtat mitt, / hvad skulle du önska som allra bäst? VFl. 1913, s. 18. —
-HORN. [fsv. gulhorn, förgyllt horn] särsk. om dryckeshorn av guld. PoetK 1812, 1: 59. Gallehus, by i Ribe, .. varest två märkliga guldhorn påträffades 1639 och 1734. BonnierKL 4: 1013 (1924). —
-HOV, r. l. m. (i poesi o. sagostil) guldskodd hov. Gångaren gode / gnäggar derinne, / skrapar med gullhof / grundmurad graf. Tegnér (WB) 5: 137 (1821). Auerbach (1909). — (1 e) —
-HUNGER. [jfr lat. auri (sacra) fames] jfr -TÖRST. Schroderus Os. 2: 771 (1635). Pygmalion, som af sin glupska guldhunger drefs till förräderi och mord. Böttiger i SAH 50: 353 (1874). —
-HUVA. [fsv. gulhuva] (†) mössa av guldvävnad? guldstickad mössa? FörtHertJohLösegend. 1563, s. 77. Ingen brudgumme aff Adel skall haffwa macht mehra gifwa brud sine, än .. tu par högtidz klädher medh een perla eller gullhufwa utan ädle stenar. Lagförsl. 307 (c. 1606). —
(1 b) -HÅR. (i sht i poesi) guldglänsande hår. Hans rika gullhår föll i vågigt svall. Stagnelius (SVS) 3: 44 (1814). Heidenstam Folkung. 2: 107 (1907). —
(1 b) -HÅRIG. [jfr lat. auricomus, gr. χρυσόκομος] (i sht i poesi) Stiernhielm Parn. 3: 1 (1651, 1668). Högbarmad, smärt, gullhårig, / en ny Aurora kom. Tegnér (WB) 3: 67 (1818). Auerbach (1909). —
-HÖNA.
1) till 1 b, benämning på olika, guldfärgade (guldgröna, röda) skalbaggar; numera bl. om skalbagge tillhörande släktet Coccinella Lin., nyckelpiga; särsk. om arten Coccinella septempunctata Lin., jungfru Marie nyckelpiga; jfr ÅKER-HÖNA. (Sv.) Gullhöna, (t.) Ein grüner kleiner Käfer, (lat.) Cantharis. Schroderus Dict. 24 (c. 1638). Broman Glys. 3: 530 (c. 1740). Schultze Ordb. 1730 (c. 1755). 2NF 20: 193 (1913).
2) (i Jämtl.) till 1 e β: julbröd i form av en höna ruvande på ägg, vilket efter julen förvaras till sådden nedgrävt i sädesbingen. MeddNordM 1899—1900, s. 23 Nilsson FolklFest. 216 (1915). —
(1 c) -INLAGD~02, p. adj. försedd med guldinläggning(ar). Gull-inlagda kristall-pokaler. Atterbom LÖ 1: 127 (1824). Bååth Vagant. 92 (1906). —
(1 e) -INLÖSEN~020. nat.-ekon. i fråga om riksbanks skyldighet att till fastställt pris inlösa till landets myntvärk avlämnat guld; äv. om inlösen av sedlar med guldmynt. RegtRiksdP 1911—20, s. 544 (1922). —
(1 d) -INVÄVD~02, p. adj. invävd med guldtråd. Adlerbeth Buc. 86 (1807). Guldinväfdt siden. KatalIndUtstSthm 1897, s. 242. —
-JETONG. At med en gull-jetton hedra och belöna den, som .. ingifver .. de bästa .. rön uti bi-skötslen. Hernlund Laurel 31 (cit. fr. 1766). SFS 1889, nr 55, s. 38. —
-KALK, sbst.1 bägare av guld; numera nästan bl. om nattvardskalk. Upp. 17: 4 (NT 1526). Böttiger i SAH 52: 88 (1876). —
-KALK, sbst.2 [fsv. gulkalk, kalk(jord) som innehåller guld] (†) guldoxid; guldklorid; (gm kemiska utfällningar framställt) guld i form av pulver. Wallerius Min. 320 (1747). VetAH 1748, s. 51. Ekeberg Nomenkl. 23 (1795). Hvilken uppmärksamhet har icke D:r Chrestiens upptäckt af bruket med Guldkalken (mot kräftknölar) väckt i senare tider! VetAH 1814, s. 243. —
-KALV. [fsv. gulkalver; jfr gyllene kalven (se GYLLENE, adj. 1 a)] särsk. om de i GT omnämnda kalvbilder av guld som vid olika tillfällen dyrkades ss. gudar; vanl. (med anslutning till GULD 1 e β) mer l. mindre bildl., med särskild tanke på den i 2Mos. 32 omnämnda dyrkan av o. dansen kring en dylik gudabild; särsk. i uttr. dans(a) omkring guldkalven, se DANS 1 h γ, DANSA 4 c. Tob. 1: 5 (Bib. 1541). Den stora republiken (dvs. Förenta staterna har) blifvit arbetets förlofvade land, der i trots af all humbug och all dyrkan af guldkalfven menniskovärdet kommer till sin rätt. Svensén Jord. 507 (1887). Tenow Solidar 3: 119 (1907). —
-KAM.
1) i eg. anv. 1Saml. 1: 318 (1773). I håret .. är med en guldkam fästad en lång, nedfallande slöja. Sander i 3SAH 10: 260 (1895).
2) (i poesi) bildl., om tuppkam; äv. (numera knappast br.) om tupp; jfr GULD 1 b. Phosph. 1813, s. 199. Ling As. 449 (1833). —
-KANT. kant av guld (l. guldtråd); förgylld kant; äv. bildl., med anslutning till GULD 1 b. SP 1780, s. 1020. Backman Dickens Pickw. 2: 130 (1871). särsk. (i sht förr) om litet konjak ss. påfyllning i ett glas punsch, ”spets”; jfr GULD 1 f. —
-KANTA, -ning (föga br., Östergren (1926)). förse (ngt) med guldkant; äv. bildl., med anslutning till GULD 1 b; vanl. i p. pf. i adjektivisk anv. Guldkantade blad. Agardh Bot. 1: 273 (1830). Guldkantade glas. Heidenstam Karol. 2: 366 (1898). särsk. [efter eng. gilt-edged i motsv. anv.] bankv. SvDÅb. 1923, s. 64. Obligation, utfärdad af staten, Allmänna hypoteksbanken .. eller Konungariket Sveriges stadshypotekskassa .., betecknar man som guldkantad i enlighet med engelskt språkbruk i fråga om statsobligation (med gyllene kant) för att ange dess höga klass med hänsyn till säkerheten. 2NF 37: 881 (1925). —
(1 d) -KANTILJ. Bellman 1: 158 (1771). Guldcantiljer, ett slags fina spiralsnodder, som afklippas i små stycken samt uppträdas och fästas som perlor. Hagdahl Det bästa 184 (1885). —
(1 b) -KARP. zool. den guldskimrande fisken Coryphæna hippurus Lin., guldmakrill, dorad. Rebau NatH 1: 548 (1879). WoJ (1891). —
(1 e) -KASSA. särsk. bankv. Forssell Stud. 2: 129 (1888). Förhållandet mellan guldkassa och sedelstock regleras i olika länder efter två skilda system: kvotdelstäckningssystemet .. (och) kontingenttäckningssystemet. Sommarin EkonL 1: 165 (1915). —
-KED. (utom i Finl. numera bl. arkaiserande, i sht i poesi) guldkedja. (Han) rychte .. alle sijna gullkeder aff halsen och kastade them midt i siöen. Svart G1 142 (1561). En fin guldked med vidhängande medaljon. Topelius Vint. II. 1: 341 (1856, 1881). På gatan bäres gullked röd, men hemma letas efter bröd. Östergren (1926; ordspr.). —
-KEDJA, förr äv. -KEDJE. [fsv. gull kädhe] OPetri Kr. 327 (c. 1540). En gulkedie medh ett perla hierta. SthmTb. 12/11 1568. Göran Boije, som gifvit en guldkedja i förpantning för krigsfolkets aflöning, uppbar ränta till 26 d:r. Schybergson FinlH 1: 329 (1887). —
-KIS. (numera knappast br.) miner. o. bärgv. guldhaltig kis; förr äv. om kopparmalm med ringa guldhalt. Wallerius Min. 322 (1747). Svafvel med Järn och Guld. Guldkies. Cronstedt Min. 140 (1758). Östergren (1926). —
-KISTA. kista, av guld; kista fylld med l. innehållande guld. Visb. 1: 43 (1572). Högt konstnärligt värde måste tillmätas äfven den ytterst dyrbara guldkista hvari Tut-anchAmons mumie påträffades. 2NF 38: 1004 (1926). —
(1 b) -KLAR. (i sht i poesi) jfr GYLLEN-KLAR. Gellerstedt 2Dikt. 47 (1881). Solen sjunker guldklar i hafvet. Topelius Tänkeb. 62 (1895). —
-KLIMP. (guld- 1541 osv. gul(l)- 1665—1900. gulle- 1688) [fsv. gulklimper] Swedberg Ordab. (c. 1730). I Australien har .. en guldklimp vägande 124 kg. upphittats. NoK 76: 138 (1927). särsk. med tanke på guldets värdefullhet; ofta bildl.; jfr GULD 1 e β. Haffuer iagh satt guld til mijn tröst, och sagt til guldklimpen, Tu äst mitt hopp? Job 31: 24 (Bib. 1541). För en usel guldklimp strider man med hvarandra. Hagberg Pred. 1: 41 (1814). —
(1 e) -KLIPPING. (förr) klippingsmynt av guld. Stiernman Com. 1: 620 (1615). Som hertig af Södermanland präglade Karl år 1598 rutformiga guldklippingar på 8 mark. HHildebrand i 3SAH 23: 78 (1908). —
-KLOCKA. [fsv. gulklocka] dels om klocka (bjällra o. d.) av guld, dels om guldur. BoupptVäxjö 1788. PT 1900, nr 104 A, s. 3. —
-KLORID. kem. Berzelius ÅrsbVetA 1831, s. 193. Guld och klor förenas direkt till guldklorid, AuCl3. Cleve KemHlex. (1883). NoK 76: 144 (1927). —
-KLORUR. kem. Almström Tekn. 1: 272 (1844). Vid upphettning förlorar guldklorid klor och öfvergår till guldklorur, AuCl, ett smutsigt hvitt, i vatten olösligt pulver. 2NF 10: 579 (1908). —
(1 b) -KLÖVER. bot. växten Trifolium agrarium Lin., med gula kronblad. Nyman HbBot. 327 (1858). Lyttkens Växtn. 693 (1910). —
(1 d) -KNYTNING. (†) knytning (spets) av guldtråd; äv. ss. ämnesnamn. Fatab. 1907, s. 107 (1635). Ingen .. skal fördrista sigh, at bruka til eller på Klädher .. Guld- och SilfwerKnytning. StadgaKlädedr. 30/8 1664, s. A 2 b. FörordnConsumtAfg. 1739, s. B 1 b. —
-KONUNG l. -KUNG.
1) [jfr it. il re d'oro i motsv. anv.] till 1 b, i sg. best., benämning på Gustav II Adolf med tanke på hans guldgula hår o. skägg. Guldkungen gula kyllret tog / Och sprang på gångarn hvit. Böttiger 1: 226 (1833, 1856). Wirsén Ton. 234 (1893).
-KOPPAR. benämning på olika guldhaltiga l. guldlika kopparlegeringar; jfr DELTA-METALL. VetAH 1761, s. 78. 2UB 6: 525 (1904). —
-KORN.
2) bildl.; jfr GULD 1 f. Schroderus Os. 2: 650 (1635). De ur erfarenhetens jord framvaskade guldkornen av sanning trotsa smakens växlingar och förgängelsen. Böök 4Sekl. 13 (1928). —
-KORS. [fsv. gulkors] numera ofta om biskopskors. SthmTb. 4/10 1553. Strinnholm Hist. 4: 358 (1852). —
(1 b) -KRAGE. växten Chrysanthemum segetum Lin., med guldgula blommor. Gosselman BlekFl. 147 (1865). Auerbach (1909). —
(jfr 1 b, c, e β) -KROG. [jfr förgylld krog (se FÖRGYLLA 3 b)] (vard.) finare restaurang. VL 1892, nr 289, s. 2. SvD 1929, nr 69, s. 8. —
-KROK. Björkman (1889). WoJ (1891). särsk. [liksom d. fiske, mede med guldkrog(en) efter lat. piscari aureo hamo] (†) i uttr. fiska, meta med guldkrok(ar) o. d., använda (alltför) fina l. dyrbara redskap l. hjälpmedel; göra omkostnader som icke stå i rimlig proportion till resultatet. Schroderus JMCr. 596 (1620). Meetha medh Gullkrook .. (dvs.) Handla medh skada. Grubb 524 (1665). Lindblom (1790; under hamus). —
-KRONA. [fsv. gulkrona]
1) krona (krans) av guld l. sydd med guldtråd. (Han) hadhe påå sitt huffuud ena gullcrono. Upp. 14: 14 (NT 1526). Kåpa, broderad med guldkronor. De Geer Minn. 1: 74 (1892).
-KRYCKAD, p. adj. (tillf.) En guldkryckad käpp. Scholander I. 2: 81 (c. 1870). Berger DrömHelv. 269 (1906). —
(1 b) -KRÄMLA, äv. -KREMLA. svampen Russula aurata (With.) Fr., med citrongul fot o. åtminstone delvis guldgul hatt. Strömbom Svamp. 36 (1881). Lönnegren Svampb. 28 (1895). Romell Lindblad 69 (1901). —
-KRÖNT, p. adj. (i poesi) prydd med guldkrona. Guldkrönt står bruden i skinande sal. Geijer I. 3: 217 (1812). Ling Tirf. 1: 23 (1836). —
(1 b) -KULLA, r. l. f.
1) (numera föga br.) växten Trifolium agrarium Lin., gullklöver. Linné Fl. nr 671 (1755; från Västergötl.). Nyman VäxtNatH 2: 126 (1868; från Västergötl.).
2) i pl.: växten Anthemis tinctoria Lin., med gula blommor. Larsson FlVerml. 229 (1859). Iverus VästmFanerog. 251 (1877). —
-KÄRL, förr äv. -KÄRIL l. -KÄRLE. Beläte på silffuer, eller Gullkärle. Linc. (1640; under emblemma). Fornv. 1916, s. 46. —
(1 c) -LACK. lack(fernissa) med (oäkta) bladguld som ger guldfärg åt föremål som bestrykas därmed; äv. abstraktare. AHB 108: 38 (1881). Oskattbara mästerverk i guldlack. Cassel Östas. 256 (1906). Det japanska guldlacket saknar .. motsvarighet i Kina. NoK 40: 64 (1925). —
-LAD. [fsv. gulladh] (†) guldband, guldbroderat band; särsk. om dylikt band varmed håret sammanhålles; äv. bildl. Somligha lærer hon (dvs. slottsfrun) silke att spinna / och somligha weffua guld ladh. Visb. 1: 64 (1573). Norden har sina egna häfder, och dessas episka grundämne är infattadt i lyriskt guldlad. Ling i SAH 16: 24 (1835). —
(1 c) -LAGD, p. adj. [fsv. gullagdher] (i sht i poesi) inlagd l. belagd l. beslagen med guld. Verelius 150 (1681). Det guld- och jaspislagda / golfvets glada mosaik. Rydberg Dikt. 2: 66 (1891). —
-LAN. bredvalsad tråd av guld l. förgyllt silver. SvForns. 2: 275. Guldlan .. spinnes öfver silke till äkta galloner. Rinman 2: 5 (1789). Cannelin (1921). —
-LAND.
1) land (l. landsdel) med (rika) guldfyndigheter. Indien och dess öknar voro rika guldland. Nilsson Fauna II. 2. 1: 43 (1828). 2UB 5: 123 (1902).
2) [möjl. efter ELDORADO] bildl.: land uppfyllt med rikedomar; härligt land; eldorado; jfr GULD 1 e β, f. Stenbäck Dikt. 19 (1840). För oss med moar, fjäll och skär / Ett guldland dock det är. Runeberg 2: 3 (1847; om Finland). —
(1 b) -LAV. benämning på olika, guldfärgade lavar; numera bl. om laven Xanthoria parietina (Lin.) Th. Fr.; jfr GYLLEN-LAV 1, 2. Liljeblad Fl. 330 (1792). Fries Ordb. 67 (c. 1870). NormFört. 41 (1894). —
(1 b) -LAX. [efter nor. gullaks] den guldfärgade laxfisken Argentina silus Asc. (vanlig utanför Norges kuster). Lilljeborg Fisk. 2: 679 (1888). FoFl. 1907, s. 275. —
-LIK, adj. Så finnes wara sandt, att alt hwad gull-likt glimmar, / Ey klara gullet är. AWollimhaus (c. 1669) i 2Saml. 1: 127. Klint (1906). —
(1 b) -LILJA. benämning på olika, guldfärgade liljeväxter; numera knappast br. utom trädg. om den japanska liljearten Lilium auratum Lindl., vit med guldgula strimmor på blombladen. (Lat.) Lilium aureum, rufum (sv.) GullLilier. Franckenius Spec. D 1 a (1638). Asphodelus .. Affodelört, Kongzspira, Guldlilier. Linc. G 4 b (1640). Abelin TrInomh. 133 (1904). —
-LIST. nästan bl. till 1 c, om förgylld list. Carlberg SthmArchitCont. D 4 a (1740). Hagdahl Det bästa 237 (1885).
Ssgr: guldlist-arbetare,
-fabrik,
-fernissa,
-ram,
-tillvärkning m. fl. —
(1 d) -LITS. (numera knappast br.) frans l. snodd o. d. av guldtråd. OxBr. 11: 735 (1640). NJournD 1860, s. 87.
Ssg: guldlits-kvard. (gull litzqward) (†) ”guldlitser” till garnering o. d. 9 Lodh gull litzqward. BoupptSthm 31/5 1673. —
(1 b) -LJUS, n. (i vitter stil) bildl. Ling As. 666 (1833). Skyarna remnade, ett mjukt guldljus strömmade över fasaderna och luften var ljum och blid. SvD 1928, nr 336, s. 10. —
(1 b) -LOCK, r. (i poesi) guldgul (hår)lock; i sht i pl. Ling Agne 63 (1812). Dens. As. 24 (1833). —
(1 b) -LOCKE. bot. växten Linosyris vulgaris DC, med gula blommor, gullborste. Lyttkens Växtn. 62 (1904). —
(1 b) -LOCKIG. (i sht i vitter stil) som har guldfärgat, lockigt hår; jfr GYLLEN-LOCKIG. Phosph. 1811, s. 110. En guldlockig filmskönhet. Östergren (1926). —
-LOD. tekn. lödmetall (för guldarbeten) innehållande guld, silver, koppar o. kadmium l. (i vissa fall) mässing. Almroth Karmarsch 433 (1839). —
(1 b, c, d) -LYSANDE, p. adj. (i vitter stil) (Idun) skildras som linhvit och guldlysande. Rydberg Myt. 2: 308 (1889). Hallström Skepn. 235 (1910). —
(1 c) -LÄDER. (numera mindre br.) förgyllt läder l. pergament, guldskinn, läder behandlat med läderguldlack; jfr GYLLEN-LÄDER. 1 hyendhe af gull läder. BoupptSthm 4/7 1655. NJournD 1860, s. 183. —
(1 c) -LÄGGARE, r. l. m. tekn. flat hårpänsel (av ekorrsvanshår) använd vid förgyllning. AHB 131: 113 (1887). LdVBl. 1894, nr 116, s. 1. —
-LÄNK. [fsv. gullänker] länk av guld; stundom (i sht förr): guldkedja. Wivallius Dikt. 114 (1641). Den tjocka guldlänken, som från sammetsvästen dinglade ned mot magen. Rydberg 8: 151 (c. 1855). Schlegel o. Klingspor Herald. 101 (1874). —
(1 b) -LÖPARE, m. l. r. den praktfullt guldgröna skalbaggen Carabus auratus Lin. Stuxberg o. Floderus 1: 407 (1900). 2NF 13: 143 (1910). —
-MAKARE. (förr) person som söker göra guld; alkemist. Hiärne 2Anl. 89 (1702). NoK 3: 11 (1921). Ssgr:
(1 b) -MAKRILL. den guldskimrande fisken Coryphæna hippurus Lin., guldkarp, dorad; äv. allmännare, om fisk av släktet Coryphæna Lin. 1Brehm III. 1: 232 (1876). BonnierKL (1924). —
-MALM. malm som innehåller guld; särsk.: malm ur ”fast klyft” med så hög guldhalt att guldet giver malmen dess huvudsakliga värde. Lucidor (SVS) 373 (1674). Rinman (1788). JernkA 1897, s. 53. Job 28: 6 (Bib. 1917).
Ssgr: guldmalms-anvisning,
-art,
-gång,
-smältning,
-streck m. fl. —
(1 b) -MAN, r. l. m. (i sht i poesi) guldfärgad man (på häst). Skaka sin guldman. Östergren (1926). —
(1 b) -MANIG. (i poesi) om häst: som har guldman. Gullmanig fåle. Tegnér (WB) 5: 133 (1821). Östergren (1926). —
-MINA. [efter eng. goldmine] (i sht i översättningar från eng. l. i skildringar från engelsktalande områden, numera föga br.) guldgruva. Kiöping Resa 22 (1667). Rönnholm EkonGeogr. 346 (1907). —
(1 b) -MOLN. (i sht i poesi) guldfärgat l. guldskimrande l. guldkantat moln. Quällens gullmoln fästet kransa. Stagnelius (SVS) 1: 370 (c. 1815). Atterbom Lyr. 1: XII (1837). Fördes vi att bo i glans / Bland guldmoln i det blå. Runeberg 2: 5 (1847); jfr SoS 1916, s. 167. Högberg Vred. 2: 319 (1906). —
(1 b) -MULLVAD~02, äv. ~20. [efter t. goldmaulwurf] zool. (individ l. art av) det sydafrikanska däggdjurssläktet Chrysochloris Cuv., med metallglänsande fäll. Thorell Zool. 2: 129 (1861). 2NF 19: 492 (1913). —
(1 e) -MYNTFOT~02. nat.-ekon. förhållandet att ett lands huvudmynt består av guld o. att myntenheten är lagligen reglerad till viss viktenhet i fint guld (samt att var o. en har rätt, dels att för sedlar l. skiljemynt erhålla guldmynt, dels att för omyntat guld l. utländskt guldmynt erhålla sedlar l. inhemskt guldmynt, dels att fritt exportera l. importera omyntat l. myntat guld). Samtiden 1871, s. 150. Penningväsendet (i Sverge) hvilar sedan 1873 på guldmyntfotens grund. 2NF 27: 1167 (1918). —
-NAGEL. [fsv. gulnaghle, guldspik] (†) guldspik. Schroderus Os. 1: 278 (1635). Wrangel TessPal. 32 (cit. fr. 1735). —
-NYCKEL. (guld- 1741 osv. gull- c. 1606. gulle- 1674)
1) nyckel av guld l. förgyllt silver o. d. Skattmestarens Embete skall thet wara, at han skall bära Rijksens Gullnyckel för Konungen i hans kröningh. Lagförsl. 281 (c. 1606).
2) bildl.; jfr GULD 1 e β. Columbus BiblV L 1 a (1674). Den engelska regeringen hade, sannolikt medelst ”guldnyckeln”, beredt sig tillträde till franska kabinettets hemligheter. Odhner G3 1: 116 (1885). —
-NÅL. Gullnålar medh echta perlor på ändarne. BoupptSthm 9/11 1675. En guldnål med rubiner / håller kåpan hop. Tegnér (WB) 5: 181 (c. 1825). —
(1 b) -OCKRA, r. l. f., äv. (i folkligt spr.) -OCKER, r. l. m. Guldockra .. består af mycket fina qvartssmulor (Kiselsyra) blandade med Jernoxidhydrat, Kalk och Lerjord. Ekenberg (o. Landin) 382 (1890). TLev. 1913, nr 41 B, s. 1. —
-OXID. kem. Berzelius Kemi 2: 435 (1812). Guldoxid Au2O3, svartbrunt pulver, förenar sig lätt med alkalier till salter och benämnes derför äfven guldsyra. Rosenberg OorgKemi 538 (1888). —
-PANT. av guld(föremål) bestående pant. OPetri Tb. 253 (1529). Et Lån af 5 a 600 Specie R:daler, emot Guld- och Silfver-Pant. SP 1780, s. 320. Försäljning af förfallne guld- och silfver-panter. SFS 1830, s. 1061. —
Ssgr: guldpappers-fabrik,
-galon,
-grannlåt,
-krona,
-stjärna m. fl. —
(1 b) -PARI. nat.-ekon. likvärdighet i guld mellan mynt i olika länder med guldmyntfot. Sommarin EkonL 1: 148 (1923). —
(1 d) -PASSEMENT. (†) garnering(ar) l. frans(ar) o. d. av guldtråd. 3 par öffuertug aff suart samet med gull pasement. FörtHertJohLösegend. 1563, s. 54. Guldpassementer på kyller och kaftan. PoetK 1816, 1: 103. —
-PIL, sbst.1 pil av guld; förgylld pil. PoetK 1813, Suppl. s. 258. Hårklädsel à la Sévigné, prydd med en guld-pil. MagKonst 1833, s. 48. —
(1 b) -PIL, sbst.2 (föga br.) om olika arter (artvarieteter) av växtsläktet Salix Lin. med gula blommor l. kvistar. Gullpilen pryder sig med gullgula blomhufvuden. Bremer Nina 523 (1835). Lundell (1893). —
-PLANTS, äv. -PLANS. (i fackspr.) ten av guld; äv. koll. Förhållandet mellan Riksbanken och Myntverket i fråga om inlemning och värdering af guldplantsar. SFS 1875, nr 33, s. 14. 2NF 10: 586 (1908). —
-PLOMBERA, -ing. tandtekn. i sht i p. pf. o. ss. vbalsbst. -ing. Tänderna i hans mun voro guldplomberade. Lindqvist Dagsl. 2: 73 (1900). —
-PLÅT. (stycke av) till plåt uthamrat l. utvalsat guld; guldbläck (se -BLÄCK, sbst.1). Swedberg SabbRo 577 (1701, 1710). Fornv. 1916, s. 51. —
(1 c) -PLÄTERA, -ing. i sht i p. pf. o. ss. vbalsbst. -ing. Guldpläterade knappar. MagKonst 1828, s. 47. SFS 1919, s. 1928. —
-PORT. särsk. (i poesi) bildl.; vanl. med anslutning till GULD 1 b. Franzén Skald. 1: 212 (1824). Vesterns guldport. Runeberg 2: 157 (1830). CGStrandberg 79 (1854). —
-PREPARAT. VetAH 1813, s. 190. Sanokrysin .., guldpreparat, afsedt för behandling af tuberkulos. 2NF 38: 198 (1925). —
(1 c) -PRESSAD, p. adj. utförd medelst guldpressning; försedd med guldpressning(ar). Gulbruna skinnband med guldpressad rygg. Geijerstam KBrandt 28 (1904). Fatab. 1911, s. 131. —
(1 c) -PRESSNING. handlingen att gm pressning anbringa ornamenter av bladguld å ett föremål, ss. en bokpärm; vanl. konkret, om de anbringade ornamenterna. (Bok-)band med dyrbara guldpressningar. NF 2: 801 (1877). Fredr1Tid 52 (1924). —
-PRICKIG. försedd med prickar av guld l. med guldfärgade prickar. Möller (1790). Guldprickiga fjärlar. Stagnelius (SVS) 1: 204 (c. 1815). Östergren (1926). —
-PRODUKTION. om utvinnande av guld ur malm, guldsand osv.; ofta konkret, om den på ngt ställe l. under ngn viss tid utvunna guldmängden. Guldproduktionen utgjorde .. år 1854 .. 180,833 kilogramm. Liedbeck KemTekn. 417 (1864). 2NF 38: 68 (1925). —
(1 a) -PROV. (i fackspr.) prov varigm guldets finhet (en guldlegerings guldhalt) undersökes; äv. konkret, om det undersökta guldet (guldlegeringen). Stiernhielm Arch. K 1 b (1644). SFS 1922, s. 769. —
(1 c, d) -PRYDD, p. adj. prydd med guld (förgyllning, guldsmycken, guldfransar o. d.). Gullprydda rum. Tessin Bref 2: 132 (1754). Gullprydda sköldmöar. Geijer Häfd. 308 (1825). Frack med guldprydd krage. VFl. 1911, s. 31. —
-PRYDNAD. Hallenberg Hist. 1: 261 (1790). På guldprydnader hafva de irländska fynden (från bronsåldern) varit synnerligen rika. Hildebrand FörhistF 602 (1880). —
-PUDER. guldpulver; särsk.: hårpuder vari fint pulveriserat guld (l. koppar) ingår ss. tillsats. Nicander PVetA 1776, s. 98. Jag skyndar att fästa diademet på mitt hufvud, och att strö litet guldpuder uti mina lockar! Hedberg Hel. 25 (1865). WoJ (1891). —
(1 b) -PUDRA, r. l. f. växten Chrysosplenium alternifolium Lin., med gula blommor; äv. allmännare: växt tillhörande släktet Chrysosplenium Lin. Liljeblad Fl. 141 (1792). Lyttkens Växtn. 872 (1911). —
-PUDRAD, p. adj. pudrad l. betäckt med guldpuder; äv. oeg. o. bildl., särsk. med anslutning till GULD 1 b. Kejser Commodi .. gullpudrade peruk. Cederborgh UvT 2: 37 (1809). Den guldpudrade, doftande sälgen. Gellerstedt Hult 98 (1906). —
-PULVER. pulver av guld, pulveriserat guld; av porslinsmålare ss. polermedel användt dylikt pulver innehållande vismutoxid; äv. i fråga om guldimitation; äv. (i sht förr) med. om guldpreparat i pulverform. Forsius Min. 50 (c. 1613). Dalin Arg. 2: 226 (1734, 1754). NoK 3: 53 (1921). —
-PUNKT.
1) punkt av guld (stundom av guldbläck); guldfärgad punkt. En ädelsten med guld-punkter. Möller (1745; under avanturine). Friesen (o. Grape) CodArg. 52 (1928).
2) handel. o. nat.-ekon. i fråga om växelkurs som nått den punkt att en ytterligare stegring l. sänkning skulle göra det lönande att till det främmande landet exportera resp. från det främmande landet importera guld; jfr GULD 1 e. Övre, nedre guldpunkt. LAHT 1882, s. 101. Sommarin EkonL 1: 177 (1915). BonnierKL (1924). —
(1 b, c) -PURPUR. tekn. vid porslinsmålning o. d. använd, röd färg bestående av guld utfällt tillsammans med voluminösa ämnen, ss. tennsyra, lerjord o. magnesia. Berzelius Kemi 2: 439 (1812). BonnierKL 5: 95 (1924). —
(1 b) -PYTTA. benämning på olika, metallglänsande l. röda skalbaggar.
-PÄNNA. Atterbom Minn. 22 (i senare bearbetat brev fr. 1817). S. k. guldpennor tillverkas af aluminiumbrons. 2NF 27: 560 (1918). —
-PÄNNING, äv. -PÄNG. [fsv. gulpänninger]
1) guldmynt; i sht i pl. Ene summo guldpeninge. GR 5: 255 (1528). (Drottning Filippa) förde med sig en stor Guldpenning i Brudskat til några 1000 Ducater. Spole Alm. 1696, s. 28 (lat. källan: denarium aureum vnum). EkonS 1: 252 (1893).
2) guldmedalj; numera bl. hist. samt ngn gg (vard. o. nedsättande) i formen -päng. Han hängde på sej guldpängen. Hammarsköld SvVitt. 2: 195 (1819). En ny belöningspenning af guld, till ett värde af 10 dukater, med samma pregel och storlek som akademiens jetton, och kallad Andra guldpenningen. Ljunggren SAHist. 1: 211 (1886; e. handl. fr. 1799). —
-PÄRLA, r. l. f. litet, pärlformigt guldstycke; av guld l. guldimitation framställd efterbildning av en pärla. BrölBesw. 425 (c. 1670; hdskr. C). Fornv. 1916, s. 28. —
-RAND. [fsv. gulrand]
1) rand l. kant av guld (guldtråd, guldtyg, guldsnören, guldfärg osv.). BoupptSthm 16/2 1685. En kort rock af rödt kläde med guldränder i sömmarne. Björlin Elsa 37 (1879). VFl. 1908, s. 68.
2) bildl.; jfr GULD 1 b. Horisontens gullrand. Phosph. 1810, s. 73. Snön på de östliga bergen färgades redan af en bred guldrand. Palmblad Nov. 2: 41 (1841). —
-RANDAD, p. adj. [fsv. gulrandadher] försedd med guldrand (guldränder).
(1 f) -REN, adj. (i sht i vitter stil) ”ren som guld”; fläckfri; sveklös, bottenärlig. En kristall-klarare, guldrenare enthusiasm har man svårt att finna. Geijer I. 8: 448 (1820). Vi fröjdas åt att skåda / en mästaregestalt, / hvars ädla verk förråda / ett guldrent sinnes halt! Söderberg Rytm. 109 (1907). —
(1 e) -RESERV. bankv. Klercker Cuba 5 (1898). Hopandet af guldreserver i riksbanken. 2NF 23: 1487 (1916). —
(1 b) -RIBS, äv. -RIPS. växten Ribes aureum Pursh., med guldgula blommor. Lilja SkånFl. 158 (1870). BonnierKL 9: 1092 (1926). —
-RIK. rik på guld l. guldföremål. (Guldmynt) saknas fullkomligt i de vestra guldrika områdena (av Sverge under äldre järnåldern). Hildebrand Hedn. 80 (1866). särsk.
a) (i vitter stil, numera mindre br.) om person l. förnämlig byggnad. Tror du väl Äran allena bor i de guldrika Slotten? Dalin Arg. 1: 54 (1754). Guldrika Gylfe. Cnattingius SnE 13 (1819).
b) som innehåller mycket guld; som har stor guldhalt; särsk.: som har rika guldfyndigheter, som är starkt guldförande. SvT 1852, nr 207, s. 2. Brasilien har .. visat sig vara det guldrikaste landet i Sydamerika. UB 4: 295 (1873). Rönnholm EkonGeogr. 257 (1907). —
-RIKEDOM~002, äv. ~200. särsk. till -RIK b. Amerika har .. genom sina guldrikedomar utöfvat ett betydligt inflytande på verldshandeln. UB 4: 293 (1873). Upptäckten af den kaliforniska och australiska guldrikedomen. EkonS 1: 271 (1893). —
-RING. [fsv. gulringer] Jak. 2: 2 (NT 1526). Guldringar med turkoser, / bär hon vppå sin hand. Visb. 1: 310 (c. 1620). (Fru Markurell hade) guldringar i öronen. Bergman Mark. 118 (1919). —
(1 b) -RIS. [jfr fsv. gulris, spö l. stav l. spira av guld] växt av släktet Solidago Lin., med talrika klasar av gula blommor; särsk. om arten Solidago Virgaurea Lin.; jfr GYLLEN-RIS. Linné Fl. nr 754 (1755; från Jämtl.). 2NF 26: 328 (1917). —
(1 b) -RISP. bot. växten Solidago Virgaurea Lin.; jfr -RIS. NormFört. 44 (1894). 2NF 36: 118 (1923). —
(1 b) -ROT. eg.: guldfärgad rot l. rot av växt med guldfärgade blommor; numera bl. trädg. ss. benämning på (den ätliga rotfrukten av) trädgårdsväxten Scolymus hispanicus Lin., med gula blommor; förr äv. om (rot av) växter av släktet Asphodelus Lin., möjl. äv. om (rot av) växterna Chelidonium majus Lin. o. Lilium Martagon Lin. m. fl.; jfr AFODILL-, ASFODILL-, GUL-ROT 2. Tagh gullroot itt lodh. BOlavi 27 a (1578). (Lat.) Asphodelus, Hastula regia (sv.) Affodilroot, Gullrot. Franckenius Spec. A 4 a (1638). Mollet Lustg. D 1 a (1651; fr. texten: Martagons). Kingspear, afodill-rot, gullrot, Asphodelus. Serenius Kkkk 1 a (1757). Jönsson Gagnv. 148 (1910). —
(1 b, c) -RUBIN. tekn. rubinglas vid vars färgning användts guldpurpur. KemT 1900, s. 71. 2UB 7: 232 (1903). —
-RÄGN.
1) ”rägn” av guld; särsk. i fråga om l. med tanke på den grekiska sagan om konungadottern Danae som Zeus besökte under gestalten av nedfallande droppar av guld. (Jupiter var) Snart lijk Amphitryo, snart Gull-Regn. Lucidor (SVS) 209 (1672). Wulff Petrarcab. 192 (1905).
2) bildl. (jfr 3), med anslutning till GULD 1 b. Bellman 2: 197 (1783). Hur ymnigt strödde / Sitt rika guldregn vårens blida sol! BEMalmström 6: 236 (1864). Furorna (stå) i täta led, / af kvällens gullregn stänkta. Söderberg Dikt. 54 (1901). särsk.
a) fyrvärk. om rägnliknande fyrvärkeri; äv. om pjäs varmed dylikt fyrvärkeri åstadkommes. SvTyHlex. (1851). Östergren (1926).
b) [med avs. på bet. jfr växtnamnet BLÅ-RÄGN] prydnadsväxten Cytisus Laburnum Lin., med stora, gula blommor i långa, hängande klasar; äv. allmännare: växt tillhörande släktet Cytisus Lin. Lilja FlOdlVext. 112 (1839). Vårarna, då .. syrener och guldregnen blommade. Segerstedt Händ. 4 (1918, 1926). jfr ALP-GULDRÄGN.
3) bildl. (jfr 2), med anslutning till GULD 1 e. Konungen (har) låtit i nåder falla Guldregn på alle Des trogne Ämbetsmän til belöning. Björnståhl Resa 3: 202 (1778). GHT 1895, nr 260, s. 2.
-havre. landt. De nya Svalöfssorterna gullrägns- och hvitlinghafre. VerdS 126: 14 (1904). Hellström NorrlJordbr. 394 (1917).
-mögel. (i fackspr.) Guldregnsmögel .. sjukdom å guldregn, framkallad af en bladmögelsvamp, Peronospora Cytisi, uppträder i form af bruna fläckar å bladens öfversida. 2NF (1908). —
(1 b) -RÖD. jfr GYLLEN-RÖD. Linc. (1640; under rufus). Ett svall utaf ringlande, guldröda lockar. Wennerberg 3: 63 (1883). Ett stort, guldrött tyg. Siwertz Varuh. 11 (1926). —
-SALT. kem. guldförening som utgör ett ”salt” (i de skiftande betydelser vari denna term tagits); numera bl. om guldklorid l. natriumguldklorid o. med. om det guldhaltiga läkemedelspreparatet sanokrysin. Wikforss 1: 695 (1804). Berzelius Kemi 2: 440 (1812). SFS 1926, s. 54. —
-SAND.
1) guldhaltig sand, guldförande sand; äv.: guldstoft. Finnes och i någhre Strömer Guldsand, såsom i Tago i Spanien, i Ebro i Thracien vthi Turkijt. Forsius Min. 48 (c. 1613). Vaska guldsand. Auerbach (1909). särsk. bildl.; jfr GULD 1 e, f. Det sköna är evigt: med fiken håg / vi fiska dess gullsand ur tidens våg. Tegnér (WB) 2: 26 (1810). Denna väldiga flod (av kolonialvaror för Europa) gick öfver England och afsatte sin guldsand i britternas fickor. Kjellén Storm. 2: 10 (1905).
2) oeg., om guldskimrande sand (av glimmer o. d.); stundom (i sht förr) om dylik sand använd ss. skrivsand; jfr GULD 1 b, 2 a. Linné Gothl. 319 (1745). Skall lacket glänsa af guld- eller silfverkorn, så iströs litet oäkta guld- eller silfversand innan det stelnat. Leufvenmark Vin. 1: 268 (1869). Östergren (1926). —
-SEGRING. (i sht förr) metall. metallurgisk process för guldutvinning ur gyldisk kis med hjälp av bly. Rinman 1: 728 (1788). Bergroth (1887). —
-SERVIS. servis av guld; (starkt) förgylld servis. SP 1780, s. 7. Af det rika bytet erhöll Wrangel Erkehertigens kalesch och guldservis. Franzén i SAH 21: 409 (1841). Tengström Kipling 22 (1899). —
(1 c) -SIRA, -ning (Östergren (1926)). utsira (ngt) med guld (förgyllning, guldinläggningar o. d.); i sht i p. pf. Den guldsirade klingan. Rydberg Myt. 2: 330 (1889). En massiv guldsirad silfverbordservis för 68 personer. PT 1892, nr 248, s. 3. —
-SKATT.
1) skatt av guld (guldföremål, guldmynt); numera nästan bl. i sagor o. d. resp. arkeol. i fråga om fornfynd; äv. bildl. See til at tu behåller itt gott nampn, thet bliffuer wissare än tusende stora gullskattar. Syr. 41: 12 (”42”) (Bib. 1541). Ling As. 459 (1833; bildl.). Den största guldskatt man känner från Sverige .. är en som år 1774 anträffades å ägorna till Tureholm, nära Trosa, i Södermanland. SvH 1: 185 (1903).
2) (†) viss skatteavgift. Städerne .. hafwe waritt wahne .. att vthgöre en Gullskatt, som då kallades, af huar Stadh så myckitt som lengden vthwiser. SUFinlH 2: 88 (1604). —
-SKEDARE, förr äv. -SKEJDER(E) l. -SKEDER(E) l. -SKIDERE. [efter t. goldscheider] tekn. person som skedar guld. Beflita tig vm att beskaffa oss en god forfarin gulskeider. GR 8: 321 (1533). Åkerman KemTechn. 1: 342 (1832). Schulthess (1885). —
(1 b) -SKEN. De klädde på henne gullspända skor, / Så gullskenet bort efter tiljorna for. SvFolkv. 1: 361. Aftonrodnans guldsken. Tranér Anakr. 172 (1829, 1833). Rydberg Vap. 7 (1891). —
(1 b) -SKIFTANDE, p. adj. skiftande i guldfärg. Bremer Strid 63 (1840). De små qvickstjertade, guldskiftande ödlorna. Lundgren MålAnt. 3: 237 (1873). —
(1 b) -SKIMMER. äv. i överförd anv. Ling As. 213 (1833). Förgänglighetskänslan .. adlar hans (dvs. Bellmans) krogkunder och nymfer, den lyfter hans miljö ur vardagligheten och kringgjuter den med drömmens guldskimmer. Lamm UpplRom. 1: 234 (1918). —
(1 b, c, d) -SKIMRANDE, p. adj. En gullskimrande sky. Atterbom i Phosph. 1810, s. 211. Den stora guldskimrande basilikan Maria Maggiore. Rydberg Sägn. 45 (1874). Snart ser jag också leoparden .. med sina hätska, guldskimrande kattögon. Wilhelm SolLys. 231 (1913). —
-SKINN. [fsv. gulskin]
1) [jfr gyllene skinnet (se GYLLENE, adj. 1 a)] (numera knappast br.) om det i sagan om argonauterna omnämnda vädursskinnet av guld l. med gyllene ull. JRudhelius (1662) i 2Saml. 35: 216. Ehrenadler Tel. 841 (1723).
2) (i fackspr.) (stycke) förgyllt (tunt) skinn (läder, pergament); skinn behandlat med läderguldlack; jfr GULD 1 c, ävensom -LÄDER o. GYLLEN-SKINN. 1 Rödt Clädhe sänct (dvs. broderat) och sömadh med gulskin. HSH 37: 2 (1529). Sätt Paddan på Gullskinn, hon hoppar ändå sielff aff. Grubb 785 (1665). 1. Stort hyende, Jnlagdt medh gullskin. BoupptSthm 13/6 1670. Låga skor, merändels af guldskinn. SthmModej. 1856, s. 23. Hudar och skinn, ej hänförliga till pälsverk: .. andra än gull- och silverskinn (må icke från riket utföras). SFS 1916, s. 903. Guld-, silfver- och bronsskinn (för skodon). 2NF 25: 1037 (1917).
Ssgr (till -SKINN 2): guldskinns-bonad, r. l. m. (förr) jfr BONAD d. SthmTb. 10/4 1553. BoupptSthm 8/4 1603.
-dyna, r. l. f. (förr) dyna med överdrag l. inläggning(ar) av guldskinn. GripshInv. 2/5 1548. VgFmT I. 8—9: 87 (1554).
-sko, r. l. f. (-skinn- 1881—1885. -skinns- c. 1885 osv.) Freja 1881, s. 190. Linder Tid. 129 (1924). —
(1 d) -SKIR, n. (i sht förr) tunn o. genomskinlig vävnad av guldtråd l. med inslag av guldtråd; äv. bildl.; jfr GYLLEN-SKIR. OxBr. 11: 688 (1637). Nu min sorg med sång jag söfver / Toners guldskir höljs deröfver. Knös Elfv. 100 (1852). Lundell (1893). —
-SKO, r. l. f. (guld- c. 1755 osv. gull- 1816—1886. gulle- 1886) [fsv. gulsko] sko (äv. hästsko) av guld; äv.: guldskinnssko; jfr GULD 1 c. Hennes häst han ståndar på röda gullskor. SvFolkv. 1: 95. Schultze Ordb. 4324 (c. 1755). Lagerlöf Antikr. 13 (1897). —
-SKODD, p. adj. (tillf.) skodd med guld. Och när som han rider på gångaren grå, / Med guldskodda svärdet i handen. SvFolkv. 1: 243. Rydberg Myt. 1: 254 (1886). —
-SKOLLA, r. l. f. litet stycke (tunn) guldplåt. En liten, tunn, oregelbunden guldskålla. Fornv. 1916, s. 4. —
(1 c) -SKRIFT. [fsv. gulskript] om skrift med guldbläck l. med användande av guld till att belägga l. fylla i de olika tecknen; ofta i bild; i sht i uttr. i l. med guldskrift. I den Eviges bok med guldskrift tecknad är bönen. Stagnelius (SVS) 3: 104 (1817). De fyra första kalifernes namn glindrade på väggarne i guldskrift. Heidenstam End. 189 (1889). —
-SKRIN. [fsv. gulskrin] skrin av guld l. till förvaring av guld (guldsmycken o. d.). Tw giffuer henne titt rödhe gull skrijnn. Visb. 1: 35 (1572). Snoilsky 2: 17 (1881). —
(1 b) -SKRÄPPA l. -SKRÄPPO. (†) om olika arter av växtsläktet Rumex Lin., väl företrädesvis arten Rumex alpinus Lin., ”munkrabarber”; jfr GUL-SKRÄPPA. (Lat.) Hippolapathum hortense, Rhabarbarum Monachorum. (sv.) Stoor Gullskreppo, Munckerabarber. Franckenius Spec. C 3 b (1638). (T.) Lenden-Wurtz .. (sv.) syra eller gull-skräppa. Lind 1: 1096 (1749). (Eng.) Patience, (sv.) stor gull-skreppa, munk-rabarber, (lat.) Hippolapathum. Serenius Kkkk 2 a (1757). —
(1 b) -SKY, r. l. f. (i vitter stil o. poesi) guldfärgad l. guldglänsande l. guldskimrande sky. Ling As. 140 (1833). Lagerlöf Antikr. 364 (1897). —
-SKÅL. [fsv. gulskal]
1) skål av guld. Et vijn, mycket sötare än Nectar, flöt utur stora Silfverkärill uti Gullskålar. Ehrenadler Tel. 13 (1723). 4Mos. 7: 84 (Bib. 1917).
2) (bygdemålsfärgat i vissa trakter) i pl.: växten Ranunculus acris Lin., med gula, skålformiga blommor, smörblomster; jfr GULD 1 b. Linné Fl. nr 507 (1755; fr. Halland). Lyttkens Ogräs 52 (1885; fr. Halland). —
-SKÖRE. tekn. vid kallförgyllning använd, starkt guldhaltig aska, som erhållits av brända linnelappar blötta i en lösning av fint guld i kungsvatten o. som påföres silver, guld eller mässing med en i koksaltlösning doppad kork. Almroth Karmarsch 506 (1839). Schulthess (1885). —
-SLAGARE. handtvärkare som utslår guld (o. andra metaller) till tunna blad; person som förfärdigar bladguld. Wollimhaus Ind. (1652). Auerbach (1909).
-bok. ”bok” (se BOK, sbst.2 1 c) av guldslagarhinnor. Linné Stenr. 70 (c. 1747). Dens. Vg. 124 (1747).
-hinna, r. l. f. ss. mellanlägg vid utslagning av bladguld använd hinna (den yttre, fina hinnan av vissa tarmar hos nötkreatur). Widegren (1788). 2NF 37: 305 (1925).
-SLAGERI1004 l. 0104, äv. 3~002. konsten l. arbetet att utslå guld till tunna blad l. att förfärdiga bladguld (l. bladmetall); äv. konkret, om värkstad för dylikt arbete. Linné Vg. 124 (1747). BonnierKL (1924). —
(jfr 1 e) -SLÄNGANDE, p. adj. [möjl. felaktigt] (†) som ”slänger ut”, strör omkring sig guld? Den rike .. / Gånger i dants hos de guld-slängiande dyre Madamer / Fri för kårg ocsår g; ty kufwar alt gullet sig under. BrölBesw. 41 (c. 1670); jfr NysvSt. 1924, s. 121. —
-SMED, se d. o. —
-SMIDD, p. adj.
1) (numera föga br.) till 1 c: beslagen med guld, försedd med beslag l. inläggningar av guld. Jag som med guld-smidd Wagn plä förr blandt Rooser kuska. Dahlstierna (SVS) 106 (1697). De mörkgröna hingstar frusta nu svårt, / Och skaka de gullsmidda remtygen hårdt. Hedborn 1: 155 (1835).
2) till 1 d, i fråga om kläder: försedd med prydnader av guld (guldgaloner, guldsnören o. d.). Block Progn. 60 (1708). Silfwer- och gullsmidde och galonerade moste the endteligen wara; elliest kunna the intet med heder bära .. titelen (herre, fru osv.). Swedberg Schibb. 454 (1716). En guldsmidd fin hofdräkt. VFl. 1911, s. 31. En guldsmidd lakej bad henne ta plats. Bergman LBrenn. 99 (1928). —
-SMIDE. smidesarbete med guld ss. material; konkret: smidesarbete av guld; vanl. i pl. l. koll.: smidesarbeten av guld, stundom: beslag l. inläggningar av guld. BtFinlH 4: 93 (1562). En sabel, med mycket guldsmide. Nordberg C12 2: 215 (1740). Allehanda smått Guld- och Silfver-Smide. PH 6: 4816 (1758). Bildt Ital. 185 (1896).
Ssg: guldsmides-konst. 2NF 34: Suppl. 929 (1923). —
(1 e) -SMUNK. (gull-) [jfr sv. dial. smunk, skvätt, belopp, tillgång o. d.] (†) skatt av guld(mynt). Men hur går thet ihop? At giöra sådant språng! / Jo, hade jag så sant gull-smunken i min kista / Som thet går an; Min werld wor' mig då ey så trång. Runius Dud. 2: 45 (1713). —
(1 c, d) -SMYCKAD, p. adj. Guldsmyckade herrar och fruar. Runeberg 1: 104 (1832). En rikt guldsmyckad tron. Östergren (1926). —
-SMYCKE. Messenius Disa 27 (1611). Ett Gulldsmyckie medh 16 Demanter och en Stoor Steen mit uthi. BoupptSthm 3/12 1659. Rönnholm EkonGeogr. 203 (1907). —
-SMÄLTNING. Då guldsmältning skall ske, verkställa myntdirektören och myntkamereraren den härför nödiga legeringsuträkningen. SFS 1876, nr 55, s. 7. Därs. 1918, s. 2433. —
(1 c) -SNITT. bokb. förgyllning å en l. flera av en boks gm beskärning uppkomna ytor. SP 1792, nr 58, s. 4. Tre digra manuskript bundna i kalf med guldsnitt. Bergman HNådT 109 (1910). NoK 20: 127 (1923). —
-SNITTAD, p. adj. bokb. försedd med guldsnitt. Halvfr(anska) skinnb(and), guldsnittade. SvD(B) 1928, nr 19, s. 11. —
(1 d) -SNÖRE. [fsv. gulsnöre] snöre av (äkta l. oäkta) guldtråd. GR 13: 212 (1541). En svart uniform med kantband af matta guldsnören. Hellström Kusk. 156 (1910). —
-SOLUTION. (guld- 1768—1872. gulds- 1747) (numera mindre br.) kem. guldlösning. Wallerius Min. 90 (1747). Ahlman (1872). —
-SOT, r. l. f. (i poesi, numera föga br.) jfr -HUNGER. Lucidor (SVS) 367 (1674). Du köpmännens gud, du, den ende vi haft / när af guldsoten själarna frättes. Gripenberg Spillr. 24 (1914, 1917). —
-SPANN, sbst.2, n. [fsv. gulspan] (†) guldspänne; halsband l. diadem o. d. av guld. Then skönaste (kedja) iagh .. bekomma kan, / Bär iagh här in, ther i ett stoort Gulspan. Messenius Disa 26 (1611). Thenne Gullring tagh aff mijn hann, / Och om tin halsz: thetta Gullspan. Dens. Sign. 14 (1612). Soen med guldspann, är dock en so. Rhodin Ordspr. 113 (1807). Gullspann på änne. PoetK 1813, 1: 33. —
(1 d) -SPETS. spets av (äkta l. oäkta) guldtråd. RP 9: 175 (1642). Knypplade guldspetsar. GustStil 55 (1926). —
(1 d) -SPINN, n. [jfr d. guldspind] (numera mindre br.) silke omspunnet med guldtråd. Stiernman Com. 6: 523 (1718). PH 6: 4306 (1756). TaxaStSiötull. 1782, s. 24. —
-SPINNARE. (numera mindre br.) gulddragare. BoupptSthm 28/3 1673, Bil. Meurman (1846; med hänv. till gulddragare). —
-SPINST. [jfr t. goldgespinst] tekn. jfr -SPINN. Med guldspinst förstås en bomulls-, silkes- eller glansgarnstråd, som tätt omspinnes med en tunt tillplattad koppartråd för att åt snöret förläna största möjliga böjlighet. NoK 14: 74 (1922). —
-SPIRA, r. l. f. [fsv. gulspira]
1) spira av guld. Hoffmästarens rätte Embete skall wara, att han .. skall bära Rijksens Guldspira för Konungen i hans kröning. Lagförsl. 279 (c. 1606). Östergren (1926).
2) växt av släktet Lysimachia Lin., med gula blomvippor; särsk. om arten Lysimachia vulgaris Lin.; jfr GULD 1 b samt LYS-BLOMSTER, LYSING. VetAH 1774, s. 24. Östergren (1926). —
(1 d) -SPÄND l. -SPÄNT, p. adj. (†) försedd med guldspänne; äv. (om person): prydd med guldsmycken (”guldspann”) o. d.? rik? Gullspända skor. SvFolkv. 1: 255. Dhe guldspente håller jagh intett för att böra wara inter stipendiarios. Annerstedt UUH Bih. 1: 403 (i handl. fr. 1653). —
-STARK. fotogr. om guldbad: (starkt) guldhaltig. Bilderna bli .. hållbarare ju guldstarkare badet har varit. PriskurFotogrArtikl. 1900, s. 100. —
-STAV. [fsv. gulstaver (i bet. 2)]
1) stav av guld. Brutus .. skall .. hafva bragt Apollo till föräring en guldstaf, innesluten uti en till den ändan urhålkad staf af benved. Kolmodin Liv. 1: 137 (1831).
2) (†) guldbokstav. Läsa sin skyldighet .., skrefven med guld-stafvar. Dalin Arg. 1: 225 (1733, 1754). Iduna 4: 146 (1813). —
(1 b) -STEKEL. zool. stekel tillhörande familjen Chrysididæ Leach, med stark metallglans, i vissa fall guldglans. Retzius Djurr. 95 (1772). VetAÅrsb. 1913, s. 266.
Ssgr (zool.): guldstekel-familj(en),
-larv m. fl. —
-STEN. [fsv. gulsten (i bet. 2)]
1) (numera bl. tillf.) guldhaltig sten; äv. (i poesi): gatsten av guld. Wallerius Min. 321 (1747). Heinrich (1814). Så låter allenast helt nära Guds stad / Silfklockornas ljufliga klang. / O, finge jag der / Lustvandra på klara gullstenar! Hedborn 1: 190 (1840).
2) [efter gr. χρυσόλιϑος] (†) miner. krysolit? topas?; jfr GULD 1 b. Stephanius CollMin. F 3 a (1687). Melin 2: 1204 (1853). —
(1 d) -STICKAD, p. adj. (i sht i fråga om ä. förh.) försedd med broderier av guldtråd, stickad l. broderad med guldtråd; jfr GYLLEN-STICKAD. Guldstickat cläde. VarRerV 19 (1538). En guldstickad purpurmantel. Crusenstolpe Mor. 2: 203 (1840). Röd guldstickad tröja. Rydberg Vap. 45 (1891). —
(1 d) -STICKARE. (i sht i fråga om ä. förh.) person som broderar med guldtråd. Möller (1745; under brodeur). Lundell (1893). —
(1 d) -STICKERI. (i sht i fråga om ä. förh.) guldbrodering; vanl. konkret. En narr är en narr, äfven om han .. bär röd tröja med guldstickerier. Rydberg Vap. 50 (1891). KyrkohÅ 1907, s. 101. —
(1 d) -STICKNING. (i sht i fråga om ä. förh.) guldbrodering; vanl. konkret. Ehrenadler Tel. 102 (1723). Hallström Legenddr. 122 (1908). —
-STIFT, förr äv. -STIFTA o. -STIFTE. stift av guld, t. ex. tandtekn. dylikt stift för fastsättande av löstand l. tandkrona m. m.; äv. i bild. Tranér Anakr. 198 (1830, 1833). Byzantinsk eller monumental mosaik förfärdigas mest i Venedig och utom de kulörta emaljstiften användas dertill både silfver och guldstift. Hagdahl Det bästa 104 (1885). Östergren (1926). särsk. (förr) om ett slags prydnader på kläder, band o. d., väl i allm. bestående av ett stift med huvud av guld (l. förgyllt huvud); jfr DOPP, sbst.1 3. (Vi hava uppburit) guldstiffte 90 par, som toges aff en svartt sammetz tröije. GR 25: 301 (1555). Någre guldstiffter, slagne på silckis binnicker, woge .. 12 lod 1 ort. FörtHertJohLösegend. 1563, s. 18. En (livkjortel) aff swartt samet i ruteuerch, ärmerne besatte med runde och trekanttige guldstiffter, genomdragne med huit schijrduch. Därs. 66. En (”tabert”) af fiolbrun gyllenduk, fodrad med zobel, och prydd med 37 hvitt och blått emaljerada guldstift. VittAH 5: 155 (1564). Perleladh om 9 lodh mz 9 gullstiffter. Rudbeckius MemQvot. 80 a (1635).
Avledn.: guldstiftad, p. adj. tandtekn. fastsatt med guldstift. Guldstiftade tänder. Östergren (1926). —
-STOFT.
1) stoft av guld; fint pulveriserat guld; akvarellfärg bestående av guldpartiklar i vattenlösligt bindeämne. Wallerius ChemPhys. II. 3—4: 430 (1768). EkonS 1: 253 (1893).
2) bildl.; jfr GULD 1 b. Guldstoftet på blommans blad. Thorild 1: 63 (1784). Solen .. fyllde rummet med dansande guldstoft. Bergman Dröm. 201 (1904). —
-STOL.
1) stol av guld; förgylld stol. Schultze Ordb. 4853 (c. 1755). Kung Ring sköt tillbaka sin guldstol från bord. Tegnér (WB) 5: 32 (1825). Sätt paddan på guldstol, så hoppar hon åter ned i pölen. Granlund Ordspr. (c. 1880).
2) [jfr motsv. anv. av eng. king's cushion] underlag att sitta på, åstadkommet därigenom att två personer, vilka (vanl. ss. uttryck för hyllning) skola bära en tredje, sammanfläta sina händer; i sht i uttr. bära ngn i l. på guldstol (gullstol); jfr GULD 1 f, 4. Barnet bör på Guldstol bäras, / Och tilönskas allsköns frögd! Dalin Vitt. II. 4: 138 (1750). Efter talet bars Wennerberg på gullstol rundt platsen mellan nationsborden, omgifven af fanorna och under afsjungandet af ”Sjung om Studentens lyckliga dag”. PT 1901, nr 113 A, s. 3. (Kvinnorna flydde med) sjuka och orkeslösa mellan sig i guldstol. Heidenstam Folkung. 2: 272 (1907). —
-STRECK. särsk. bärgv. långsträckt, guldförande fyndighet i ”fast klyft”; samling av efter varandra i samma längdriktning liggande, guldförande fyndigheter. Forsius Min. 48 (c. 1613). BEMalmström 6: 245 (1844; i bild). —
-STRIMMA, r. l. f.
1) strimma l. remsa av guld (bladguld). Linc. (1640; under virgatus). Lenhardtson Tandl. 143 (1897).
2) bildl.; jfr GULD 1 b. (Den underbara fågelns) fjädrar voro gröna och purpurfärgade, genomtindrade af praktfulla gullstrimmor. PoetK 1816, 2: 21. Almqvist Amor. 1 (1822, 1839). —
-STRIMMAD, förr äv. -STRIMD, p. adj. särsk. (i poesi) till -STRIMMA 2; jfr GULD 1 b. Phœbi Hestar fnyyste / För then Guld-strjmde Wagn. Spegel GW 148 (1685). Ekelund Syn. 125 (1901). —
-STRIMMIG, adj. särsk. (i sht i vitter stil) till -STRIMMA 2; jfr GULD 1 b. Ett gullstrimmigt norrsken. Ling As. 289 (1833). Forsslund Storg. 121 (1900). —
(1 b, c, d) -STRÅLANDE, p. adj. (i vitter stil) Leopold 3: 487 (1794, 1816). Den rymliga, guldstrålande salen Valhall. Strinnholm Hist. 1: 175 (1834). Brudens gullstrålande hår. Wirsén Ton. 82 (1893). —
-STRÄNG, r. l. m. sträng av guld l. överspunnen med guld; förr äv.: guldtråd, draget guld. (T.) Gezogenes Gold, (sv.) draget guld eller guld-sträng. Lind (1749; under gold). Brage, hin gamle, / griper i guldsträng. Tegnér (WB) 5: 138 (1821). MeddSlöjdF 1899, 2: 45. —
-STRÖM. särsk. bildl., till 1 e β. Kolonierna utsögos för moderlandets (dvs. Spaniens) räkning, hvilket drog till sig guldströmmen från Peru utan att skörda något gagn deraf. Svensén Jord. 550 (1887). Rig 1919, s. 67. (†) Hvart skal jag min torstiga anda nu skicka, / At gull-strömmar dricka, / Som, utan den saften, försmäcktar och pinas, / Och aldels förtvinas. Nordenflycht QT 1745, s. 141. —
-STYCKE. [fsv. gulstykke] stycke guld; äv.: guldmynt. VinkällRSthm 1584. Triewald Förel. 1: 6 (1728, 1735). Auerbach (1909). —
-STÄNK. särsk. (i sht i vitter stil) i jämförelse o. bildl.; jfr GULD 1 b. Aventurin-glaset, med liksom guldstänk i en bernstenslik massa. NF 5: 1270 (1882). Det var i själva verket underbart vackert med lövträdens guldstänk i furornas mörker. Siwertz Sel. 2: 85 (1920). —
(1 b) -SVAVEL. [jfr t. goldschwefel] (numera föga br.) tekn. antimonsvavla, antimonpentasulfid, antimonpersulfid; äv.: gul svavelarsenik, auripigment. SvMerc. 2: 85 (1756). VaruförtTulltaxa 1: 411 (1912). —
(1 d) -SYDD, p. adj. guldbroderad. Ekelund Fielding 345 (1765). Guldsydda, höga turbaner. Fahler VDikt. 21 (1914). —
-SYRA, r. l. f. (†) kem. guldoxid. Berzelius ÅrsbVetA 1845, s. 148. Rosenberg OorgKemi 538 (1888). —
-SYRAD, p. adj. (†) kem. Guldoxid .. förenas med baser till salter, som fått namn af guldsyrade salter. Almström Tekn. 1: 271 (1844). —
(1 e) -SÄCK. säck (påse) med guldmynt. SthmTb. 4/7 1552. Åsnan medh en Gullsäck, winner fasta Städer. Grubb 893 (1665). Tag denna guldsäck: det är din andel af gårdagens byte. Palmblad Nov. 3: 28 (1817, 1841). —
-SÖKARE. jfr -GRÄVARE, -VASKARE. Wikforss 1: 696 (1804). Ingen må tro att guldsökarens och guldvaskarens yrke är utdödt. Ymer 1914, s. 310. —
-SÖKERI1004 l. 0104, äv. 3~002. (föga br.) jfr -SÖKARE. Nyblom Twain 2: 157 (1874). Östergren (1926; angivet ss. sällsynt). —
(1 d) -SÖMMAD p. adj. (i sht i vitter stil) guldbroderad. Dalin Hist. 1: 639 (1747). En guldsömmad sidenmantel. Strinnholm Hist. 1: 405 (1834). MeddSlöjdF 1886, s. 33. —
-TACKA, r. l. f. (fyrkantig) stång av guld, guldbarr. (T.) Goldstange .. (sv.) guldstång, guldtacka. Wikforss 1: 695 (1804). Östergren (1926). —
-TALK. (†) guldfärgad talk; äv. om guldskimrande glimmer, kattguld; jfr GULD 1 b, 2 a. Linné SystNat. (1735). Rinman (1788). —
-TALLRIK. tallrik av guld; äv. (tillf.): tallrik med guldmynt på; jfr GULD 1 e. Konungen åt på guldtalrekar, som voro massiva som tenn tallrekar. FoU 20: 325 (1783). Palmblad Nov. 3: 36 (1817, 1841). —
-TAND.
1) i eg. anv.: artificiell tand av guld. Kiöping Resa 117 (1667). jfr: När barn fälla tänderna böra de straxt kasta dem på elden och säga 3 gånger: ”Du mus, du mus, gif mig en bentand för en gulldtand!” Rääf Ydre 1: 130 (1856).
2) (i poesi) bildl.; jfr GULD 1 b. Lågan slår / guldtand i tak och sparrar. Tegnér (WB) 5: 100 (1825). —
-TAVEL, förr äv. -TAFFEL. (arkaiserande) brädspel av guld; i sht i uttr. leka l. spela guldtavel. Min fästeman sitter i berget inne / Och spelar gulltaffel så gerna. SvFolkv. 1: 35. De lekte gulltafel. Därs. 113. (Kungen) ber henne slå sig ner vid tavelbordet och spela guldtavel med honom. NoK 29: 160 (1924). —
-TID. särsk. (numera föga br.) bildl.: gyllene tid (se GYLLENE, adj. 2 a α); guldålder; jfr GULD 1 f. 1500-talet .. var Guld-tiden för Litteraturen i Italien. Björnståhl Resa 1: 500 (1773). Franzén Skald. 7: 252 (1833). —
-TINKTUR. (förr) guldhaltig tinktur; ”drickbart guld”; tinktur varmed man trodde sig kunna sönderdela guld l. förvandla oädla metaller till guld. Scherping Cober 2: 400 (1737). Kan nu intet den prætenderade Gull-tincturn tingera Silfret, så är ock klart at den är falsk. Wallerius ChemPhys. 1: 110 (1759). Rinman 1: 716 (1788). Han kan all verldens pest med gull-tinctur curera. Bellman Gell. 111 (1793). Dalin (1852). bildl. Bränvinet var Aulangos egentliga modernäring; bränvinet var dess guldtinktur och källan till dess rikedom. Topelius Vint. I. 2: 71 (1867, 1880). —
(1 b) -TISTEL. (föga br.) bot. växten Scolymus hispanicus Lin., gullrot. SvTyHlex. (1851). 2NF 24: 1354 (1916). —
(1 d) -TOFS. tofs av guldtråd. Spanskrör med emaillerad Guldknapp, jämte band, med små Guldtofsar. SP 1780, s. 924 (”911”). En violett sammetsdyna med guldgaloner och guldtofsar. MeddSlöjdF 1899, 2: 29. —
(1 b, c) -TON ~tω2n. färgton sådan som hos guld l. åstadkommen gm användande av guldfärg; guldglänsande l. guldskimrande färgton. Eneroth Pom. 2: 14 (1866). Konrad Lenz, .. lärjunge af .. Amberger, utmärkt genom den mjuka guldtonen i sin kolorit, målade historiska .. ämnen på trä. Cederschiöld Riehl 2: 74 (1878). Den eleganta möbelns förnäma verkan förhöjes ytterligare genom de vackert stämda, af en gemensam guldton sammanhållna färgerna i träinläggningen. Upmark Möbl. 68 (1913). —
-TONING. fotogr. toning medelst guld(ton)bad. Enkel guldtoning. Roosval Schmidt 234 (1896). Kombinerad guld- och platinatoning. KemT 1907, s. 4. —
(1 b) -TOPAS. BoupptSthm 28/9 1675. S. k. guldtopaser, hvilka f. n. mycket användas som billigare smycken, äro nästan utan undantag glödgade ametister eller rökqvarts. NF 18: 495 (1894). —
(1 b) -TRAV, r. l. m.
1) växten Oenothera biennis Lin., med stora, gula blommor. Liljeblad Fl. 131 (1792). 2NF 20: 515 (1914).
2) (föga br.) växten Solidago Virgaurea Lin., med gula blommor, gullris. Lyttkens Ogräs 23 (1885). —
(1 c) -TRYCK. (i sht i fackspr.) om tryckning av bokstäver l. ornamenter (å bokband m. m.) med (äkta l. oäkta) bladguld; äv. om färgtryck (å tyger, tapeter m. m.) i guldfärg; vanl. konkretare. Guldtryck å tyger. ExposSlöjdprodSthm 1847, s. 96. Gravyrer för relief- och guldtryck på bokpermar. UB 1: 595 (1873). Man kan .. få se naturelltapeter i 15—20 färger, ja, till och med i ”guld”- (= brons-)tryck. 2UB 8: 199 (1900). —
(1 c) -TRYCKNING. (i fackspr.) abstr. o. konkret; jfr -TRYCK. ExposSlöjdprodSthm 1847, s. 62. MeddSlöjdF 1893, s. 62. —
(1 c) -TRYCKT, p. adj. (i fackspr.) jfr -TRYCK. Anbringning af titeln i guld- eller färgtryckta bokstäfver. Steffen EnglVärldsm. 300 (1898). —
(jfr 1 d) -TRÅD. [fsv. gulthradher] eg. o. oeg.; jfr GYLLEN-TRÅD. Äkta guldtråd, tråd av guld l. av fint silver överdragen med guld. Halväkta guldtråd, särsk. om förgylld koppartråd. Oäkta guldtråd, särsk. om koppartråd som gm beröring med zinkångor på ytan förvandlats till mässing. GR 24: 30 (1553). (I Lyon) consumeras .. i gulltrå hvart åhr 3 a 400,000 marcker silfver. Swedenborg Res. 79 (1737). Almroth Karmarsch 239 (1838). Broderierna äro utförda av guldtråd och silke i flera färger. GustStil 55 (1926). —
(1 e β) -TRÄL. (i vitter stil) The lågsinta Guldträlar. Runius Dud. 2: 103 (1699). Dalin Arg. 1: 342 (1733, 1754). —
(1 d) -TRÄNS. träns av guldtråd (använd särsk. på uniform o. d). Uniformsmössa med guldträns. BoupptSthm 29/8 1659. Döss o. Lannge 123 (1908). —
-TRÄNSAD, p. adj. prydd med guldträns(ar). Andersson MickelR 180 (1900). Uniform med guldtränsad mössa och kokett kokard. VFl. 1913, s. 121. —
(1 d) -TYG. guldvävnad; tyg med inslag av guldtråd l. med invävda blommor o. d. av guldtråd; guldbroderat tyg; guldbrokad; jfr GYLLEN-TYG. OxBr. 11: 736 (1640). Öfver rustningen bar han en kappa, som syntes vara af finaste guldtyg. Stiernstolpe DQ 3: 151 (1818). Öfverst (i likkistan) låg en hufvudskål med en mössa, som bestod af tjockt guldtyg. Brunius Metr. 433 (1854). I kistorna (på Bjälbo) lågo kjortlar av guldtyg. Heidenstam Svensk. 1: 155 (1908). —
(1 e) -TÄCKNING. bankv. o. nat.-ekon. förhållandet att i ett land med guldmyntfot riksbankens utelöpande sedlar med visst belopp äro täckta av bankens (på visst sätt beräknade) guldförråd. BtRiksdP 1901, Saml. 1. I. 3: nr 26, s. 9. 2NF 38: 1022 (1926). —
-TÄRNING. En guldtärning om 1 tumbs lengd, bredd och högd. Triewald Förel. 1: 5 (1728, 1735). särsk. (numera bl. arkaiserande) i uttr. spela guldtärning, i fråga om spel med tärningar av guld; jfr -TAVEL. Så gångar han sig uti höga lofts bur / Och spelte gulltärning med sin unga brud. SvFolkv. 1: 22. Atterbom i PoetK 1816, 1: 41. —
(1 b) -TÖRNE. bot.
1) (mindre br.) växten Ulex europaeus Lin., med stora, guldgula blommor, ärttörne. Arrhenius Jordbr. 3: 100 (1861). Holmström Naturl. 2: 178 (1889).
2) (föga br.) växten Rosa lutea Mill., med gula blommor, gulros. PrisförtAlnarpTrädg. 1892, s. 41. —
(1 e) -TÖRST. häftigt begär efter guld l. rikedom. Triewald Lärespån 5 (c. 1710). En tid, som är mindre förpestad af guldtörst än vår. Quiding Hvidehus 167 (1899). —
(1 e) -TÖRSTIG. jfr -TÖRST. Kempe Graanen 37 (1675). Guldtörstige äfventyrare från Europa sletos (efter Amerikas upptäckt) om dess skatter. Svensén Jord. 485 (1887). —
-UR, n. BoupptSthm 11/2 1676. Kors, hvad blomster, flor, / Silkesstrumpor och skor, / Och guldur, guldur, guldur, min bror! Bellman 3: 234 (1790). Östergren (1926). —
-UTVINNING~020. abstr. o. konkret; jfr -PRODUKTION. Rysslands guldutvinning utgör blott 1/8 af Californias och Australiens sammanlagda. UB 4: 302 (1873). NoK 76: 140 (1927; abstr.). —
-VAGN.
1) (i sagor, barnvisor o. d.) vagn av guld; äv. (i vitter stil) bildl.; jfr GULD 1 b. Så länge den strålande Solen / Himmelens guldvagn kört, ej en skönare flicka hon skådat. Stagnelius (SVS) 3: 85 (1817). Liten pilt har en guldvagn. SvBarnb. 1: 2 (1886). Norlind Skatts. 58 (1918).
2) [möjl. urspr. med tanke på hakkorset ss. symbol för det rullande solhjulet] (i Smål. o. folklor.) julbröd i form av ett hakkors. MeddNordM 1893 —94, s. 29. Nilsson FolklFest. 216 (1915). —
(1 e) -VALUTA. bankv. o. nat.-ekon. valuta i guld. BtRiksdP 1869, Saml. 1. II. 1: nr 30, s. 13. FFS 1895, nr 27, s. 16. —
(1 b) -VARG. (numera föga br.) hundarten Canis aureus Lin., vars päls på buksidan är gulröd l. ljusgul, schakal. Modeer PVetA 1788, s. 17. Östergren (1926). —
-VASKERI1004 l. 0104, äv. 3~002. guldvaskning; vanl. konkret: plats där på primitivt sätt guldvaskning sker för hand. Palmblad LbGeogr. 225 (1847). 2NF 29: 808 (1919). —
-VASKNING. urskiljande av nativt guld ur guldförande, lösa jordlager medelst vattenbehandling. Ödmann MPark 298 (1800). 2NF 28: 403 (1918). —
-VATTEN.
1) guldtinktur, ”drickbart guld” o. d.; numera bl. ngn gg [efter t. (Danziger) goldwasser] om spritdryck innehållande små stycken av bladguld; jfr GYLLEN-VATTEN. Forsius Min. 50 (c. 1613). Jag tvättade Madame Webers bländade ögon med et gull-vatten. Tessin Bref 1: 67 (1751).
-VIKT. [fsv. gulvikt]
1) i eg. anv.: guldets vikt; vikt i guld; vikt (viktsystem, viktlod, viktmått), förr äv. våg som användes vid vägning av guld. OPetri Tb. 166 (1527; uppl. 1929). 1. lijten Gullwicht, med låda under och 3. str Andra lösa Skåhlar dertill. BoupptSthm 1680, s. 93 a (1673). Derpå blef den elixivierade jorden vägd på Gull-vigt och examinerad, samt Salterna vägde och försökte. VetAH 1759, s. 110. 1 karat guldvigt, = 2/3 lod, måste noga skiljas från 1 karat diamant- eller perlvigt som blott är = 1/10 qvintin. Almström Handelsv. 69 (1845). Auerbach (1909).
2) mer l. mindre bildl. The wijse wägha sijn ord medh guldwigt. Syr. 21: 25 (Bib. 1541). Wegh icke tin wälgärning medh Gull wicht. SvOrds. C 7 b (1604). Märk, huru försigtigt, huru på guldvigt Tessin här väger sitt omdöme! Crusenstolpe Tess. 4: 363 (1849). (Norbeck) vägde mer än en gång på guldvigt hvarje betyg, innan han slutligen afgaf det. SvBL 7: 367 (1877). Quennerstedt StrSkr. 2: 347 (1902, 1919). —
-VINGAD, p. adj. (i vitter stil) ofta bildl.; jfr GULD 1 b. Gull-wingade .. / .. Skytten / .. Astrild Fröjas Son. Stiernhielm Herc. 98 (1658, 1668). Gullvingade fjäril, hur yr och täck / Du sväfvar i rosornas doftande häck! Stagnelius (SVS) 2: 80 (c. 1820). Aldrig förr grep Merkurius med sådan ifver sina gullvingade skor. Wulff Petrarcab. 58 (1905). —
-VINGE, i bet. 1 r. l. m., i bet. 2 m. l. r.
1) (i poesi) vinge av guld; guldglänsande vinge; jfr GULD 1 b. Stiernhielm Cup. 7 (1649, 1668). Ling As. 341 (1833).
2) zool. fjäril av släktet Polyommatus Latr., med i allm. rödgula l. blåvioletta, sidenglänsande vingar; jfr GULD 1 b. 1Brehm III. 2: 87 (1876). 2NF (1908). —
(1 d) -VIPPA, r. l. f. (numera knappast br.) tofs av guldtråd. Så snörade de henne med guldsnören små, / Och femton guldvippor uppå marken hon drog. SvForns. 2: 322. Carl XI AlmAnt. 256 (1693). —
(1 d) -VIRKAD, p. adj. (numera bl. i högre stil) vävd av l. invävd med guldtråd. 1 gulvirkat täcke medh doper omkringh. KKD 7: 179 (1708). Idel härlighet är hon, konungadottern i gemaket: af guldvirkat tyg består hennes dräkt. Psalt. 45: 14 (Bib. 1917). —
(1 b) -VIVA.
1) om gulblommiga växter av släktet Primula Lin.; särsk. om arten Primula veris (officinalis) Lin. Schroderus Dict. 24 (c. 1638). Hallström Händ. 120 (1927).
-VÅG, sbst.1, pl. -ar.
2) bildl.; jfr -VIKT 2. Fries 2Linné 1: Bil. s. 41 (cit. fr. 1741). (Fru Cecilia) vägde på guldvåg hjärtats rätt och huvudets. Bergman JoH 240 (1926). —
(1 b) -VÅG, sbst.2, pl. -or. (i vitter stil) guldglänsande våg (av vatten l. hår o. d.). PoetK 1813, 2: 27. Söderberg Dikt. 33 (1901). —
(1 b) -VÄPPLING. bot. växten Trifolium agrarium Lin., gullklöver; jfr GYLLEN-VÄPPLING. Högberg Fl. 190 (1843). Klint (1906; under gulväppling). —
-VÄRDE.
1) bankv. o. nat.-ekon. gulds värde i förhållande till ngt annat; (åsatt l. lagstadgat) värde i guld; jfr GULD 1 e. NF 19: 362 (1895).
3) bankv. o. nat.-ekon. värde som ett guldmynt har gm den kvantitet fint guld som det innehåller; jfr GULD 1 e. Ett (mynt) af det guldvärde och den vigt, som .. befunnits .. motsvara .. tiofrancs-stycket. SFS 1868, nr 30, s. 21. —
-VÄRK, n. anläggning för brytande av guldmalm o. utvinning av guld. VDAkt. 1749, nr 451. WoJ (1891). —
(1 d) -VÄVARE. (i sht förr) person som framställer vävnadsarbeten av guldtråd l. med guldtråd ss. inslag. GR 29: 256 (1559). Nordensvan SvK 11 (1892). —
(1 d) -VÄVD, p. adj. vävd av guldtråd l. med inslag av guldtråd. Mantlar omtalas, som varit Gullväfde. VittAH 8: 164 (1794, 1808). Waldenström Österl. 798 (1896). —
(1 d) -VÄVNAD. vävnad av guldtråd. En spindelvävstunn och skylätt guldvävnad. SvD(B) 1929, nr 172, s. 9. —
-ÅDER l. -ÅDRA.
1) (icke i fackmässigt spr.) guldförande bärgartsgång l. malmfyndighet (numera särsk. av mindre storlek). The Guldådhrar som wore j thette Rijket (dvs. Macedonien). Lælius Bünting Res. 2: 96 (1588). TT 1898, Allm. s. 116.
2) bildl.; jfr GULD 1 e, f. Tegnér (WB) 3: 240 (1819). Rundt om i Europa började man (inom folkloristiken) söka efter folktraditionens guldådra, och öfverraskande rika skatter bragtes i dagen. NordT 1888, s. 556. —
1) lycklig o. oskuldsfull tidsålder som enl. skilda religioner utgjort det första skedet i mänsklighetens historia; den äldsta av de ”fyra världsåldrarna”; ofta allmännare: lycklig l. oskuldsfull tidsålder. Atterbom i PoetK 1816, s. III. Den tidpunkt, då .. Asarnes rena gullålder på Idavallen upphörde. Dens. VittH 105 (1845). All den jublande lyckokänsla .., som .. från herdarnes oskuldsfulla guldålder till sena .. dagar fyllt .. varje älskande sinne. Castrén Creutz 165 (1917).
2) bildl.
a) tid under vilken ngt står synnerligen högt l. nått sin fulländning, blomstringstid (för litteratur l. konst l. näringar o. d.). Hof PhilosGr. 19 (1782). (Duns Scotus) är den siste store representanten för skolastikens guldålder. Rein Psyk. 1: 148 (1876). Ludvig 14:s tid är ock den franska litteraturens och konstens guldålder. Pallin NTidH 95 (1878).
b) (numera föga br.) i fråga om enskild person: tid under vilken ngn har det synnerligen bra. Björnståhl Resa 1: 409 (1772). De inflytelserikaste platserna tyckas enkom till för de minst förmående. Det är medelmåttornas guldålder. Heidenstam Dag. 96 (1905, 1909). —
-ÄPPLE. [fsv. guläple]
1) (i sht i sagor, barnvisor o. d.) äpple av guld; gyllene äpple; guldglänsande äpple; jfr GULD 1 b. Visb. 1: 298 (c. 1620). De Gull äpplen som voro plåckade uti den Hesperidiske Trägården. Ehrenadler Tel. 15 (1723). Derunder (dvs. under granen) sitter ett litet barn / och leker med guldäpplen. Landsm. V. 5: 39 (1886; i barnvisa fr. Södermanl.). Han hittade ock ett vackert gull-äpple och det tog han på sig. FoF 1914, s. 39. särsk.
a) herald. jfr GLOB 1 b. Guldäpplet i Upplands vapen. Gamble Her Thure Jenson bar (vid G. I:s kröning) guläplet (dvs. riksäpplet). Svart G1 136 (1561). Östergren (1926).
b) bildl.
α) i numera obr. anv. Eric (XIV) var .. nöjenälskare och slösare; också hände som den Store Gustaf spådde: att Erics bollar skulle en gång blifva hans gunstlingars guldäpplen (dvs. det som förde till gunstlingarnas makt). HSH 3: 18 (c. 1750); jfr Dalin Hist. III. 1: 475 (1761). Fryxell Ber. 3: 207 (1828).
β) (bygdemålsfärgat) i uttr. borra guldäpple användt i l. ss. namn på en viss lek; jfr -STOL. (Leken) Borra guldäple. De knutna händerna sattes ofvanpå hvarandra i en hög stapel. Anföraren stack sitt finger i den öfversta handen och sade: ”Borra, borra guldäple, slå toppen af!” Den öfversta handen slogs ned tills blott en var igen. Wigström Folkd. 1: 308 (1880).
2) (numera föga br.) (frukten av) växten Solanum Lycopersicum Lin., tomat; jfr GULD 1 b samt KÄRLEKS-, PARADIS-ÄPPLE. Franckenius Spec. D 3 b (1659). Jönsson Gagnv. 125 (1910). —
(1 b) -ÖGA. särsk. zool. insekten Chrysops cæcutiens Fabr., med guldfärgade ögon, blindknagg (se d. o. 1). Dahlbom Insekt. 307 (1837). Rebau NatH 1: 648 (1879). —
-ÖRHÄNGE~020 l. ~200. 1. p: Gull Öhrhängier med Ametister. BoupptSthm 9/9 1673. Sander i 3SAH 10: 238 (1895). —
(1 b) -ÖRN. särsk. zool. rovfågeln Aquila chrysaëtus Lin., med rödbruna, av gulbrunt kantade fjädrar på ovansidan av huvudet o. halsen, kungsörn. Ödmann StrSaml. 1: 48 (1785). 2NF 15: 278 (1911).
B (†): (1 b) GULLA-BRÖD. Gulla-Bröd kalla Böndren thet fina Rog-brödet, som vid bakningen är med vatn bestenckt, ther af thet en rödgul ferg, gullet lik, bekommit. Ullenius Ro § 69 (1730).
C (numera bl. i barnspr. o. dyl. l. med anslutning till GULLE): GULLE-BARN, -BLOMMA, -BRAND, -GOD, -GOSSE, -KLIMP, -NYCKEL, -SKO, se A.
D (†): GULDS-SOLUTION, se A.