SAOL
publicerad: 2015
håla
1håla
substantiv
~n hålor • djup urgröpning el. hålighet ibl. som boplats för djur; bortglömd plats
| Singular | |
|---|---|
| en håla | obestämd form |
| en hålas | obestämd form genitiv |
| hålan | bestämd form |
| hålans | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| hålor | obestämd form |
| hålors | obestämd form genitiv |
| hålorna | bestämd form |
| hålornas | bestämd form genitiv |
2håla
verb
~de ~t • göra hål i
| Finita former | |
|---|---|
| hålar | presens aktiv |
| hålas | presens passiv |
| hålade | preteritum aktiv |
| hålades | preteritum passiv |
| håla | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att håla | infinitiv aktiv |
| att hålas | infinitiv passiv |
| har/hade hålat | supinum aktiv |
| har/hade hålats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| hålande | |
| Perfekt particip | |
| en hålad + substantiv | |
| ett hålat + substantiv | |
| den/det/de hålade + substantiv | |
SAOB
Sökningen på hålar i SAOB gav inga svar.