SAOL
publicerad: 2015
hagtornshäck
hag·torns|häck
substantiv
~en ~ar hagtorn häck 1
| Singular | |
|---|---|
| en hagtornshäck | obestämd form |
| en hagtornshäcks | obestämd form genitiv |
| hagtornshäcken | bestämd form |
| hagtornshäckens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| hagtornshäckar | obestämd form |
| hagtornshäckars | obestämd form genitiv |
| hagtornshäckarna | bestämd form |
| hagtornshäckarnas | bestämd form genitiv |
SO
publicerad: 2021
hagtorn
hagtornen hagtornar
hag|torn·en
substantiv
[hak´-] 
äv. [ha`g-]
äv. [ha`g-]
●
typ av buske eller lågt träd som har torniga grenar och vita eller röda blommor i kvastlika ställningar och varav vissa arter är prydnadsbuskar
JFR
slån
hagtornsbuske; hagtornshäck; rosenhagtorn; rundhagtorn
hagtorn blommar i juni och inte på bar kvist som slån
SAOB
publicerad: 1930
HAGTORN hak3~tω2rn, i vårdat spr. äv. hag3~, äv. ha3g~, i södra Sv. äv. 4~1, sbst.1; förr äv. HAVTORN, sbst.1, r. l. m. (IErici Colerus 1: 57 (c. 1645) osv.). äv., i sht i koll. anv., n. (Aurivillius Gr. 30 (1684), Östergren (1926)); best. -en, äv. =, ss. n. -et; pl. (i bet.: hagtornsträd l. -buske) -ar (VetAH 1761, s. 31, Dalin (1852)), ss. n. (†) = (Atterbom SDikt. 1: 33 (1811, 1837)) (utan pl. Sahlstedt (1773), Sundén (1885)).
Ordformer
(hack- 1872 (med hänv. till hag-). hag- 1538 osv. hage- 1690—1757. hagel- 1910 (fr. Halland). hagen- c. 1645— c. 1680. hagg- 1771. hak- 1734. ham- 1870. hav- (haf-) 1745 (fr. Småland)—1868 (fr. sydligaste Sv.). have- 1824 (fr. södra Götaland). havel- 1910 (fr. Halland). haven- 1838 (fr. Skåne))
Etymologi
[fsv. haghthorn, motsv. ä. dan. o. dan. havtorn (have(n)-, hage(n)-, havn-), isl. hagþorn, fsax. haginthorn, mnt., mht. o. t. hagedorn, feng. hægþorn, haguþorn, eng. hawthorn; till HAGE 1 o. TORN, tagg. Ordet betyder eg.: taggväxt som brukas ss. häck. Formen hagen- torde vara lånad från d. Formerna med -el- torde bero på folketymologisk ombildning av formerna med -en-. Formerna med hav- äro dels sydsv. dialektformer, dels uppkomna gm sammanblandning med HAVTORN, sbst.2]
benämning på vissa buskväxter l. smärre träd som kännetecknas av spetsiga taggar l. tornar; äv. koll.; äv. om trä l. virke av ifrågavarande växter; jfr HAG-TÖRNE. — särsk.
a) (individ l. art av) växtsläktet Cratægus Lin.; särsk. arten Cratægus oxyacantha Lin., rundhagtorn, vanlig hagtorn, o. arten Cratægus monogyna Jacqu., trubbhagtorn. Franckenius Spec. F 3 a (1638). Cratægus, Hagtorn. Denna busken är en af de bästa til fasta och beständiga häckar. Aspelin Fl. 29 (1749). Om Sommaren 1759 voro alla mina Hagtornar mycket antastade af en art svart slemmig mask. VetAH 1761, s. 31. På hagtornet vid den gamla gårdens stengärde glimmar det från dunkelröda frukter. Rosenius Himmelstr. 123 (1897, 1903). Här finnes .. en röd dubbel hagtorn, som från buske vuxit upp till ett stort träd. PT 1904, nr 145 A, s. 3. — jfr BRED-, RUND-, SPETS-, STAM-, TRUBB-HAGTORN.
b) (†) växten Rosa canina Lin., nyponbuske. Lind (1738). Trozelius Rosensten 133 (1771). (Sv.) Hagtorn .. (lat.) cyospathus. Lindfors (1815).
c) (†) växten Cornus mas Lin., körskornell, kornellkörs. VarRerV 57 (1538). (Lat.) Cornus .. (sv.) Kornelleträä, Wälsk Kersebärträä, Törlingträ, Hagtorn. Tillandz B 3 b (1683). Ugla PræfNæsg. 35 (1734). (Sv.) Hagtorn, .. (lat.) cornus. Lindfors (1815).
Ssgr (i allm. till a): A (†): HAGTORN-BÄR, se C.
B (†): HAGTORNE-FRÖ, se C.
-BÄR. (-torn- 1579. -torns- 1739 osv.)
-HÄGN. (†) om av avhuggna hagtornsbuskar bestående stormhinder? En befästningh wari emot fiendhens hastigha anlopp, förwahradh medh .. hagtornshängn, stacket .. eller annan träwärn. Wärenskiöld Fortif. C 4 a (1673). —
-PLANTA, r. l. f. —
-PLUGG, r. l. m. När man tager Mirabolanum, .. stöter thet til pulfwer, bårar ett håål i samma Mattkätna Träd .., kastar thet samma Pulwer i Hålet, och slår före medh en Hagtorns Plugg, så äta samma Träd inga Mattkar meer. Hildebrand MagNat. 221 (1654). —
-SLÄKTE(T). i sht bot. växtsläktet Cratægus Lin. Agardh (o. Ljungberg) III. 1: 274 (1857). VetAÅrsb. 1909, s. 167. —