SAOL

publicerad: 2015  
harkrank
har|­krank substantiv ~en ~ar en insekt⟨vard.⟩ feg person
Singular
en harkrankobestämd form
en harkranksobestämd form genitiv
harkrankenbestämd form
harkrankensbestämd form genitiv
Plural
harkrankarobestämd form
harkrankarsobestämd form genitiv
harkrankarnabestämd form
harkrankarnasbestämd form genitiv

SO

publicerad: 2021  
harkrank har­kranken har­krankar
har|­krank·en
substantiv
ha`rkrank
typ av (större) lång­bent mygga som inte sticks
har­krankarnas ben bryts lätt av om man tar i dem
belagt sedan senare hälften av 1400-talet (Latinskt-svenskt glossarium); fornsvenska harkranke, till har 'hår' och krank i bet. 'smal; bräcklig'

SAOB

publicerad: 1930  
HARKRANK ha3r~kraŋ2k, m. l. r.; best. -en; pl. -ar; förr äv. HARKRANKA, f. l. r.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(har- 1579 osv. hare- 1640. hår- 16401820. -kran(c)k 1579 osv. -krånk 17681772. -kran(c)ka c. 16201746)
Etymologi
[y. fsv. harkranke; av HÅR (har), väl med anledning av de långa, hårsmala benen, o. KRANK(A), sbst. (såvida icke detta senare uppkommit gm ellips ur ssgn); i har- har den ursprungliga vokalen bevarats i obetonad ställning l. på grund av (förkortning framför) den följ. konsonantgruppen]
1) insekt (individ l. art) hörande till släktet Tipula Lin. inom familjen Tipulidæ av myggornas grupp bland tvåvingarna; zool. i pl. äv. om nämnda familj; förr allmännare: mygg(a), knott. VarRerV G 6 b (1579). Harkranckan siunggher, / när hun vil dricka tit blodh. Visb. 1: 163 (c. 1620). Tipula .. Tipula variegata .. Harkrank. Linné SystNat. 66 (1748). Stiernstolpe Arndt 3: 149 (1808; om mygg l. knott). Harkrankarne lefva af växtsafter, suga ej blod. Thomson Insect. 320 (1862). Hellström NorrlJordbr. 358 (1917).
2) bildl., föraktfullt l. ringaktande om smal o. spinkig, oansenlig mansperson; ynkrygg, stackare; stundom med anslutning till HARE: rädd l. feg stackare, pultron. En mager spinker, en harkrank, liten och blekgul. Björn MvB 47 (1793). Ska ni vara .. åtta mot en, era harkrankar! Blanche FlStadsg. 19 (1847). Väring Vint. 254 (1927).