SAOL
publicerad: 2015
harmonium
harm·oni·um
[‑o´ni‑]
substantiv
harmoniet harmonier • kammarorgel
| Singular | |
|---|---|
| ett harmonium | obestämd form |
| ett harmoniums | obestämd form genitiv |
| harmoniet | bestämd form |
| harmoniets | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| harmonier | obestämd form |
| harmoniers | obestämd form genitiv |
| harmonierna | bestämd form |
| harmoniernas | bestämd form genitiv |
SAOB
Sökningen på harmoniet i SAOB gav inga svar.