SAOL

publicerad: 2015  

haubits

haubits [ha^u´bits] substantiv ~en ~ar • ⟨mil.⟩ en artilleri­pjäs

Singular
en haubits	obestämd form
en haubits	obestämd form genitiv
haubitsen	bestämd form
haubitsens	bestämd form genitiv
Plural
haubitsar	obestämd form
haubitsars	obestämd form genitiv
haubitsarna	bestämd form
haubitsarnas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

haubits haubitsen, plural haubitsar el. haubitser

haubits·en

substantiv

[ha^u´-]

● typ av artilleri­pjäs med ett fler­tal laddningar som möjlig­gör en starkt krökt (och lång) projektilbana ur­sprungligen om artilleri­pjäs med betydligt längre lopp än mörsare

JFR kastpjäs

haubitsbatteri

belagt sedan 1686; av tyska Haubitze med samma betydelse; av tjeckiska houfnice 'stenslunga'

Till SO

SAOB

publicerad: 1930  

HAUBITS ha͡ubit4s l. ha͡ω- l. 40, r. l. m. (m. Nordforss (1805), Lundell); best. -en; pl. -er040, äv. 400 (OSPT 1686, nr 37, s. 6, osv.) l. -ar400, äv. 040 (Carl XI AlmAnt. 197 (1690), SAOL (1923; jämte -er) osv.) ((†) -or HA 6: 77 (1808)).

Ordformer

(hau- 1686 osv. haut- 1740 (: Hautbitzer-kuhla)—1789. hou- 1710—1789. -bistz 1705—1706. -bits (-tz, -z) 1686 osv. hågwi(s)tzs 1690—1691)

Etymologi

[liksom d. haubits av t. haubitze, i sista hand av tjeck. houfnice, stenslunga (jfr mht. hūfnitze, hauf(e)nitz)]

1) artill. kastpjäs vars eldrör, då eld avgives, har en utgångsvinkel som är större än 25° o. som huvudsakligen användes vid beskjutning av horisontala mål o. mål bakom vertikalt skydd. OSPT 1686, nr 37, s. 6. 2 stora och 12 smärre haubistzer att skiuta sprängkuhlor och platta kuhlor med. KKD 9: 154 (1705). LbArtill. 2 (1883). UPosArtill. 23 (1916). — jfr BELÄGRINGS-, FÄLT-HAUBITS m. fl.

2) skjutv. om handeldvapen som till formen liknar en haubits (i bet. 1); ss. förled i ssgr. — jfr BÖSSE-, MUSKÖT-HAUBITS.

Ssgr (till 1; artill.): A: HAUBITS-BATTERI. Törngren Artill. 1: 112 (1794). —

-DIVISION. En tung haubitsdivision (vid positionsartilleriregementet) består av: divisionsstab och två tunga haubitsbatterier. SFS 1918, s. 2783. —

-GRANAT. GT 1788, nr 57, s. 1. —

-KALIBER. Hazelius Artill. 31 (1833). —

-KULA. (haubits- 1758—1909. haubitser- 1740) (numera knappast br.) haubitsprojektil. En Hautbitzer-kuhla satte den ena af Galèerna i brand. Nordberg C12 2: 641 (1740). Auerbach (1909). —

-LAVETT. Grundell UnderrArtill. 215 (1705). —

-PROJEKTIL.

B (†): HAUBITSER-KULA, se A.

Till SAOB