SAOL

publicerad: 2015  

heresi

heresi [heresi´] substantiv ~n ~er • kätteri, irr­lära

Singular
en heresi	obestämd form
en heresis	obestämd form genitiv
heresin	bestämd form
heresins	bestämd form genitiv
Plural
heresier	obestämd form
heresiers	obestämd form genitiv
heresierna	bestämd form
heresiernas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

heresi heresin heresier

heresi·er

substantiv

heresi´

● i vetenskapliga samman­hang lära som av­viker från den på­bjudna

JFR irrlära, kätteri

belagt sedan 1716; av grek. hai´resis 'väljande; filosofisk skola; religiös sekt'

Till SO

SAOB

publicerad: 1931  

HERESI he1resi4 l. her1-, r. (f. Ahlman (1872), WoJ (1891)); best. -en l. -n; pl. -er.

Ordformer

(stundom skrivet här- (hær-))

Etymologi

[jfr t. häresie, eng. heresy o. fr. hérésie; efter lat. hæresis, filosofisk skola, kätteri, av gr. αἵρεσις, tagande, väljande, princip (för tänkande o. handlande), filosofisk skola, religiös sekt, till αἱρεῖν, taga, αἱρεῖσϑαι, välja; av ovisst urspr.; jfr HERETISK samt DIERESIS]

(i sht teol.) kätteri, irrlära; jfr SCHISM. Swedberg Schibb. 274 (1716). Bergman MedeltPoesi 25 (1899).

Till SAOB