SAOL
publicerad: 2015
himmel
himmel
substantiv
himlen hellre än himmelen, himmeln; pl. himlar – I sammansättn. himla-, himmels-, ngn gång himmel-.
| Singular | |
|---|---|
| en himmel | obestämd form |
| en himmels | obestämd form genitiv |
| himlen (himmelen, himmeln) | bestämd form |
| himlens (himmelens, himmelns) | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| himlar | obestämd form |
| himlars | obestämd form genitiv |
| himlarna | bestämd form |
| himlarnas | bestämd form genitiv |
SAOB
Sökningen på himmelen i SAOB gav inga svar.