SAOL

publicerad: 2015  
hind
hind substantiv ~en ~ar • hjorthona
Singular
en hindobestämd form
en hindsobestämd form genitiv
hindenbestämd form
hindensbestämd form genitiv
Plural
hindarobestämd form
hindarsobestämd form genitiv
hindarnabestämd form
hindarnasbestämd form genitiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
hind hinden hindar
hind·en
substantiv
● (fullväxt) hona av hjort särsk. kron­hjort el. dov­hjort
JFR bock 1
skygg som en hind se skygg
belagt sedan 1420–50 (Ett fornsvenskt legendarium (Codex Bildstenianus)); fornsvenska hind; gemensamt germanskt ord, trol. besläktat med grek. kemas´ 'hjort; gasell'
Till SO

SAOB