SAOL
publicerad: 2015
historia
hist·oria
[‑o´ria]
substantiv
historien historier 1 knappast pl.; vetenskapen om mänsklighetens utveckling; äv. allmännare2 återgivning av händelse, kort ofta rolig berättelse3 pinsam el. pikant händelse, affär – De flesta sammansättn. med historie- hör till historia 1.
| Singular | |
|---|---|
| en historia | obestämd form |
| en historias | obestämd form genitiv |
| historien | bestämd form |
| historiens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| historier | obestämd form |
| historiers | obestämd form genitiv |
| historierna | bestämd form |
| historiernas | bestämd form genitiv |
SO
publicerad: 2021
historia
historien ibland historian, historier
substantiv
histo´ria 
1
knappast plur.
(vetenskapen om) mänsklighetens politiska, sociala och kulturella utveckling fr.o.m. den tid då skriftligt källmaterial börjar finnas; om mänskligheten i sin helhet el. t.ex. någon nation
JFR
arkeologi
allmän historia; den svenska historien; historiens största fältslag; historiens uppgift ansågs vara att skildra händelseförloppet exakt så som det egentligen varit
○
äv. om motsvarande skolämne
hon fick MVG i historia
○
ibland om historien tänkt som personligt verkande väsen
Historien skall frikänna mig!
○
särskilt i vissa uttryck för att en händelse el. en handling är anmärkningsvärd el. att en person har gjort en enastående insats
ett klackmål som kommer att gå till historien; väljarna skrev historia genom att rösta fram en socialistisk regering
○
ibland äv. i uttryck för att något tillhör det förflutna
han var bra i VM för tre år sedan, men det är historia nu
○
äv. om framställning av det förflutna
Grimbergs svenska historia
belagt sedan 1559;
fornsvenska historia 'historia; legend'; av grek. histori´a 'undersökning'; av samma urspr. som
veta; jfr ursprung till
polyhistor,
story
2
berättande återgivning av händelsekedja
en historia (om någon/något/att+verb/sats)
en historia (om någon)
en historia (om något)
en historia (om sats)
en historia (om att+verb)
NN läser en nyskriven historia på Bokens dag
○
spec.
mycket kort berättelse som helt lever på en avslutande poäng
skabrösa historier; dumma historier om norrmän; berätta roliga historier; han förstörde historien genom att avslöja poängen för tidigt
○
ibland om sådan berättelse tänkt som en sorts person
hur det sedan gick förtäljer inte historien
○
ibland äv. i uttryck för att man förkortar en berättelse
för att göra en lång historia kort så gifte de sig ett år senare
○
ibland äv. i uttryck för att man inte vill berätta mer
sedan skilde de sig, men det är en annan historia
belagt sedan 1420–50
Ett fornsvenskt legendarium (Codex Bildstenianus)
3
i bestämd form oftahistorian
(anmärkningsvärd) händelse
JFR
affär 5
fruntimmershistorier
en skön historia; det där med den sönderslagna rutan var ju en tråkig historia
○
äv. om föremål
fickräknaren är en sinnrik historia
belagt sedan 1492
Prosadikter från Sveriges medeltid
Historier från Färs.
Titel på novellsamling av Fritiof Nilsson Piraten (1940)
SAOB
publicerad: 1931
HISTORIA histω4ria, r. l. f.; best. -ien (OPetri Kr. 238 (c. 1540) osv.), äv. (numera bl. i bet. II 3, 6 o. 7, starkt vard.) -an (LPetri Kr. 8 (1559; i bet. II 5), SDS 1902, nr 305, s. 4 (i bet. II 7 a β), Hansson NVis. 45 (1907; i bet. II 6), Östergren (1927; i bet. II 3; angivet ss. vard.)); pl. (numera bl. i bet. II 3, 5, 6 o. 7, förr äv. i bet. II 1, 2 o. 8) -er (OPetri MenFall B 8 a (1526) osv.), ngn gg (i bet. II 3, starkt vard.) -or Östergren (1927; angivet ss. sälls.)) ((†) pl. best. -enar 2Mack. 2: 24 (Bib. 1541)); äv. (numera bl. i Finl., se Bergroth FinlSv. 66 (1916)) HISTORIE, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(hiist- 1541. hijst- 1555—1674. his(s)t- 1526 osv. hyst- 1526—1558. -ori- 1526 osv. -orij- 1558. -orj- c. 1580. -a 1528 osv. -e 1526—1926. — histoär 1773)
Etymologi
[fsv. historia, (h)ystoria; jfr dan. o. t. historie, eng. history, fr. histoire, av lat. historia, av gr. ἱστορία, vetande, kunskap, forskning, berättelse, historia, till gr. ἵστωρ, kunnig person, vittne (jfr POLYHISTOR), besläktat med gr. οἶδα, jag vet (se VETA). Anv. av pl. i bet. II 1 o. II 2 beror på direkt påvärkan från lat. Formen histoär är lånad av fr. histoire (med äldre uttal -æ4r; jfr BOETT)]
I. [ytterst efter motsv. anv. i gr.] (numera bl. i ssgn NATURAL-HISTORIA) vetenskaplig beskrivning, i sht av naturföremål, särsk. djur l. växt; äv.: kunskap om dylikt föremål. PKalm i VetAH 1752, s. 309. Han .. excellerar uti Insecternas historia. Linné o. SAurivillius (1760) hos Linné Bref I. 1: 85. Historien om Tourmalin. VetAH 1768, s. 3. Dahl GrGr. XIII (1809; om beskrivningen av den föreliggande gr. konjugationsläran). Rubus-slägtets historia. BotN 1845, s. 45. Fries BotUtfl. 3: 349 (1864). — jfr DJUR-, FÄRG-, NATURAL-, ÖRT-HISTORIA.
II. skildring av l. berättelse om tilldragelser l. händelser o. d. samt i därur utvecklade anv.
1) i sg., förr äv. i pl.: på trovärdiga källor grundad framställning (i tidsföljd) av sådant som skett förr l. i äldre tider l. av händelser o. förhållanden i äldre tider; i sht i fråga om händelser under en relativt lång tidrymd, särsk. med beaktande av händelsernas inbördes orsakssammanhang (jfr ANNALER, KRÖNIKA); i sht i fråga om viktigare händelser som haft avgörande betydelse för ett lands l. ett folks l. hela mänsklighetens öden l. utveckling; ofta med adjektiv- l. genitivattribut angivande den speciella del l. det speciella slag av historia som det gäller; äv. mer l. mindre oeg. o. bildl. Svenska historien. Franska revolutionens historia. Filosofiens historia. Såsom Kon. Karls Historie nog utviser. LPetri Kr. 133 (1559). Och kan iagh aff wåre Swenske Historier finna förnemlighen Twå (orsaker till svenskarnas olyckor). Svart Ähr. 53 (1560). Historian om Förföljelsen vthi Franckrijket. Schroderus Os. III. 1: 289 (1635). Christi Pijnas Historia, skal begynnas uppå Fastelagz Söndagen at predikas. Kyrkol. 2: 8 (1686). Öfvertygandes honom med många Exempel af andra Nationers, i synnerhet Engelands egna Historier, at (osv.). Dalin Arg. 1: 49 (1733, 1754). Det .. tillhörde Propheterna .. att uppteckna .. forntidens historia. Agardh ThSkr. 1: 10 (1842, 1855). Att .. finska folket härintills icke äger en skrifven historie, är mindre underligt än att man velat gifva det en sådan. Topelius 23: 33 (1843). Först med skriftens uppkomst gifves det en historia. Svensén Jord. 137 (1885). Geologi och paleontologi äro de båda vetenskaper, hvilka hafva att skrifva jordens historia. Nathorst JordH 2 (1888). (Pufendorfs) mest kända arbete är hans historia öfver Karl Gustaf. SvH 6: 197 (1905). Svenska folkets historia (1914; boktitel). Bokföring är en historia i siffror. Ramstedt BokförGr. 7 (1915). Historien om denna svenska Olofskult är ännu .. icke skriven. Ahnlund Oljob. 32 (1924). Den ekonomiska historien. ÅrsbHandHögsk. 1929—30, s. 16. — jfr BARNDOMS-, BEBYGGELSE-, BILDNINGS-, BÄRGS-, CIVILISATIONS-, FORN-, FORNTIDS-, FÖR-, FÖRFATTNINGS-, HANDELS-, KONST-, KRIGS-, KULTUR-, KYRKO-, LEVNADS-, LIDANDES-, LITTERATUR-, LIVS-, LJUD-, LÄRDOMS-, MISSIONS-, MUSIK-, NÄRINGS-, ODLINGS-, PERSONAL-, RELIGIONS-, RIKS-, SJÖKRIGS-, SLÄKT-, SPRÅK-, STIFTS-, UNDERVISNINGS-, UNIVERSITETS-, UR-, UTVECKLINGS-, VÄRLDS-HISTORIA m. fl. — särsk. i sg. best., förr äv. i pl. best., om sammanfattningen av all till nutiden bevarad kunskap om gångna tiders händelser o. förhållanden: hävden, hävderna; äv., ss. senare led i ssgr: sammanfattningen av all kunskap om ngts utveckling. G1R 5: 168 (1528; pl.). Historien hon thet offta förmäler. Svart Gensv. F 1 b (1558). Någre Hjeltar ha väl trotsat honom (dvs. döden); men bara af äregirighet, at få lefva med heder i historierna. Dalin Vitt. I. 1: 21 (1744). Den läser ej rätt Historien, som proppar minnet fullt med namn, åratal och händelser. Tessin Bref 1: 224 (1753); jfr 3. Historierne lära oss, at ett lands frihet underkufvas med våld på trenne sätt. Oelreich 62 (1755). Människoslägtets stora, under årtusendens lopp vunna erfarenhet, det är historien. Schlyter JurAfh. 2: 9 (1835, 1879). Redan före historiens dagning. Rydqvist SSL 1: 318 (1852). särsk. i bildl. anv.; i sht (vard. o. skämts.) i uttr. det förmäler inte historien, därom har ingenting sagts, därom ”står ingenting skrivet”. Historien el. almänna ryktet förmäler. Björkegren (1786; under histoire). HT 1918, s. 203 (1809).
2) i sg., förr äv. i pl.: vetenskap l. läroämne som har historien (i bet. 1) till föremål; ofta i sg. best. i sammanfattande anv. Professor, docent, lektor, lärare, betyg i historia, förr äv. i historien. Lärobok i historia, förr äv. i historien. Biblisk historia (jfr 3 slutet, 5 b). Svart G1 3 (1561). (Lärarna skola) Ungdomen lära .. Biblien, Catechismum, Lagen, Historier. Thyselius Bidr. 163 (1631). De warda .. underwijste uti allahanda wettenskaper ..: uti werdzlige historier, Philosophien, Poësien. KKD 5: 344 (1711). Sådane Skrifter och Handlingar, hvaraf Historien och Antiquiteterne något lius .. kan tilflyta. PH 2: 1228 (1735). Jag (har) af doktor Fant blifvit utnämd till docent i historien i Uppsala. Geijer (1810) i MoB 7: 131. (Alla barn) böra, då de lemna (folk-)skolan, .. hafva inhemtat nödig kunskap i Religionskunskap och Biblisk Historia. SFS 1842, nr 19, s. 9. Jag .. läste för henne matematik, historie och språk. Topelius Vint. I. 2: 160 (1862, 1880). Historien är icke en vetenskap om det stillastående, utan just om det föränderliga. Svedelius Repr. 280 (1889). En lärobok i historien, som begagnades i statens skolor. De Geer Minn. 1: 187 (1892). — jfr KONST-, KULTUR-, KYRKO-, LITTERATUR-, LJUD-, LÄRDOMS-, MISSIONS-, MUSIK-, RELIGIONS-, RÄTTS-, SPRÅK-HISTORIA m. fl.
3) skriftlig(t) arbete l. framställning i vilket (vilken) historien (i bet. 1) behandlas; äv.: lärobok i historia (i bet. 2); numera nästan bl. i sg., vard. (i sht i skolspr.) äv. i pl. Hystorier och Påuans laghböker beuisa thz (dvs. att påven upprest sig mot överheten) nogh. OPetri PEliæ a 3 b (1527); jfr 1. Och om man läste alle historier igenom, skall näpligen finnas, att itt fœdus (dvs. fördrag) är hållit till ändan. RP 8: 317 (1640). På lediga stunder läste jag gerna hvad som helst — historier och andra böcker. Wetterbergh GNord 5 (1862). Odhners historia. Fogelqvist ResRot 70 (1926). — jfr KYRKO-, LITTERATUR-, PSALM-, VÄRLDS-HISTORIA m. fl. — särsk. i uttr. biblisk historia (jfr 2, 5 b); jfr BIBLISK 5 b. CFDahlgren 4: 127 (1831). SvD 1904, nr 53, s. 6.
4) i sg.: vad som tilldragit sig i gångna tider, utveckling l. öden som ngn l. ngt genomgått; med genitivattribut: (ngns l. ngts) utveckling, (tidigare) öden o. d. Hava en historia o. d., hava genomgått betydelsefulla öden l. en betydelsefull utveckling (värd(a) att omtalas i historien); om sak äv.: vara förbunden l. förknippad med betydelsefulla händelser o. d. Göra historia, se GÖRA, v.1 I 3 h. Geijer I. 5: 154 (1811). Natur och historia äro källorna för att lära förstå ett folk. Dens. II. 1: 36 (1825). Den händelsernas utvecklingsföljd som vi kalla historia. Oscar II IV. 1: 117 (1871, 1890). Äfven den kristna religionen har sin historia, och historia förutsätter utveckling. Ljunggren i 3SAH 2: 7 (1887). (Vi tvingas) att nu flytta vår undersökning öfver till danskan, för att tillse hvilken historia ordet (”den”) där genomgått. EHTegnér Därs. 6: 421 (1891). I torfmossarne ligger .. gömd en historia. HeimdFolkskr. 37: 6 (1896). För den gamle äro endast de ting riktigt verkliga, som ha en historia. Siwertz Varuh. 30 (1926). (†) At tu håller honom sedan före alfvarligen all hans historie på dett hårdeste, huru han sigh med Peder Nilsson och flere hållett haffver. G1R 21: 294 (1550). — särsk. i best. form, om sammanfattningen av alla (viktigare) händelser i gångna tider, förloppet av alla händelser som kunna bliva föremål för historia (i bet. 1—3); äv.: det förflutna, det förgångna; äv., ss. senare led i ssgr: (den) utveckling som ngt genomgått. En sådan ande måste nödvändigt alltid skaffa sig rum, han måste nödvändigt på ett afgörande sätt gripa in i historien. Tegnér (WB) 3: 142 (1817). Det är icke uteslutande med historiens nödvändighet Stockholm har fått sitt läge där det ligger. Strindberg (o. Sjögren) SvNat. 58 (1901). Det är en egendomlig erfarenhet att se en händelse, ett företag, som man upplevat, och vari man deltagit, övergå till historien. SvTeolKv. 1928, s. 289. — jfr FÖR-, KONST-, KRIGS-, KULTUR-, KYRKO-, LITTERATUR-HISTORIA m. fl.
5) kortare, sann (l. ss. sann föregiven) berättelse om l. skildring av mera enstaka händelse, historisk berättelse; numera bl. ngn gg med nära anslutning till 6. OPetri MenFall D 6 b (1526). I .. foregiffue, att eij skulle loffligit wara taga aff kirkior ock Closter, .. Huilkit j medt monge Historier ock Exempel bewisa wele Besynnerliga medt Baltazar Konningh i Babilonien, ther Daniel om skriffuer. G1R 5: 168 (1528). E(ders) G(revliga) N(å)de skall innan fåå dagar bekomma uthur tvenne wissa och sanfärdige Hisstorier emoth alle ährekränckiare sin Salig Her faderfaders defension. AJMessenius (1644) i HSH 9: 199. Det gifves sanna och falska historier, d. ä. historiska berättelser. Almqvist SvSpr. 22 (1840). — särsk.
a) (†) i uttrycklig motsättning till osannfärdig berättelse. Thetta hafwer iagh welat mehra såsom een Fabel, än såsom een Historia här införa. Schroderus Os. 1: 458 (1635).
b) (†) i uttr. biblisk historia (jfr 2, 3 slutet), i bibeln meddelad berättelse. The Bibliska Historier, som Gudh sielff haffuer scriffua lätit. OPetri Kr. 18 (c. 1540). Två gånger två och femtijo Vtvalda Bibliska Historier Vtu Gamla och Nya Testamentet .. sammanskrefna Af Johann Hübner. Nibelius Hübner (1727; boktitel; ännu i uppl. 1821). Weste 1: 1955 (1807).
c) övergående i bet.: enstaka händelse, tilldragelse; numera bl. med övergång till 7 a. The besynnerligste (dvs. märkligaste) Historier, som vnder the Romerske Keysare Anastasio, Justino then äldre (osv.) .. förlupne äre. Schroderus Os. 2: 1 (1635). Det här är i sanning den underbaraste historia, som tilldragit sig på sednare tider. Hagberg Shaksp. 10: 40 (1850). Äfven vid denna fjärd (dvs. Kungsbackafjärden) har samma historia inträffat som nere vid Lagan. Torpson Norden 38 (1887; i fråga om igensandning). Samma vecka inträffade en sorglig historia. Siwertz JoDr. 181 (1928).
6) kortare berättelse, i sht om enstaka, mindre viktig tilldragelse, anekdot; ofta om skämtsam l. om uppdiktad o. lögnaktig berättelse; stundom liktydigt med: saga. Berätta historier. (Man bryter mot sjätte budet) När man brukar okuscht tall, historier, målning. OPetri MenFall B 8 a (1526). Huru Apinian för Konungen förtälier then Historia om Lindormen. Fosz 405 (1621). Derföre hafva ock de gamle, under roliga Dikter, liufliga Samtal, eller nöjsama Historier, undervisat folket. Dalin Arg. 1: 3 (1732, 1754). (Sv.) Han skämmer intet bort en god historia för et ords skuld, (fr.) il ne se gêne pas pour un mot, il n'enrage pas pour mentir un peu. Weste (1807). Det var en gång en kuliqvinna. Men det är en annan historia. Montgomery Kipling 1: 37 (1891); jfr 7 a. Med många viftningar av sin näsduk berättade han en rent otrolig historia. Sjödin StHjärt. 178 (1911). — jfr ANDE-, BOND-, BY-, DJUR-, DJÄVULS-, FAMILJE-, KULISS-, KÄRLEKS-, LÖGN-, MARTYR-, MIRAKEL-, MORD-, PRÄST-, RÖVAR(E)-, SKEPPAR(E)-, SKOL-, SPÖK-, STUDENT-, TOK-, VARDAGS-, ÄLSKOGS-, ÖVERLIGGAR(E)-HISTORIA m. fl. — särsk.
a) (ngt vard.) pregnant, om uppdiktad l. lögnaktig berättelse, lögn. Detta tror jag är allenast historier, som I, Herrar Kramhandlande, tillagt Fabriqueurerna. Stagnell Banquer. 4 (1753). Hvar morgon tilskapades nya historier, om deras syner och Blåkulla färder. Schönberg Bref 2: 351 (1778; ang. 1600-talets vidskepligheter). Det är väl alltihop bara en historia. Backman Reuter Bræsig 53 (1872). Vesterlund Skolm. 33 (1924).
b) (vard.) i pl.; närmande sig l. övergående i bet.: prat, ”dumheter”; invändningar. Pigan. Men det är icke fler, än Herrn och Frun til bords. Jesper. Inga Historier. Stagnell JHjernlös 13 (1756). Nej, hör nu, nu kan det vara nog med historier .. rännstensprat. Nordström Landsortsb. 329 (1911). jfr: Åh gör inga historier el. svårigheter. Holmberg (1795; under histoire).
7) (vard.) i bildl. o. förbleknad bet.
a) om händelse (jfr 5 c) l. angelägenhet o. d.: sak, affär; i sht i fråga om ngt obehagligt l. besvärligt o. d. Det är en annan historia, dvs. ngt helt annat. Lagerström Gir. 39 (1731). Sapperment så der stod til! det var en gemen historia; lågan slog emot oss. Eurén Kotzebue Orth. 3: 31 (1794). Det skulle bli en vacker historia för mig, om hon (dvs. slavinnan) så gjort (dvs. rymt). Callerholm Stowe 50 (1852). Tugluq Khan är i häkte för den där historien med polisposten i Kohat. Cavallin Kipling Wi 81 (1897). Nilssons förtrytelse växte, medan han funderade på, hvilka kostsamma historier sjukdomar voro. Janson Gast. 245 (1902). — särsk.
α) om sjukdom. Det är en nervös historia (som hon dras med). Östergren (1927). — jfr MAG-, UNDERLIVS-HISTORIA.
β) i uttr. hela historien, det hela, alltsammans. Så, nu är förbandet färdigt. Bara jag nu får en linne-lapp at vickla om, så är hela historien glömd. Altén Landförv. 95 (1796). SDS 1902, nr 305, s. 4.
γ) i uttr. en gammal historia, en (ett) sedan gammalt känd (känt) sak l. förhållande. Det är en gammal historia, att menniskan vänjer sig vid allt. Hyltén-Cavallius Lif 80 (c. 1880).
b) (mindre br.) om konkret föremål: sak, tingest. Boding Mick. 54 (1741). SthmFig. 1846, s. 154. Va ä de för en liten underlig historia du har i klockkedjan? Östergren (1927).
8) [jfr motsv. anv. i ä. eng., mlat. o. sengrek.] (†) teckning l. målning l. plastisk avbildning skildrande en historisk tilldragelse; jfr HISTORIE-BILD, -MÅLNING 2; äv.: avbildning av människa l. djur. Itt maiestätz sswerd mett Hiistorier forgyltte. VaruhusR 1541. En historia om Absalon, ther han hengde sig i trädh; (tapet) werderet för .. 180 daler. FörtHertJohLösegend. 1563, s. 45. 4. st Små historier med Raamor. BoupptSthm 19/3 1673 (efter ”konterfejare”). Under trappen af palais, som wetter emot trägården är en grotta der allahanda historier springa med wattn. SvBrIt. 1: 18 (c. 1700). Carlberg SthmArchitCont. D 2 a (1740). — jfr ALABASTER-HISTORIA.
Ssgr (i allm. till II 1): A (†): HISTORI-SKRIVARE, se B.
-BILD. = -MÅLNING 2. Ljunggren Est. 2: 320 (1860). Den .. stora historiebilden, ”Magnus Steenbock i Malmö 1709”, af professoren friherre Gustaf Cederström. PT 1892, nr 295, s. 3. Sirén DaVinci 409 (1911). bildl., = -MÅLNING 2 slutet. Historiebilden En lyckoriddare (av H. Molander). (Schück o.) Warburg 2LittH IV. 2: 565 (1916). —
-BOK, pl. -böcker.
1) (numera mindre br.) historiskt arbete; äv.: (i sht vard., särsk. i skolspr.) lärobok i historia (se HISTORIA II 2). Schroderus Comenius 785 (1639). Frey 1846, s. 492. Östergren (1927).
2) (i Finl., förr) bok i vilken anteckningar införas av prästerskapet rörande församlingens o. församlingsmedlemmarnas angelägenheter. FinKyrkohSP 2: 64 (1748). Hausen AntiqvForsknR 1871, s. 24 (efter handl. fr. 1652). Fennia XVI. 2: 4 (1900). —
-DRAMA. i sht litt.-hist. drama med historiskt ämne, historiskt drama. 2NF 18: 47 (1912). (Schück o.) Warburg 2LittH IV. 2: 621 (1916). —
(II 4) -FILOSOF. (i fackspr.) jfr -FILOSOFI. Steffen Krig 1: 27 (1914). Som historiefilosof betonar Geijer å ena sidan fortvarons, å den andra den fria viljans kännetecken hos det historiska livet. 3NF 8: 471 (1928). —
(II 4) -FILOSOFI. (i fackspr.) filosofisk forskning som sysselsätter sig med historiens förlopp. (Schück o.) Warburg 2LittH 3: 30 (1913). 3NF (1928). —
(II 6) -GUBBE. (skämts., mindre br.) gubbe som kan berätta många historier, i sht anekdoter, folksagor o. d. Historiegubbar på Dal. Bondeson (1886; boktitel). Fatab. 1920, s. 135. —
(II 2) -LEKTION. —
(II 2) -LEKTOR. —
(II 2) -LÄRARE. —
-MÅLERI. i sht konst.
2) (föga br.) konkret, = -MÅLNING 2. Åtskilliga .. i sin art goda Italienska historie-målerier. Atterbom Minn. 215 (1817). —
-MÅLNING. i sht konst.
1) abstr.: (den) art av målarkonsten som återgiver historiska tilldragelser l. som framställer målningar med religiösa, mytologiska l. allegoriska ämnen. SthmStCal. 1785, s. 48. Nyblom i 3SAH 8: 362 (1893).
2) konkret: målning med historiskt (l. religiöst, mytologiskt l. allegoriskt) motiv. Carlberg SthmArchitCont. E 1 a (1740). Nordin i 2SAH 5: 136 (1808). Eichhorn Stud. 2: 92 (1872). särsk. litt.-hist. bildl., om litteraturalster. Neger-Slafvarne. Dramatiserad Historie-Målning Af Presidenten von Kotzebue. Eurén (1796; boktitel). Sander i 3SAH 4: 83 (1889). —
(II 1 o. 3) -SKRIVARE. (histori- 1794. historie- c. 1540 osv.) person som författar historiska skrifter, historiker. Gamble Latiniske Historiescriffuare haffua mykit scriffuit om the Tydzskes landzsedher. OPetri Kr. 9 (c. 1540). Flodström SvFolk 347 (1918). —
(II 1 o. 3) -SKRIVNING. historiskt skriftställarskap. 2VittAH 15: 179 (1833, 1839). Böök 4Sekl. 144 (1928). —
-TAPET. (†) jfr -MÅLNING 2. Bakom Amphitheatern såg man öfver folcket en annan hög vägg med Historie tapeter af stora figurer. Nordberg C12 1: 39 (1740). —
-TAVLA. i sht konst. = -MÅLNING 2. CAEhrensvärd (SVS) 1: 224 (1782). särsk. litt.-hist. bildl., jfr -MÅLNING 2 slutet. (Poesien) kan bättre och riktigare än måleriet gifva genrebilder och historietaflor. Nyblom i 3SAH 8: 367 (1893). —
(II 2) -UNDERVISNING ~1020. PedT 1897, s. 256. Historieundervisningen i folkskolan har till uppgift att (osv.). SFS 1919, s. 2662. —
(II 4) -UPPFATTNING~020. uppfattning av de ledande idéerna o. de drivande krafterna i historien. 2NF 17: 1240 (1912). Den s. k. materialistiska historieuppfattningen. Sommarin EkonL 1: 42 (1915). —
(II 6) -VIS, adv. (†) i form av berättelser. Desze Barbarer (dvs infödingarna i Nya Sverge) .. skola weta något historie wijs at förtällja om Christo och Apostlarna. Holm NSv. 147 (1702). —
-VISA, r. l. f. (†) visa med historiskt innehåll. Gambla Kämpe- och Historiewijsor, som aff forna tijder nogh i Landet hafwa sungne warit. Placat 28/4 1676. —
-VÄVARE. (†) person som väver tapeter å vilka avbildas historiska tilldragelser; jfr -MÅLARE. Herr Pehr Hilleström, K. Historie-Väfvare. SthmStCal. 1774, s. 53.