SAOL publicerad: 2015 huvehuve substantiv ~t ~n • ⟨vard.⟩ huvudSingularett huveobestämd formett huvesobestämd form genitivhuvetbestämd formhuvetsbestämd form genitivPluralhuvenobestämd formhuvensobestämd form genitivhuvenabestämd formhuvenasbestämd form genitiv Till SAOL Javascript måste vara aktiverat för att visa artiklarna SO publicerad: 2021 huve huvet huven huv·et substantiv [hu`ve] äv. [huv`e] ● vardagligt huvud dum i huvet belagt sedan 1604; se ursprung till huvud Till SO Javascript måste vara aktiverat för att visa artiklarna SAOB · huve huve subst.1 huve subst.2 · huve Javascript måste vara aktiverat för att visa artiklarna
