SAOL

publicerad: 2015  
hyska
hyska substantiv ~n hyskor • metall­ögla: ​hake och hyska
Singular
en hyskaobestämd form
en hyskasobestämd form genitiv
hyskanbestämd form
hyskansbestämd form genitiv
Plural
hyskorobestämd form
hyskorsobestämd form genitiv
hyskornabestämd form
hyskornasbestämd form genitiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
hyska hyskan hyskor
hysk·an
substantiv
hys`ka
● liten (metall)ögla där en hake kan fästas för till­slutning etc. av klädes­plagg eller dylikt
belagt sedan 1637; av lågtyska öseke med samma betydelse, diminutiv till öse 'hand­tag; öra', med h- trol. genom på­verkan från h i hake; besläktat med öra
Till SO

SAOB

publicerad: 1932  
HYSKA hys3ka2, förr äv. YSKA, r. l. f.; best. -an; pl. -or; äv. (starkt bygdemålsfärgat) HYSK hys4k, r. l. f.; best. -en; pl. -er32.
Ordformer
(hisk- NJournD 1860, s. 31 (: hisksidan). hysk- c. 1638 osv. hyss- 1707—1852. hösk- Fatab. 1910, s. 217 (1754), Högberg Fåg. 119 (1912: spännhöskorna, pl.). hös(s)- 1769—1852. ysia, yscha 1712—1772. ysk- BoupptSthm 9/4 1607 (: sölfyskior). ösk- o. a. 1712—1855. -sk 1722—1897. -ska 1637 (: yskor, pl.) osv. -skja (-skia) 1607 (: sölfyskior)—1885. -ssja (-ssia, -sja, -scha) 1707—1855)
Etymologi
[liksom d. ösken av nt. ösken, öschen, diminutivum till nt. ös(e) i samma bet., eg.: öra, handtag, motsv. t. öse, öra, ögla, öga på en nål, o. sidoform till t. öhr, n., i samma bet. (jfr ÖRA). Formerna med begynnande h torde bero på invärkan från det med ordet ofta förbundna HAKE. Formerna med y-vokal ha uppstått gm dialektisk övergång från ȫ till y]
1) liten ögla av metalltråd, avsedd att fastsys på klädesplagg för att tillsammans med en hake utgöra inrättning för hopfästande; stundom om likartad metallögla använd för diverse andra ändamål; ofta i uttr. hyska och hake o. d. (se HAKE, sbst.2 1 c). OxBr. 11: 716 (1637). (Männens vadmalströjor) igenknäpptes (i äldre tid) framtill med hakar och hyskor; knappar nyttjades då endast af herremän. HLilljebjörn Hågk. 1: 10 (1865). Den .. för stänghakens korta del afsedda hyskan .., af smidt jern, är inskrufvad i kanonens bakplan. De Ron o. Virgin I. 1—3: 14 (1886). Ska jag hjälpa dig med klänningen? Det är då ena satans hyskor, du har. Bergman HNådT 60 (1910). Flodström SvFolk 301 (1918). — jfr MÄSSINGS-, SPÄNN-HYSKA m. fl.
2) [urspr. väl med syftning på svårigheten att finna o. häkta i en hyska] (starkt vard.) i uttr. klara hyskan l. sin hyska, klara sig, klara upp saken l. situationen, äv. (mera tillf.) klara hyskan åt ngn l. ngns hyska, göra att ngn klarar sig, hjälpa ngn att reda upp en besvärlig situation. Engström 1Bok 122 (1905). Vart skulle det tagit vägen med mig, om inte du klarat min hyska i Paris? Essén Doll. 11 (1917). Ett grant kast (av motståndaren) höll på att resultera, men Hupponen var vid det laget svettig och hal och lyckades klara hyskan. SDS 1929, nr 337, s. 13 (i fråga om brottning).
Till SAOB