SAOL

publicerad: 2015  
idealisera
ide·­al·­is·­era verb ~de ~t • försköna, se el. fram­ställa ngt i förskönande dager
Finita former
idealiserarpresens aktiv
idealiseraspresens passiv
idealiseradepreteritum aktiv
idealiseradespreteritum passiv
idealiseraimperativ aktiv
Infinita former
att idealiserainfinitiv aktiv
att idealiserasinfinitiv passiv
har/hade idealiseratsupinum aktiv
har/hade idealiseratssupinum passiv
Presens particip
idealiserande
Perfekt particip
en idealiserad + substantiv
ett idealiserat + substantiv
den/det/de idealiserade + substantiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
idealisera idealiserade idealiserat
verb
idealise´ra
1 till­skriva allt­för goda egenskaper
idealisera någon/något/sats
idealisera någon
idealisera något
idealisera sats
man bör inte idealisera affärs­männens motiv; en naiv, idealiserad skildring av folkets liv
belagt sedan 1812
2 med­vetet bort­se från störande eller komplicerande egenskaper i syfte att nå en tanke­mässig över­blick
JFR renodla
idealisera något
Bohrs idealiserade atom­modell
belagt sedan 1797
idealiseraidealiserande, idealisering
Till SO

SAOB

publicerad: 1933  
IDEALISERA i1deal1ise4ra l. id1-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr IDEALISATION.
Etymologi
[jfr t. idealisieren, eng. idealize, fr. idéaliser; till IDEAL]
1) filos. uppfatta l. framställa (ngt materiellt l. sinnevärlden tillhörande) ss. idé l. tanketing l. ss. tillhörande tanken l. åskådningen. Hume hade visserligen rätt .. at i sit system idealisera Tid och Rum, och göra dem til blott logiska förhållanden. Höijer 1: 114 (1797). Att idealisera (= till Tanke förvandla) det Reella. Trana Psych. 2: 135 (1847). Ribbing Anthr. 14 (1861).
2) (föga br.) filos. refl., för att beteckna att ngt ”realiserar sin idé”, i värkligheten utvecklar sig till o. blir vad det efter sitt begrepp är o. bör vara. Jag ville .. säga huru hemmet under de alldagligaste .. omständigheter kan idealisera sig, (uppstiga till sitt begrepp). Bremer Brev 2: 78 (1840).
3) estet. i konst l. diktning framställa (en person, ett föremål, en företeelse l. händelse o. d.) i ideell gestaltning ss. fullkomligare l. skönare o. d. än vad förhållandet är i värkligheten. CAEhrensvärd Brev 2: 97 (1796). En idealiserad framställning är en sådan, som gifver oss en öfver naturverkligheten upphöjd, till uttrycket förädlad, förstärkt och förskönad bild af lifvet. Ljunggren SmSkr. 2: 123 (1879). Där finns ett utomordentligt sinne för det karaktäristiska i de alls icke idealiserade kvinnohuvudena (av den franske skulptören P. Cornet). SvD(A) 1930, nr 239, s. 17.
4) i tankarna (l. minnet) föreställa sig (ngn l. ngt) ss. (nära nog) fullkomlig(t) l. långt bättre än han (det osv.) är (resp. var); se (ngn l. ngt) i en idealisk l. förskönande dager; betrakta (ngn l. ngt) ss. ett ideal l. en mönsterbild; stundom med klandrande bibegrepp av att den som ”idealiserar” saknar tillräckligt värklighetssinne, har svårt för att se personer, saker o. förhållanden sådana de i värkligheten äro med deras brister o. ofullkomligheter; äv. abs. Föräldrarna .. idealisera (merendels) sina barn. Polyfem V. 35: 3 (1812). Ett af dina fel är att vilja idealisera hela lifvet. Carlén Köpm. 1: 99 (1860). Turgenev betraktade Ryssland på afstånd och idealiserade omedvetet med konstnärens syn på tingen. Jensen Tsard. 138 (1905). Barndomen står .. för honom i ett idealiseradt skimmer, som en tid af ogrumlad oskuldsfull njutning. FBöök i 2Saml. 33: 97 (1912).
Till SAOB