SAOL
publicerad: 2015
implodera
im·plod·era
verb
~de ~t • sprängas inåt; mots. explodera; jfr implosion
Finita former | |
---|---|
imploderar | presens aktiv |
imploderas | presens passiv |
imploderade | preteritum aktiv |
imploderades | preteritum passiv |
implodera | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att implodera | infinitiv aktiv |
att imploderas | infinitiv passiv |
har/hade imploderat | supinum aktiv |
har/hade imploderats | supinum passiv |
Presens particip | |
imploderande | |
Perfekt particip | |
en imploderad + substantiv | |
ett imploderat + substantiv | |
den/det/de imploderade + substantiv |
SO
publicerad: 2021
implodera
imploderade imploderat
verb
●
springa sönder så att bitarna sugs inåt mot ett centrum
JFR
explodera
någon/något imploderar
någon imploderar
något imploderar
de små luftbubblorna imploderade på grund av vattentrycket
○
ofta bildligt
falla samman
Östblocket imploderade 1989
belagt sedan 1960;
av engelska implode; analogibildn. till
explodera, med lat. in´ 'inåt; i' som prefix