SAOL

publicerad: 2015  

infusion

in·­fus·ion substantiv ~en ~er • in­sprutning; ut­lakning; extrakt

Singular
en infusion	obestämd form
en infusions	obestämd form genitiv
infusionen	bestämd form
infusionens	bestämd form genitiv
Plural
infusioner	obestämd form
infusioners	obestämd form genitiv
infusionerna	bestämd form
infusionernas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

infusion infusionen infusioner

in·fus·ion·en

substantiv

[-∫o´n]

1 medicin in­förande av större vätskemängd i kroppen t.ex. genom dropp

infusion (av något)

intravenös infusion; infusion av läke­medel

belagt sedan 1887; av lat. infu´sio 'in­gjutande', till fun´dere 'gjuta'

2 lösning som erhålls genom extraktion av växt­delar med (hett) vatten

te är egentligen en infusion

belagt sedan 1690

Till SO

SAOB

publicerad: 1933  

INFUSION in1fuʃω4n l. -fɯ-, r. l. f.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.

Etymologi

[jfr t., eng. o. fr. infusion; av lat. infusio (gen. -ōnis), vbalsbst. till infundere (se INFUNDERA)]

1) (†) fyllande av sprickor i ett föremål gm igjutning av metall. (Den spruckna kyrkklockans lagning) genom föreslagen infusion eller ingjutning. VDAkt. 1760, nr 202.

2) (föga br.) med. insprutning, injektion; jfr INFUNDERA 1. Östergren FrämOrd (1907, 1931). Är blodförlusten stark, måste infusion af vätska eller transfusion af blod tillgripas. LbKir. 1: 516 (1920). BonnierKL (1924).

3) i sht farm. o. tekn. handling(en) att infundera (se d. o. 2); vanl. konkret, om det härigenom erhållna extraktet: ”te”. Rålamb 14: 136 (1690). Wallerius Hydrol. 105 (1748). Då icke annorlunda föreskrifves, skall af 1 del drog beredas 10 delar infusion på följande sätt (osv.). SvFarm. 159 (1901). — jfr DATURA-, DEKOKT-, DEPLACEMANGS-, DIGITALIS-, EKBARKS-, KVASSIA-, LAV-, MALT-INFUSION m. fl.

4) brygg. tillvägagångssätt vid mäskning, kännetecknat därav att hela mäsken på en gång upphettas till lämplig försockringstemperatur; motsatt: dekoktion. BonnierKL 2: 682 (1923).

Ssgr (i allm. till 3): INFUSIONS-DJUR. [jfr t. infusionstierchen, öv. av lat. animalculum infusorium (se INFUSORIE)] i sht zool. individ l. art tillhörande den högsta klassen bland de encelliga djuren (protozoerna), infusorie. LittT 1797, s. 173. NoK 62: 75 (1926). —

-KÄRL. farm. o. tekn. kärl vari en infusion (l. infusioner) beredes (beredas); jfr INGJUTE 1. GHT 1895, nr 229 A, s. 3. —

(4) -METOD(EN). brygg. UB 5: 191 (1874). —

(4) -ÖL. brygg. öl bryggt efter infusionsmetoden. Lindberg Ölbr. 43 (1885).

Till SAOB