SAOL

publicerad: 2015  

ingå

in|­gå verb ‑gick, ‑gått, ‑gången ‑gånget ‑gångna, pres. ‑går 1 vara del av ngt: ​en praktik­period in­går i kursen2 sluta överens­kommelse e.d.: ​in­gå ett av­tal; ​in­gå äktenskap3 ⟨ngt åld.⟩ in­träda i nytt till­stånd: ​in­gå i det äkta ståndet

Finita former
ingår	presens aktiv
ingås	presens passiv
ingick	preteritum aktiv
ingicks	preteritum passiv
ingå	imperativ aktiv
Infinita former
att ingå	infinitiv aktiv
att ingås	infinitiv passiv
har/hade ingått	supinum aktiv
har/hade ingåtts	supinum passiv
Presens particip
ingående
Perfekt particip
en ingången + substantiv
ett ingånget + substantiv
den/det/de ingångna + substantiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

ingå ingick ingått ingången ingångna, presens ingår

verb

in`gå

1 före­komma som del av något

JFR innefatta, omfatta 1

någon/något ingår (i något)

någon ingår (i något)

något ingår (i något)

i kommittén in­går både fackfolk och lek­män; man måste bestämma vad som ska in­gå i arbetet

○ spec. räknas med

frakt in­går i priset

belagt sedan 1578

2 i några ut­tryck formellt sluta överens­kommelse eller dylikt

JFR ³sluta 2

någon ingår något

in­gå ett av­tal; in­gå äktenskap

belagt sedan 1626

3 formellt komma in om med­delande eller dylikt

något ingår

inga under­rättelser har in­gått

○ äv. med konstruktions­växling (om upphovs­mannen)

någon ingår (med något)

in­gå med en skrivelse

○ äv. hög­tidligt inträda vanligen bildligt el. om abstrakta före­teelser

ingång

någon/något ingår (i något)

någon ingår (i något)

något ingår (i något)

in­gå i det äkta ståndet; november in­gick med regn och rusk

belagt sedan 1791

ingåingående

Till SO

SAOB