SAOL

publicerad: 2015  

inhomogen

in·­homo·­gen [‑je´n] adjektiv ~t ~a • inte homogen, o­enhetlig

Positiv
en inhomogen + substantiv
ett inhomogent + substantiv
den/det/de inhomogena + substantiv

Till SAOL

SO

SAOB

publicerad: 1933  

INHOMOGEN in1homoje4n, stundom -hωm- l. 01—, äv. -åj- l. -ωj-, adj. -are. adv. -T.

Etymologi

[av IN-, pref.2, o. HOMOGEN]

(i sht i fackspr.) icke homogen (se d. o. 2). Denna grupp (av demokrater) var lika inhomogen som den var fåtalig. Söderhjelm Kulturförh. 1: 23 (1903). Sjögren Torneträsk 14 (1909).

Avledn.: INHOMOGENITET, r. (i sht i fackspr.) sbst. till INHOMOGEN; äv. konkret. JernkA 1901, s. 121. Urbergsbergarterna, som sedda i stort utmärka sig för inhomogenitet. Sjögren Torneträsk 17 (1909). I metallen uppträdande inhomogeniteter. 2NF 28: 912 (1919).

Till SAOB