SAOL

publicerad: 2015  

inhonnett

in·­honn·­ett [‑et´] adjektiv; n. ~, ~a • inte honett, o­fin

Positiv
en inhonnett + substantiv
ett inhonnett + substantiv
den/det/de inhonnetta + substantiv

Till SAOL

SO

SAOB

publicerad: 1933  

INHONNETT in1honät4, adj. -are; n. o. adv. =.

Etymologi

[av IN-, pref.2, o. HONNETT]

(ngt vard.) icke riktigt hederlig, icke just l. honnett; i sht i fråga om handling l. uppträdande. NF (1883). Påståendet .. är inhonett emot kamraterna. SvD(A) 1931, nr 24, s. 9. Att i skogshanteringens tidigaste år en del inhonnetta affärer gjordes. Därs. 1932, nr 61, s. 11.

Till SAOB