SAOL
publicerad: 2015
innersula
inner|sula
substantiv
~n ‑sulor inner- 1sula 1
Singular | |
---|---|
en innersula | obestämd form |
en innersulas | obestämd form genitiv |
innersulan | bestämd form |
innersulans | bestämd form genitiv |
Plural | |
innersulor | obestämd form |
innersulors | obestämd form genitiv |
innersulorna | bestämd form |
innersulornas | bestämd form genitiv |
SO
publicerad: 2021
1sula
sulan sulor
sul·an
substantiv
1
undersida av sko
hål i sulan; ett par stadiga skor med stötdämpande sula; inga svarta sulor i gymnastiksalen
○
äv.
löstagbart skoinlägg
fårskinnssula; innersula
○
äv.
undersida av fot
○
äv. bildligt
undersida av strykjärn
belagt sedan 1420–50 (Ett fornsvenskt legendarium (Codex Bildstenianus));
fornsvenska sula, sola; gemensamt germanskt ord, nära besläktat med lat. sol´ea 'sandal; grundstock' och sol´um 'mark; underlag'
2
typ av stor, långvingad havsfågel som har spetsig näbb och som häckar på klippiga oceaniska öar och kuster
JFR
pelikanfågel
sulorna kan dyka ända ner till 30 meter under vattenytan
belagt sedan 1828;
jfr no. sula, isl. súla med samma betydelse; trol. till no. sula 'klave; kluven stolpe' (efter stjärtens form)
SAOB
publicerad: 1933
INNER- ssgr (forts.):
INNER-STRÅK. skeppsb. direkt på spanten liggande bordläggningsstråk; motsatt: ytterstråk. NF 2: 889 (1877). Engström Skeppsb. 50 (1889). —
-SULA, r. l. f. skom. inre sula i skodon; dels om lös sula inuti skodon, dels om bindsula; jfr INSULA. Klint (1906). —
-TAK. inre tak i byggnad, loft; motsatt: yttertak. TByggn. 1859, s. 20. Den gamla bondstugan var en låg ryggåsstuga, d. v. s. den saknade innertak. LfF 1912, s. 252. —
-TRIO. idrott. i fotbollsspel, bandy o. d., sammanfattande benämning på de tre innermännen i forwardskedjan. IdrBl. 1924, nr 70, s. 2. —
-TÅ. zool. om den innersta av de framåtriktade tårna på vardera foten hos fågel. Thorell Zool. 2: 156 (1861). Lönnberg RyggrDj. 2: 2 (1915). —
-TÖM. hippol. om vardera av de inre korstömmarna vid parkörning. Wrangel HbHästv. 461 (1885). Balck Idr. 1: 315 (1886). —
-VAR, n. inre bolstervar.