SAOL
publicerad: 2015
inrikesporto
in·rik·es|porto
substantiv
~t ~n inrikes porto
| Singular | |
|---|---|
| ett inrikesporto | obestämd form |
| ett inrikesportos | obestämd form genitiv |
| inrikesportot | bestämd form |
| inrikesportots | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| inrikesporton | obestämd form |
| inrikesportons | obestämd form genitiv |
| inrikesportona | bestämd form |
| inrikesportonas | bestämd form genitiv |
SO
publicerad: 2021
1inrikes
in|rik·es
adverb
in`rikes 
●
inom det egna landet
MOTSATS
1utrikes
inrikeshandel; inrikesporto
hon reser mycket, både inrikes och utrikes
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen);
fornsvenska inrikis
2inrikes
ingen böjning
in|rik·es
adjektiv
in`rikes
●
som har att göra med det egna landet
MOTSATS
2utrikes
en inrikes postanvisning; från inrikes ort
belagt sedan 1320–50
En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdinga
SAOB
publicerad: 1933
INRIKES in3~ri2kes, adv. o. adj. oböjl.
Ordformer
(-rikes (-rikis) 1521 osv. -rik´s 1717 (i vers))
Etymologi
(numera i sht i fackspr.) ofta i förb. in- och utrikes.
I. adv.
1) i det egna landet, inom eget land, inom landet, inom riket; numera bl. i förb. in- och utrikes samt i den mån ordet för medvetandet tydligt framträder ss. motsats till ”utrikes”. G1R 2: 4 (1525). Hafver .. (död man) ej arfvingar inrikes; tage tå Konungen alt gods hans. ÄB 15: 1 (Lag 1734). Utan Riksens Ständers samtycke kan Konungen icke Lån in- eller utrikes göra. RF 1809, § 76. Inrikes tillverkade varor. ReglKronoauct. 20/12 1825, s. 8. Östergren (1929). — särsk. i numera obr. anv. Hanss fogtha oc embitzmæn ther her inrikis haffua brent hwss och heem. G1R 1: 29 (1521). Den, för sin Gudsfrucktan .. af allom rättsinnigom, in- och utrikes Högstvördade Printzessan ifrån Dannmarck Ulrica Eleonora. Nordberg C12 1: 2 (1740).
2) (†) till l. in i det egna landet. Hwadh man (dvs. adeln i Sverge) af sijn egen Vpbörd kan hafwa att föhra ifrån Räfle och annorstädes der j Lifland, hijt jnrikes (bör icke förtullas). RARP 2: 40 (1633).
II. adj.: som har avseende på det egna landet l. dess förhållanden; som med avs. på sitt område är begränsad till det egna landet, inrikes-; äv.: som är tillvärkad i l. belägen i l. tillhör det egna landet; numera bl. i attributiv ställning. Inrikes nyheter, ärenden. Inrikes sjöfart, handel. Inrikes brev, postanvisning, telegram, brev osv. som befordras mellan orter inom landet. Handel uti et Rike är Tväggehanda; Inrikes ock Utrikes. VetAH 1740, s. 336. Inrikes tidningar. (1760; tidningstitel). Inrikes resa. Sahlstedt (1773). Inrikes produkter. Calwagen (1853). Resande, som .. färdas inrikes orter emellan. De Geer Minn. 1: 207 (1892). Inrikes portot för paket. SFS 1905, nr 16, s. 1. Inrikes .. paket. SvPostv. 31 (1924). — särsk.
a) i numera obr. anv. (jfr b, c α). Sådanne indrijkis buller (dvs. ofred). G1R 5: 238 (1528). Ett christeligit, alment, fridt, inrikes möthe. RA I. 3: 87 (1593). Thenne wår inrijkes Wästgötha Lagh. Stiernhielm WgL Föret. 1 (1663). Här var det yppersta tidsfördrif, at begrina de Inrikes tilvärkningar. Dalin Arg. 1: 219 (1733, 1754). Sådane Rudematerier, som til Inrikes Fabriqvernes behof tienlige äro. Raab Reg. 1746, 1: 42. Mycken inrikes blodsutgjutelse. (Gjörwell o.) Bergklint Sam. 156 (1775). Ett Douzin inrikes Påstelin talrikar. BoupptVäxjö 1781. Regeringens största bekymmer under år 1863 härflöto icke från den inrikes politiken utan från den utländska. De Geer Minn. 1: 243 (1892).
c) om offentlig institution o. d.: som sysslar med inrikes ärenden o. d. Inrikes taxebyrån. SvStatskal. 1932, s. 110 (i fråga om Statens järnvägar). — särsk.
α) i numera obr. anv. Sedan var inrikes conseil, til hvilken voro kallade R(iks) R(åder)ne Höpken och Hiärne: allmänna administrationsmål. GJEhrensvärd Dagb. 1: 6 (1776).
β) (förr) i uttr. inrikes expedition(en), om avdelning av K. M:ts kansli som hade att handlägga vissa inrikes ärenden; särsk. under åren 1719—1808 benämning på en avdelning av K. M:ts kansli, officiellt kallad inrikes civilexpedition(en), med uppgift att handlägga civila (tidtals äv. ecklesiastika) ärenden. HC12H 3: 106 (1713). Inrikes Civil-Exspedition. Henel 1729 126 (1730). Stats-Secreterare vid inrikes expeditionen. Weste (1807). 2NF 5: 365 (1906).
Anm. till II. I språkprov från äldre tid kan det icke alltid avgöras, huruvida icke snarare ssg föreligger.
-BREV. brev som befordras mellan orter inom landet. Arnell Stadsl. 68 (1730; efter handl. fr. 1719). —
-BYGGD, p. adj. (†) om fartyg: byggd inom landet. Svenska på Cravel Inrikes-bygda Skiepp. Arnell Stadsl. 508 (1730). —
(jfr II c β) -CIVILEXPEDITION(EN). (förr) inrikes civilexpeditionen. Lagerbring 2Hist. 1: 118 (1784). 3NF 6: 1234 (1927). —
-DEPARTEMENT. (i fråga om utländska förh.) departement (se d. o. 1 a) under vilket (vissa) inrikes civila regeringsärenden höra. SP 1792, nr 181, s. 3 (i fråga om franska förh.). Östergren (1929). —
-HANDEL. handel mellan (personer i) orter inom landet. Linde SvEkonR 34 (1888). Haller o. Julius 269 (1908). —
-MINISTER. (i fråga om utländska förh.) minister som har att handlägga (vissa) inrikes civila regeringsärenden. ÖoL (1852). AB 1865, nr 222, s. 3. BonnierKL (1924). —
-MINISTERIUM. (i fråga om utländska förh.) = -DEPARTEMENT. ÖoL (1852). Inrikesministeriet i Bajern. NF 1: 32 (1875). —
-POLITIK. politik som gäller ett lands inre förhållanden. NF 19: 153 (1895). I inrikespolitiken är .. (Trotskij) numera snarast moderat, d. v. s. icke absolut motståndare till kompromisser med kapitalismen. Essén Eur. 44 (1926). —
-POLITISK. jfr -POLITIK. Det stora örikets (dvs. Englands) inrikespolitiska och sociala framtid. SDS 1894, nr 538, s. 1. —
-PORTO. porto för inrikes (post)försändelse o. d. Arnell Stadsl. 68 (cit. fr. 1721). Östergren (1929). —
-RESA, r. l. f. (numera föga br.) resa inom landet. Arnell Stadsl. 76 (1730; efter handl. fr. 1719). —
Avledn.: INRIKARE, r. l. m. (vard.) sjöt. om fartyg som går i inrikes fart; i pl. äv. om personer som befinna sig ombord å dylikt fartyg. Stenfelt Skepp. 220 (1903). —