SAOL

publicerad: 2015  
instämma
in|­stämma verb ‑stämde, ‑stämt, ‑stämd n. ‑stämt, pres. ‑stämmer, imper. ‑stäm 1 förklara sig enig: ​in­stämma el. stämma in i ngt2 låta kalla: ​in­stämma el. stämma in ngn till dom­stol
Finita former
instämmerpresens aktiv
instäms (instämmes)presens passiv
instämdepreteritum aktiv
instämdespreteritum passiv
instämimperativ aktiv
Infinita former
att instämmainfinitiv aktiv
att instämmasinfinitiv passiv
har/hade instämtsupinum aktiv
har/hade instämtssupinum passiv
Presens particip
instämmande
Perfekt particip
en instämd + substantiv
ett instämt + substantiv
den/det/de instämda + substantiv
den instämde + maskulint substantiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
instämma instämde instämt, presens instämmer
verb
in`stämma
1 äv. lös förbindelse, se stämma in ut­trycka samma åsikt som någon annan
någon instämmer (med någon) (i något/sats)
någon instämmer (med någon) (i något)
någon instämmer (med någon) (i sats)
han in­stämde med den före­gående talaren
○ äv. an­sluta sig till viss åsikt eller dylikt
hon in­stämde i berömmet
belagt sedan 1660; till 1stämma 1; jfr fornsvenska instämna 'in­kalla'
2 låta kalla in­för rätta eller dylikt
instämning
någon instämmer någon (som någon)
hon in­stämdes som vittne
belagt sedan 1603; till 2stämma 4
instämmainstämmande
Till SO

SAOB