SAOL

publicerad: 2015  
joner
jon·­er [jo´n‑] substantiv i plural ett forn­grekiskt folk
Plural
jonerobestämd form
jonersobestämd form genitiv
jonernabestämd form
jonernasbestämd form genitiv

SO

publicerad: 2021  
jonier joniern, plural jonier
eller
joner jonern, plural joner
joni·ern, jon·ern
substantiv
jo´nier el. jo´ner
vanligen plur. med­lem av ett forn­grekiskt folk­slag (huvud­sakligen) på Mindre Asiens väst­kust
belagt sedan 1749; av grek. i´ones, plur.

SAOB

publicerad: 1934  
JONIER 4nier, l. JONER 4ner, m.; best. -n; pl. =. Anm. Medan i pl. båda formerna äro lika mycket använda, föredrages i sg. formen jonier.
Ordformer
(-er, pl. 1749 osv. -ier, sg. 1786 osv. -ier, pl. 1766 osv.)
Etymologi
[jfr t. ionier, lat. iones, pl.; av gr. ἲωνες, pl.; jfr äv. lat. ionius, adj., av gr. ἰώνιος]
manlig individ tillhörande vissa forngrekiska folkstammar som bildade ett språkligt o. kulturellt helt o. vilkas huvudmassa i historisk tid bebodde Attika, Eubea, Kykladerna o. mellersta delen av Mindre Asiens västra kust (Jonien); i pl. om individer av dessa folkstammar utan hänsyn till kön. Wilde SvStatsförf. 2: 101 (1749). Slef i handen, förkläd före, / liknade hon (dvs. Gerda) hvad vi höre / om prinsessor mången gång / i den store Jonierns (dvs. Homerus') sång. Tegnér (WB) 5: 176 (c. 1825). Grimberg VärldH 2: 84 (1927).