SAOL

SO

publicerad: 2021  

jonisera joniserade joniserat

verb

jonise´ra

● vanligen presens particip om­vandla atom(grupp) till jon(er)

jonisation

något är joniserande

joniserande strålning

belagt sedan 1896

joniserajoniserande, jonisering

Till SO

SAOB

publicerad: 1934  

JONISERA jω1nise4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr JONISATION.

Ordformer

(ion- 1896—1929. jon- 1904 osv.)

Etymologi

[jfr t. ionisieren, eng. ionize, fr. ioniser; avledn. av JON]

fys. o. kem. bilda elektriskt laddade partiklar (joner) i (ngt); uppdela l. sönderdela (ngt) i joner. Förutom vatten, som i särskildt hög grad besitter förmågan att ”ionisera” molekylerna, förefinnes denna egenskap äfven hos en del andra vätskor. TT 1896, K. s. 5. Luft och andra gaser bli genom .. (radiumstrålarnas) inverkan ledare för elektriciteten, de ”ioniseras”. Svedberg ArbDek. 64 (1915). 2NF 37: 835 (1925).

Ssg: JONISERINGS-ENERGI. fys. o. kem. för jonisering av gas erforderlig energi. BonnierKL 5: 1481 (1924).

Till SAOB