SAOL
publicerad: 2015
juvel
juvel
[juve´l]
substantiv
~en ~er 1 slipad ädelsten; smycke; klenod, skatt2 ⟨vard.⟩ en skön juvel en tvivelaktig person
| Singular | |
|---|---|
| en juvel | obestämd form |
| en juvels | obestämd form genitiv |
| juvelen | bestämd form |
| juvelens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| juveler | obestämd form |
| juvelers | obestämd form genitiv |
| juvelerna | bestämd form |
| juvelernas | bestämd form genitiv |