SAOL

publicerad: 2015  
käfta
käfta verb ~de ~t • ⟨vard.⟩ små­gräla, mun­huggas
Finita former
käftarpresens aktiv
käftaspresens passiv
käftadepreteritum aktiv
käftadespreteritum passiv
käftaimperativ aktiv
Infinita former
att käftainfinitiv aktiv
att käftasinfinitiv passiv
har/hade käftatsupinum aktiv
har/hade käftatssupinum passiv
Presens particip
käftande
käfta emot • ⟨vard.⟩ protestera
Infinita formeratt käfta emotinfinitiv aktivPresens participemotkäftande
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
käfta käftade käftat
verb
käf`ta
● var­dagligt ibland med partikelnemot smågräla
någon käftar (med någon) (om något) någon käftar (emot)
vi har inte tid att käfta; käfta inte emot!
belagt sedan ca 1755
käftakäftande
Till SO

SAOB