SAOL

publicerad: 2015  

käkmuskel

käk|­muskel substantiv ~n ‑muskler käke muskel

Singular
en käkmuskel	obestämd form
en käkmuskels	obestämd form genitiv
käkmuskeln	bestämd form
käkmuskelns	bestämd form genitiv
Plural
käkmuskler	obestämd form
käkmusklers	obestämd form genitiv
käkmusklerna	bestämd form
käkmusklernas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

käke käken käkar

käk·en

substantiv

kä`ke

● en­dera av de två delar av ansikts­skelettet som begränsar mun­hålan och där tänderna sitter; hos människan och vissa djur

JFR käft

underkäke; överkäke

kraftiga käkar; bita ihop käkarna

○ ibland spec. om den undre delen

käkmuskel

hans kraftiga käke; få ett slag på käken

○ äv. om samman­fattningen av de båda käkarna

käkhalva

belagt sedan slutet av 1400-talet (Svenska Medeltids Dikter och Rim); fornsvenska käke; av okänt urspr.; jfr ur­sprung till käxa

Till SO

SAOB