SAOL

publicerad: 2015  
kagge
kagge substantiv ~n kaggar liten tunna, kutting
Singular
en kaggeobestämd form
en kaggesobestämd form genitiv
kaggenbestämd form
kaggensbestämd form genitiv
Plural
kaggarobestämd form
kaggarsobestämd form genitiv
kaggarnabestämd form
kaggarnasbestämd form genitiv

SO

publicerad: 2021  
kagge kaggen kaggar
kagg·en
substantiv
kagg`e
typ av liten tunna liten nog att lätt flyttas
ölkagge
en kagge (något) en kagge (med något)
en kagge kryddsill
äv. var­dagligt mage
belagt sedan 1588; jfr sv. dial. kagg(e) 'hand­tag på lie', no. kagge 'liten trä­tunna'; urspr. bet. 'ngt välvt, kupat'; trol. besläktat med kägel

SAOB