SAOL

publicerad: 2015  

kaledonisk

kaledon·­isk [kaledo´n‑] adjektiv ~t ~a • den kaledoniska bergs­kedjan skotska hög­landet och skandinaviska fjäll­kedjan

Positiv
en kaledonisk + substantiv
ett kaledoniskt + substantiv
den/det/de kaledoniska + substantiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

kaledonisk kaledoniskt kaledoniska

kaledon·isk

adjektiv

kaledo´nisk

● som har att göra med en bergs­kedje­veckning från Spetsbergen till västra Ir­land inklusive den skandinaviska fjäll­kedjan

den kaledoniska bergs­kedjan

○ äv. om liknande veckningar i andra världs­delar

belagt sedan 1880; till lat. Caledon´ia, romarnas namn på Skott­land

Till SO

SAOB

publicerad: 1935  

KALEDONIER kal1edω4nier, äv. 10302, m.; best. -n; pl. =.

Ordformer

(i sht förr skrivet cal-)

Etymologi

[jfr t. kaledonier, eng. caledonian; till lat. Caledonia, romarnas namn på norra delen av Storbrittanien]

hist. manlig invånare i det gamla Kaledonien, skotte; äv. användt liktydigt med: gäl (se GÄL, sbst.2); i pl. om individer av detta folk utan hänseende till kön. The Caledonier, som nu kallas Skottar. Brask Pufendorf Hist. 107 (1680). Ossian 1: Föret. III (1794). Nordenstreng EurMänRas. 138 (1917).

Avledn.: KALEDONISK, förr äv. KALEDONSK, adj. (-donisk 1880 osv. -donsk 1819) (i fackspr.) adj. till KALEDONIEN o. KALEDONIER. Garnett Resa 416 (1819). särsk. geol. som tillhör l. har tillkommit gm den bärgveckning varigm det skotska höglandet, de skandinaviska fjällen m. m. uppstått. Ramsay GeolGr. 270 (1909). Den kaledoniska bergskedjan i Skandinavien. Ymer 1921, s. 80.

Till SAOB