SAOL
publicerad: 2015
kalmarit
kalmar·it
[‑i´t]
substantiv
~en ~er • person från Kalmar
| Singular | |
|---|---|
| en kalmarit | obestämd form |
| en kalmarits | obestämd form genitiv |
| kalmariten | bestämd form |
| kalmaritens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| kalmariter | obestämd form |
| kalmariters | obestämd form genitiv |
| kalmariterna | bestämd form |
| kalmariternas | bestämd form genitiv |
SAOB
publicerad: 1935
KALMARIT kal1mari4t, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
(i sht vard.)
1) person som tillhör l. tillhört Kalmar nation vid Lunds l. Uppsala universitet. Hjärne TankBild. 96 (1861). SvD(A) 1931, nr 197, s. 2.
2) person som bor i l. härstammar från staden Kalmar, kalmarbo; stundom äv. om person från fastlandsdelen av Kalmar län. Grandinson HanseatSvH 1: 60 (1884). GHT 1934, nr 42, s. 9.