SAOL

publicerad: 2015  
kamaraderi
kamar·­ad·­eri [‑eri´] substantiv ~et kotteriväsen ofta med in­slag av korruption
Singular
ett kamaraderiobestämd form
ett kamaraderisobestämd form genitiv
kamaraderietbestämd form
kamaraderietsbestämd form genitiv

SO

publicerad: 2021  
kamaraderi kamaraderiet
kamar·ad·eri·et
substantiv
kamaraderi´
otillbörligt gynnande av med­lemmar i den egna (slutna) gruppen på bekostnad av utom­ståendes rätt­mätiga intressen
belagt sedan 1857; av franska camaraderie med samma betydelse, till camarade, se ur­sprung till kamrat

SAOB

publicerad: 1935  
KAMARADERI kam1arad1eri4 l. -a1d-; äv. KAMERADERI kam1e-, n.; best. -et l. -t.
Ordformer
(stundom skrivet cam-. kama- (cama-) 1857 osv. kame- (came-) 18571934)
Etymologi
[jfr d. kammeraderi, eng. camaraderie; av fr. camaraderie, avledn. av camarade (se KAMRAT); jfr KAMRATERI]
1) eg.: sammanhållning mellan kamrater; nästan bl. med klandrande innebörd, om det förhållande att en grupp l. klick personer inom samma yrke l. värksamhetsområde (i sht konstnärer l. författare, äv. politiker) vid varje tillfälle söka framhålla varandra (inför allmänheten) o. befordra varandras intressen (men kritisera o. söka nedsätta utanförstående, betydande yrkesbröder); (konstnärligt l. litterärt, äv. politiskt) kotteriväsen. Allmännelig patriotism, välmenta reformförslag till upphjelpande af skolans anseende i staden, frihet och kameraderi, det var hela hemligheten (i skolgossarnas ordensförbund). Ahnfelt StudM 1: 40 (1857). Svedelius Lif 159 (1887). Det parlamentariska camaraderiet. SvD(A) 1934, nr 37, s. 4.
2) (föga br.) konkret: konstnärligt l. litterärt kotteri. Literatörerna (i Sthm) .. utgöra ett af de minst respektabla kameraderier i verlden. OPSturzen-Becker (1863) hos Sturzen-Becker 2: 188.