SAOL

publicerad: 2015  
kantarellomelett
kant·­ar·­ell|­omel·­ett substantiv ~en ~er kantarell omelett
Singular
en kantarellomelettobestämd form
en kantarellomelettsobestämd form genitiv
kantarellomelettenbestämd form
kantarellomelettensbestämd form genitiv
Plural
kantarellomeletterobestämd form
kantarellomelettersobestämd form genitiv
kantarellomeletternabestämd form
kantarellomeletternasbestämd form genitiv

SO

SAOB

publicerad: 1935  
KANTARELL kan1taräl4, r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
Ordformer
(chantarell 1837. chantarelle 1837. chantarellen, sg. best. 17471864. chantareller, pl. 1892. chanterell 17841872. chanterelle 17451802. kantarell (can-, -tha-) 1850 osv. kantareller (can-, -tha-), pl. 1762 osv.)
Etymologi
[jfr d. kantarel, eng. o. fr. chanterelle; av nylat. cantharella, cantharellus, eg.: liten bägare, diminutivbildning till gr. κάνϑαρος, ett slags dryckeskärl, av ovisst urspr. Formerna med chan- bero på inflytande från fr.]
den i barrskog och björkbackar allmänt förekommande trattformiga, ätliga hattsvampen Cantharellus cibarius Fr., med äggul, köttig hatt o. upprepat gaffelgreniga, på foten nedlöpande lameller; i bot. fackspr. äv. allmännare: svamp av släktet Cantharellus Adans. Vanlig, ätlig kantarell. Brandgul kantarell, den ss. matsvamp mindervärdiga svampen Cantharellus aurantiacus (Wulf.) Fries. Plocka kantareller. Stuvade kantareller. Linné Fl. nr 1049 (1745). Dens. Vg. 215 (1747). Kantarellerna skilja sig från Skiflingarne genom vaxartadt köttiga .. fröskifvor. Hartman Svamp. 43 (1874). Jönsson Gagnv. 154 (1910).
Ssgr (i sht kok.): KANTARELL-OMELETT. WoJ (1891).
-STUVNING. Högstedt KokB 395 (1920).
-SÅS.