SAOL

publicerad: 2015  
kantele
kantele [kan´tele] substantiv ~n ~r ett sträng­instrument
Singular
en kanteleobestämd form
en kantelesobestämd form genitiv
kantelenbestämd form
kantelensbestämd form genitiv
Plural
kantelerobestämd form
kantelersobestämd form genitiv
kantelernabestämd form
kantelernasbestämd form genitiv

SO

Sökningen på kantelen i SO gav inga svar.

Menade du:

kantele  
kantilena  
cantilena  
kastellan  
stjärntecken  
candela  

SAOB

Sökningen på kantelen i SAOB gav inga svar.