SAOL
publicerad: 2015
kantele
kantele
[kan´tele]
substantiv
~n ~r • ett stränginstrument
| Singular | |
|---|---|
| en kantele | obestämd form |
| en kanteles | obestämd form genitiv |
| kantelen | bestämd form |
| kantelens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| kanteler | obestämd form |
| kantelers | obestämd form genitiv |
| kantelerna | bestämd form |
| kantelernas | bestämd form genitiv |