SAOL

publicerad: 2015  
karbolkalk
karb·­ol|­kalk substantiv ~en karbol 1kalk
Singular
en karbolkalkobestämd form
en karbolkalksobestämd form genitiv
karbolkalkenbestämd form
karbolkalkensbestämd form genitiv

SO

SAOB

publicerad: 1935  
KARBOL karbå4l, stundom 4l, r. (m. WoJ (1891)); best. -en, äv. -n.
Etymologi
[jfr dan. o. t. karbol; eg. elliptiskt för KARBOL-SYRA (se nedan under ssgr); jfr äv. fr. carbol]
i sht med. karbolsyra; äv.: antiseptiskt preparat som innehåller karbolsyra; i sht ss. första led i ssgr. Berndtson (1880). En lukt af karbol. Benedictsson Skåne 229 (1884). Östergren (1929).
Ssgr (i sht med.): KARBOL-ANTISEPTIK. LbKir. 1: 483 (1920).
-FÖRGIFTNING. Wretlind Läk. 2: 120 (1894).
-GAS. med karbolsyra impregnerat gastyg, användt ss. antiseptiskt förband. Eira 1877, s. 641.
-KALK. blandning av nysläckt kalk o. karbolsyra (använd ss. desinfektionsmedel i avträden o. d.). Lindgren Läkem. (1891).
-LUKT.
-OLJA, r. l. f. blandning av karbolsyra o. fet olja. Uhrström Hemläk. (1879). SFS 1922, s. 503.
-SYRA, r. l. f. [efter t. karbolsäure, bildat av den t. kemisten F. F. Runge av lat. carbo, kol (jfr KARBON-), oleum, olja, o. t. säure, syra; se AnnPhysChem. 31: 69 f. (1834)] visst hydroxylderivat av bensol, fenol (se d. o. 1). Berzelius ÅrsbVetA 1835, s. 409. Karbolsyra .. har en mycket vidsträckt användning särskildt såsom antiseptiskt förband. Uhrström Hemläk. (1879). Starck Kemi 271 (1931).
Ssgr: karbolsyre-förgiftning. Söderström LäkKvacksalv. 144 (1926).
-kalk. karbolkalk. Lindgren Läkem. (1902).
-lösning. konkret: lösning av karbolsyra i vatten. Eira 1877, s. 641. Lindgren Läkem. (1891). SFS 1920, s. 578.
-olja, r. l. f. karbololja. Lindgren Läkem. (1902).
-tvål. tvål innehållande karbolsyra. AB 1869, nr 286, s. 4.
-vatten. karbolsyrelösning. Juhlin-Dannfelt 196 (1886). Lindgren Läkem. (1891, 1902).
-SYRAD, p. adj. kem. kemiskt förenad med karbolsyra. Karbolsyrade salter. Berzelius ÅrsbVetA 1835, s. 412. SFS 1906, nr 38, s. 19.
-VATTEN. karbolsyrelösning. Eira 1877, s. 634. DuodSanal. (1889).
Avledn.: KARBOLISERA, v. [jfr eng. carbolized, p. adj.] (i fackspr.) impregnera med karbolsyra. Eira 1877, s. 641. Karboliserad .. torfmull. Olbers Fleischer 68 (1891).