SAOB
publicerad: 1935
KARGADOR kar1gadå4r l. KARGADÖR kar1-gadö4r l. -œ4r, m.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
Ordformer
(karga- (carga-) 1794—1933. kargo- 1921. -deur 1794—1867. -dor 1821—1933. -dör 1840—1921)
Etymologi
[jfr holl. cargadoor, t. kargadeur; av span. cargador, eg.: lastare, avledn. av span. cargar, lasta, av senlat. carricare (se CHARGERA, KARIKERA). — Jfr KARGA, sbst., KARGO]
(förr) handel. o. sjöt. lastägare l. ombud för denne som åtföljde ett fartyg för lastens avsättande, superkarg; förr äv.: skeppsmäklare. Röding 1: 812 (1794). Ekbohrn NautOrdb. 247 (1840; med hänv. till superkarg). 3NF 18: 816 (1933).