SAOL
publicerad: 2015
kastrat
kastr·at
[‑a´t]
substantiv
~en ~er • kastrerad man särsk. sångare (i äldre tid)
| Singular | |
|---|---|
| en kastrat | obestämd form |
| en kastrats | obestämd form genitiv |
| kastraten | bestämd form |
| kastratens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| kastrater | obestämd form |
| kastraters | obestämd form genitiv |
| kastraterna | bestämd form |
| kastraternas | bestämd form genitiv |